Gränser

Ja, jag har varit en person som har haft svårt med gränser. Jag sa ofta "ja" men menade nej. "Till lags" sedan jag var en liten, liten unge. Anpassade mig. Det satt i långt upp i vuxen ålder. Jag är inte ensam. Många som växer upp i alkoholistfamiljer får med sig detta. Vi blir till marionettdockor. Vi blir konturlösa. Utan gränser, vi sätter andras behov före våra egna. Tills det tar stopp. Det är bra att förändra innan. Innan stoppet. Stoppet kan bli ödesdigert. Stroke, ständig trötthet, fibromyalgi, sömnlöshet, inåtvänd ilska som pyser ut i martyrsuckar och "är det tacken, det, för allt man har gjort!"
Att säga nej när vi menar nej är en bra början.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Lucia

Matt denna natt.

En hinner inte med.