Sidvyer, senaste månaden

söndag 19 mars 2017

Blogg 100 Dag 18 Penséer!

I kväll när jag var på väg hem stannade jag på COOP och köpte ved.
Jag hade satt ner värmen under helgen eftersom jag var bortrest.
Det första jag såg när jag kom in på affären var penséer.

Penséer.

Gula. Tio plantor i en plastlåda.

Jag kanske är lite väl tidigt ute i år. Men vilken lycka att se de första penséerna i en gullig kruka.






lördag 18 mars 2017

#Blogg100 Dag 17

Att inte va hemma
är ett dilemma
det hinns inte med
att blogga var dag.

Annat som fångar, 
som fyller mitt hjärta
Annat som gör
att det slår dubbla slag.

Nu är det sent
i huvet är det klent
och i denna sena timma
förmår jag knappt att rimma.

fredag 17 mars 2017

#Blogg100 dag 16 Shit nu var det nära

Japp jag har glömt blogga i dag. Tänkte blogga på tåget men skrev faktiskt några rader på boken i stället. Och så började jag må illa. Jag hade ätit en lunch som var rena halvmesyren på restaurangen där på stationen.
Så jag sov en stund och kände mig bättre efter Uppsala.
Well well ... jag hinner göra ett inlägg före tolvslaget. 
Jag är glad. Tacksam. Hjärtat fullt av bomull.




torsdag 16 mars 2017

#Blogg 100 Dag 15 Intervju med mig själv.

Vad ska du göra i dag?

Jobba, jobba och äta medhavd LCHF-lunch. (Tror jag ska återgå till Viktväktarna igen nästa vecka by the way.) Sedan jobba igen ända till 20.00 i kväll.

Vad är du tacksam för just här och nu?

Solen, kaffet i morse, att jag hittat en ny och inspirerande blogg (Amanda Hellberg).

Vad har du irriterat dig på i dag?

Snacket i fikarummet om magsjukor, men jag gick därifrån eftersom jag inte vill fokusera på elände.

Dagens outfit?

Svarta jeans, tigerrandig tunika med svart cardigan över.

Vad/vem längtar du efter?

W och S.
En ledig dag.
Att dricka kaffe på bryggan i solen.
En kryssning med goda vänner eller ensam så jag kan ta mig för att skriva.
Krokusarna under björken.
Påsken med olika sillinläggningar och lax och att gömma påskägg som små gull ska leta efter.

Om du fick ...

... skulle jag åka till Stockholm nu.

Det jag behöver göra är ...

... serva bilen alternativt sälja den och köpa en ny.




onsdag 15 mars 2017

#Blogg 100 Dag 14 Snooze-drottningen

Så här ser det ut i mitt liv. Utom på helger och andra lediga dagar förstås.



De första klockslagen har jag inte ens uppfattat något alarm på. Framåt 06 upplever jag något diffust surrande, vänder på mig och drar täcket över örat. Surrandet fortgår och så småningom fattar jag att det är alarmet, och trycker på SNOOZE. Just då älskar jag att snooze är en möjlighet. Efter ett upprepat snoozande blir jag liksom medveten om hur mycket klockan är och skärper mig allt vad jag kan för att få förstånd och kraft till att ta mig ner från loftet.

Ett tryck på bryggaren, som är laddad redan kvällen innan, (det, mina vänner, är att älska sig själv. Att  ladda en bryggare så det bara är att trycka igång den på morgonen), och in i duschen. Fort fort ut igen och hälla upp kaffet i en mugg. Packa ner yoghurt och avokado och helst en matlåda i väskan, ta med sminket för här hemma hinns det inte med någon make up, möjligen lite trutvalla i Axmartavlan innan en ska ut på E4. Välja kläder och iväg.
Mötet med skolbussen i morse bekräftade att jag var grymt sen. Det är olika var på vägen jag möter den. Möter jag den inte alls kan det betyda att jag är ute i väldigt god tid eller tvärtom; jag är katastrofalt sen.
Sedan kan det gå fantastiskt smidigt och en tror att en ska hinna i tid, tills den där timmerbilen i rondellen vid Tönnebro svänger in på 83:an precis framför näsan. Eller så dyker ett hästsläp upp framför en strax före Kilafors.
Ja, det är bara att andas. Seriöst fattar jag inte grejen. Vad är det som gör att en måste vara på jobbet kl 08 prick? Går världen under om vi kommunanställda skulle råka börja arbetsdagen 08.15 eller 08.50? På riktigt? Det är ju inte så mycket som blir gjort innan säg 08.30 i vilket fall som helst. Utom att personalen på de olika instanserna bälgar kaffe och snackar runt lite.
Nä, vet ni vad, det ska bli gudomligt skönt när det är dags för pension.

tisdag 14 mars 2017

#Blogg 100 Dag 13 Vad är det som är viktigt?

Jag pratade med en kvinna i dag om de olika val vi har när det gäller att arbeta, tjäna så mycket pengar som det bara går, spendera 8 - 10 timmar på jobbet beroende på resväg, stressa iväg tidigt på morgonen, inte hinna med varken sig själv eller nära och kära. Och vara helt slut när helgen kommer, så allt som man planerat och längtat till bara blir tvång, för man vill helst bara få sova eller sitta i soffhörnet och vara i fred från allt och alla.
ELLER ... gå ner i arbetstid om möjligheten finns, kanske gå i pension fast det är några år kvar till 65? Kanske börja inse att pengar inte är det som gör en människa lycklig.




                JAG  
  
Om inte jag har tid för mig och mina behov, hur blir det då?
Livet, som är mitt att förvalta, vad är det värt om jag bara jobbar, stressar och sliter?
Hinner jag med mina intressen?


FAMILJ OCH VÄNNER
                           
Hur mycket tid har jag till att verkligen kunna vara tillsammans med de människor som betyder något?
Kan jag vara i närvaro när vi umgås eller har jag tankar som snurrar, på allt jag ska hinna?


ARBETE

Hur känner jag mig efter arbetsdagens slut?
Har jag någon ork att göra något trevligt? Är det bara ett nödvändigt ont att behöva laga mat?
Vill jag helst bara vara ifred och sitta framför TV.n eller somna i soffan?


Vad är viktigt i livet?




Hinner jag med mig och mina behov?

Vet jag ens vad jag behöver och vill?

Har jag ork till det jag vill?

VAD ÄR VIKTIGT FÖR MIG?

måndag 13 mars 2017

R.I.P. Jacob!

I dag fick jag veta att Jacob Gordin har gått bort.

Jag vill hedra honom med en av hans låtar.



Tack.

söndag 12 mars 2017

#Blogg 100 Dag 11 Bokstäverna trilskas

Vet ni.
I kväll är det så där tomt igen.
Bokstäverna
vill
inte
Kanske
vill dom
komma
en annan dag

jag
kan tvinga
några
att hoppa hit

Hit
på skärmen

Det kan vara ett A
eller ett R
eller dubbel-L

men
det behöver bli ord

ord
som ska bli
ett blogg-inlägg

jag kan skriva
ananas
för att det är roligt

ananas
fingrarna får hoppa
på samma
tangenter

tandemhopp

i dag
yogakurs
ihopkrupen
                                                                                                                    utsträääääääääckt
stå på ett ben
                                                                            g
                                                                     v  n     l i g
                                                                       i               t

och avslappning

jag somnade.




lördag 11 mars 2017

#Blogg 100 Dag 10 Första minnet.

Vilket är ditt första minne?
Det vet jag inte, svarar några, som jag har ställt frågan till.
Vilket som är det första kan vara lätt för många att veta, men svårt för andra. I en dysfunktionell barndom är det inte sällan så att första minnet är från 10-årsåldern. Allt innan det är nerstoppat.
Men det nerstoppade brukar bubbla upp. Kanske när en är 47 eller 58 eller 62. Om det finns möjlighet. Om det inte trycks tillbaka med hjälp av kemi.
Och det som har hänt har hänt. Det som kommer när vi vågar lämna ut det till någon är en känsla. Ilska, sorg, skam, förtvivlan. 
Känslor är inte farliga. 
Mitt första minne vet jag inte riktigt vilket det är, men jag har flera olika minnen från tidig barndom. En del väldigt klara och tydliga, fast de skulle kunna ha varit förträngda eftersom de inte är vad ett barn ska behöva uppleva. En del luddiga och diffusa, än så länge.
Men nu är det som det är, det som har hänt har hänt, och mitt ansvar är att ta hand om och bearbeta mina ouppklarade affärer. Jag har gjort så gott jag har kunnat hittills och fortsätter efter förmåga eftersom jag tror och vet att det är nödvändigt, både för mig i mitt yrke och för mig som den person jag är. 
Jag vet många som säger att "man ska inte hålla på rota i det gamla", och det får ju var och en bestämma som tur är.
Själv rotar jag och det är av många anledningar.

I dag har jag suttit på min flotte i solen och det var verkligen vår.
Hela jag uppfylldes av den där oförklarliga lyckokänslan som är så stark så det känns som hela bröstet ska sprängas.
Jag hoppas det blir lika soligt och fint i morgon.



fredag 10 mars 2017

#Blogg100 Dag 9 Tiden som är, och tiden som komma skall.


Ljuset när en åker hem ... solen, fåglarna. Snart får jag se första tranan och massa andra fågelarter som ger mig budskapet att våren är här.
Att bo mitt i naturen är en gåva, som jag ser det. Kunna gå ut i nattlinnet på sommaren, sätta sig på bryggan en stund och meditera innan kaffet är klart och jag hämtar en mugg och lite yoghurt med nyplockade blåbär i en skål.
Solens värmande strålar som så småningom når  över tallarna, och glittret på vattnet som gör mig lycklig ända in i själen.
Måsarna som skriar.
Det dyker upp tankar allt oftare nu märker jag, på vilka plantor jag ska ha i krukorna på flotten. Penséer är självklara, och Million Bells och Hänglobelior i olika färger. Petunior på trappen, ja, jag längtar!




torsdag 9 mars 2017

#Blogg 100 Dag 8 Att sluta upp att oroa sig

Att leva i nuet är ett av flera botemedel mot oro, som jag ser det.
För i nuet finns ingen ångest, ingen oro.
Allt bara är.
Det går att träna sig till att hitta närvaron, som finns i nuet.

Om vi är i framtiden och går och tänker på hur hemskt det kanske ska bli i oktober så kan vi inte njuta av nuet. Vi spelar upp en film i huvudet och måendet sjunker, som i en nedåtgående spiral.
Där sitter vi och mår dåligt fast ingenting har hänt, utom i vårt huvud. Våra tankar har sabbat stunden, som innan de mörka tankarna om hur det skulle kunna bli i oktober, var riktigt fin.

Så var medveten om dina tankar.


onsdag 8 mars 2017

#Blogg 100 Dag 7 Internationella kvinnodagen.

I dag är det en VIKTIG DAG! Förtrycket mot kvinnor ökar i världen.

 På nyheterna i morse pratades det om löneskillnader på 3000kr mellan män och kvinnor inom UD. Bara EN fråga av alla som fortfarande, år 2017, visar att vi lever i ett patriarkat. Ett jämställt samhälle känns långt borta men vi behöver vara medvetna, kvinna som man, vi behöver MOD och KUNSKAP och vi behöver vara goda förebilder för våra barn. Vi behöver sätta gränser. Vi behöver våga SE det vi inte vill och vågar se, som våra väninnor och systrar och grannar som lever i en relation där de utsätts för psykisk/fysisk misshandel. Ställa frågor. Berätta vad vi ser. Visa att det FINNS en väg ut ur det helvete som dessa kvinnor lever i dagligen. Vi behöver ifrågasätta på våra arbetsplatser vad det är som gör att en manlig kollega med samma utbildning (om ens det) och som utför samma arbetsuppgifter, tjänar mer än sin kvinnliga kollega?! Vi behöver SLUTA UPP att anpassa oss, le och vara till lags. Vi behöver STOPPA PORREN på nätet som är en kraftig inspirationskälla till det sexuella våldet.
Vi kvinnor behöver lyfta varandra, stödja varandra och glädjas åt varandras framgångar. I dag och i morgon och alla andra dagar. #internationalwomensday#internationellakvinnodagen #kämpaförjämställhet #kvinnofrid

tisdag 7 mars 2017

Blogg 100 Dag 6 Kär i Persbrandt.

Min middag i går was to die for!
På riktigt.
LCHF-isch och så gott så en nästan svimmade.
Kolla recept på Kostdoktorn, googla "Torskrygg brysselkål champinjoner LCHF" eller nå´t.

Ja, i dag är inte skrivlustan på topp, jag vrider liksom ur bokstäverna som när en vrider ur en disktrasa.

Whatelse can I write about ... jo, kanske att jag ser fram emot en serie som Niklas och Jenny Strömstedt har gjort om relationer. Intressant i sig, men extra intressant när Persbrandt är med. Ja jag är så kär i den karl´n. Rösten, leendet, alltihop. En behöver ju vara kär i NÅN och när det inte finns någon liksom vanlig karl att vara kär i, så får en bli kär i någon TV-kändis. Ärrad och bränd som jag är så känns det tryggast så. Jag har byggt upp ett skydd. Ett försvar. Släpper ingen över bron eller vad det heter. Har det så bra som det är. Men saknar andra singelkvinnor ibland. De som är i en par-relation anpassar sig ofta efter mannen.
 - Näe inte på torsdag för då är han ledig.
Fast de har varit gifta i trettiosju år typ.
Ja, jag var likadan. Anpassade mig, var alltid tillgänglig. Och ville vara med honom. Honom 1 och 2 och 4. 3:an var det inte så noga med, av någon anledning.
Så det är min tur nu, att vara Prio 1.

Torskrygg med svamp och brysselkål

måndag 6 mars 2017

Blogg 100 Dag 5 En rullad ostskiva till kaffet?

Jag växlar relativt regelbundet mellan LCHF och Viktväktarna. När jag besöker min dotter frågar hon vilken mat jag äter den här gången.
 - Äter du pasta nu eller?
 - Nej, nu är det kolhydratfritt!
Så jag har gjort en slags introduktionsperiod med hjälp av Kostdoktorn och hållit på i lite drygt fjorton dagar. I början var det lite gungigt, så där. Yrsel och kraftlöshet. Nu är det bättre. Kläderna sitter lösare och det bästa är att jag inte köper godis varenda gång jag tankar bilen, vilket är ganska ofta eftersom jag pendlar dagligen till jobbet.
Men visst är det trist ibland. Som nu. Snart eftermiddagsfika. Tårtor finns ofta på min arbetsplats. Men i dag är det nog ingen tårta vad jag vet. Det är ju skönt.
Men jag vill ju HA något.
Faktiskt längtar jag inte efter choklad för det smakar inte längre som det gjorde. Och det är bra.
Men ändå. Något smaskigt. Något som liksom kan bli dagens höjdpunkt, rent matmässigt.
I går, på flotten, då var det en höjdare att jag hade med mig en chokladboll gjord från 56kilo´s receptsamling. Där, på flotten i solen, men en mugg kaffe vecklade jag ut folien som den lilla runda bollen låg inlindad i. Njutning till 100.
Ja, jag får väl rulla ihop en ostskiva.
Roligare än så blir det inte. Möjligen när jag kommer hem i kväll. Då finns det kycklingfilé i pestosås.

söndag 5 mars 2017

Blogg100 Dag 4 Att bli nykter som förälder



Att vara mamma eller pappa och beroende av alkohol eller andra droger skapar smärta i både en själv och i barnen.Skuld och skam följer i den här sjukdomen, som trots allt ingen har valt att få.
I tillfrisknandet är det gynnsamt att gottgöra de personer som skadats på grund av en beroendes agerande.
När barnen är små är det bästa sättet att gottgöra, att finnas. Att vara nykter, drogfri, och att vara närvarande.
En person som är aktiv i sitt beroende kan vara fysiskt närvarande, men det är ändå "ingen hemma". Ordet "nykter" betyder "närvarande".
Att vara en närvarande förälder är det finaste och viktigaste en kan ge sitt barn.
Så be there.
Allt ditt barn vill är att få tillbaka sin mamma/pappa.


lördag 4 mars 2017

Blogg100 Dag 3 Tillfrisknande är färskvara

Tillfrisknande är färskvara. Att göra en behandling och tro att nu är det över, nu behöver jag aldrig dricka eller droga mer, är bedrägligt. Inuti en alkoholist finns en missbrukarpersonlighet som ständigt kommer att jobba för att få tillbaka värdpersonen till drogen. Den delpersonlighetenen börjar växa så fort det inte längre pågår en form av tillförsel av "näring" till den äkta delen, den del som vill ha ett fint liv, med sunda tankar och handlingar, med ett liv i närvaro, och mål och visioner och en inre frid.
Tillfrisknandet sker i nuet. En dag i taget. Livet ut, för den som vill ha en bra nykterhet. Verktygen till detta får alkoholisten i behandlingen. Ibland tror han/hon att det finns en lättare väg än att använda dessa verktyg. Det brukar visa sig att det inte är så lyckat att tro det.

Lördag i dag, med sovmorgon till åtta, lång frukost i soffan, ingen stress, ingen tid att passa.
Bara jag och tystnaden i huset. Dagen är min att förvalta, liksom livet. Jag har ett ansvar för mitt liv, ingen annans liv och ingen annan har ansvar för mitt. Det är rätt skönt att det har landat i mig. För många år sedan var jag övertygad om att det var mitt ansvar att få alkoholisten att bli nykter. Och mitt ansvar att få andra att må bra. Det var ett tungt ok att bära.
I dag vet jag bättre.

fredag 3 mars 2017

Blogg100 Dag 2 Varje gång en person blir drogfri är det ett mirakel som sker.

Varje gång en person som är beroende av alkohol eller andra droger tillfrisknar, är det ett mirakel.
Det är ett mirakel för familjen, barnen, för syskon och föräldrar och precis alla. Och för personen själv.
Det sker sådana mirakel varje dag. Visst är det fantastiskt.
Att få vara delaktig i det är en gåva. Att se när rustningen faller, när förnekandet släpper och det samma jaget börjar komma fram. När lögnerna blir till sanning, bitterheten till accepterande, självömkan till tacksamhet och fruktan blir till tillit.
Det är vackert att höra när och hur en alkoholist kapitulerade inför sjukdomen, vad det var som fick honom/henne att söka hjälp, kasta in handduken och hissa vit flagg. Det kan vara allt ifrån ett barns ifrågasättande till att chefen ställer ultimatum, en rattfylla, en fru som säger att hon fått nog, ett SMS från en syster ...
Sjukdomen är förrädisk. Missbrukarpersonligheten är listig, falsk och stark.
Men det finns en lösning.
Det 
finns
en
lösning.



torsdag 2 mars 2017

Blogg100 Dag 1


Jag har grupper och enskilda samtal med anhöriga. Anhöriga till någon som dricker för mycket eller använder andra droger. Anhöriga som lever i ständig oro och som har förvirrade tankar som aldrig slutar snurra, och som bär på massor av obesvarade frågor. Anhöriga som är kolossalt kärleksfulla människor, och som vill väl, men i brist på kunskap gör saker som bara leder den beroende ännu längre in i missbruket.

Kanske kommer mina inlägg att handla mycket om beroendesjukdomen, och om medberoendet. Kanske kommer ett frö att sås hos någon som läser, kanske inte, men ämnet är ständigt aktuellt och vi kan inte stoppa huvudet i sanden hur länge som helst, sjukdomen härjar vilt och den bryr sig inte om ifall du är hovrättsdomare eller något annat, lika lite som cancer eller diabetes bara skulle drabba vissa.
Ingen har valt att bli alkoholist. 
Ingen är ansvarig för sin sjukdom.
Men var och en, som är beroende, är ansvarig för sitt tillfrisknande.

Men jag kommer att skriva om annat också, som blommande tibast och solglitter på vågorna, och om min flytande veranda som jag införskaffade förra året och som jag älskar att vara på. Och om tacksamhetslistor och tankens kraft och om att livet är här och nu! Och om att ingen annan än du har ansvar för dig och ditt liv. Make it good! 


Välkomna att följa #blogg100 som jag startar den 2:a mars eftersom jag missade en dag.

Om mig

Mitt foto
Skriver helst i hängmattan på min blommande ö, med kaffemuggen bredvid. Jag tror att det går att skriva, tänka, sjunga, måla och rabbla ord som skapar våra liv. Affirmationer är kraftfulla! Jag har skapat ett hus vid havet på det viset. Jag vägrar att delta i samtal om vinterkräksjukor och annat elände, jag vill inte ge min uppmärksamhet till det jag inte vill ha i mitt liv, eftersom jag tror att jag drar till mig det genom att fokusera på det. Det första jag tänker på när jag vaknar är allt jag har att vara tacksam över. Dagen blir alltid så bra då. Mest glad blir jag av två älskade små ungars kiknande skratt när vi busar tillsammans. Då finns inget annat, och mitt hjärta svämmar över av rosa lyckobubblor.