Sidvyer, senaste månaden

onsdag 15 mars 2017

#Blogg 100 Dag 14 Snooze-drottningen

Så här ser det ut i mitt liv. Utom på helger och andra lediga dagar förstås.



De första klockslagen har jag inte ens uppfattat något alarm på. Framåt 06 upplever jag något diffust surrande, vänder på mig och drar täcket över örat. Surrandet fortgår och så småningom fattar jag att det är alarmet, och trycker på SNOOZE. Just då älskar jag att snooze är en möjlighet. Efter ett upprepat snoozande blir jag liksom medveten om hur mycket klockan är och skärper mig allt vad jag kan för att få förstånd och kraft till att ta mig ner från loftet.

Ett tryck på bryggaren, som är laddad redan kvällen innan, (det, mina vänner, är att älska sig själv. Att  ladda en bryggare så det bara är att trycka igång den på morgonen), och in i duschen. Fort fort ut igen och hälla upp kaffet i en mugg. Packa ner yoghurt och avokado och helst en matlåda i väskan, ta med sminket för här hemma hinns det inte med någon make up, möjligen lite trutvalla i Axmartavlan innan en ska ut på E4. Välja kläder och iväg.
Mötet med skolbussen i morse bekräftade att jag var grymt sen. Det är olika var på vägen jag möter den. Möter jag den inte alls kan det betyda att jag är ute i väldigt god tid eller tvärtom; jag är katastrofalt sen.
Sedan kan det gå fantastiskt smidigt och en tror att en ska hinna i tid, tills den där timmerbilen i rondellen vid Tönnebro svänger in på 83:an precis framför näsan. Eller så dyker ett hästsläp upp framför en strax före Kilafors.
Ja, det är bara att andas. Seriöst fattar jag inte grejen. Vad är det som gör att en måste vara på jobbet kl 08 prick? Går världen under om vi kommunanställda skulle råka börja arbetsdagen 08.15 eller 08.50? På riktigt? Det är ju inte så mycket som blir gjort innan säg 08.30 i vilket fall som helst. Utom att personalen på de olika instanserna bälgar kaffe och snackar runt lite.
Nä, vet ni vad, det ska bli gudomligt skönt när det är dags för pension.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Om mig

Mitt foto
Skriver helst i hängmattan på min blommande ö, med kaffemuggen bredvid. Jag tror att det går att skriva, tänka, sjunga, måla och rabbla ord som skapar våra liv. Affirmationer är kraftfulla! Jag har skapat ett hus vid havet på det viset. Jag vägrar att delta i samtal om vinterkräksjukor och annat elände, jag vill inte ge min uppmärksamhet till det jag inte vill ha i mitt liv, eftersom jag tror att jag drar till mig det genom att fokusera på det. Det första jag tänker på när jag vaknar är allt jag har att vara tacksam över. Dagen blir alltid så bra då. Mest glad blir jag av två älskade små ungars kiknande skratt när vi busar tillsammans. Då finns inget annat, och mitt hjärta svämmar över av rosa lyckobubblor.