Sidvyer, senaste månaden

måndag 26 september 2016

Apropå förra inlägget










Alltså, jag gick på walkabout i dag efter jobbet.
Bara rakt ut i bushen, ner till havet.

Inte en krusning på vattenytan. Ett otroligt vackert ljus.
När svanparet skymtades en bit ut, och himmel och hav blev ett, då kom tårarna. 
Tårar av tacksamhet över att jag får uppleva detta vackra. Detta som fyller min själ med andlighet och en sällsam lyckokänsla. Och ger mig ny energi efter en dag på jobbet, och 18 mil i bilen.
Det var då tanken kom.
Om jag bodde i en lya i stan, skulle jag stå på Brunnsgatan då med tårfyllda ögon och känna samma känsla?
Nä. Knappast.

Måndag.


Min iPhone är nu uppdaterad till Ios10! Mycket nytt kul!
Jag har tagit bort wifi hemma, så jag snyltar på döttrarnas för uppdateringar etc.
Bodde ju på ön hela sommaren och dessutom tycker jag det är dyrt med Telias kombo TV-fast telefoni - bredband.
Jag kopplar iPhone till Macen när jag ska använda den.
Börjar boa in mig i mitt "vinterhem" nu. Bäddat rent, städat och gjort fint på loftet. Åker med saker till röda korset. Lagar mat och fryser in i lunchlådor. Tvättar. Håller på.
Nästan mörkt nu på morgnarna när jag klättrar ner från loftet. Dimmorna ligger över åkrarna efter 83:an, solen stiger, löven på träden börjar få vackra färger. Jag stannar och tar kort (kan inte låta bli). 
Ibland funderar jag över mitt liv.
Över jobb, över boende. Jag har det bra. Oförskämt bra.
Men jag tänker också på :
* att gå i pension. 
* att fortsätta jobba och ta ut pension.
* att hyra ut huset och bo i stan ett tag.

måndag 12 september 2016

Hinner inte blogga så ofta.

Men lite kort:

Badade i månsken i helgen (Nä inte utomlands. Hemma. På ön.)

Busat med barnbarn.

Båtturer

Kryssning med gänget från Brooklyn

Jobb

Sjunger med folk från alla jordens hörn

Sitter och glor på månen och stjärnorna

Ja ni fattar.





torsdag 1 september 2016

Pensionsgrubblet

Jag träffade en granne för något år sen på min lediga dag hemma i byn. Hon berättade att hon hade gått i pension.
Hon var 61.
Där i det mötet förstärktes drömmen om lediga dagar i mig. Dagar att göra vad jag vill. Kravlöst. Dagar när jag kan följa naturens rytm. 
Sen fick jag ett nytt jobb som jag älskar.
Men även om jag har världens bästa jobb så skriker det NEJ i mig vissa morgnar när solen stiger över havet och jag måste sätta mig på ett kontorsrum i Bollnäs.
Jag får massa tecken hela tiden.
Det är en process.

Om mig

Mitt foto
Skriver helst i hängmattan på min blommande ö, med kaffemuggen bredvid. Jag tror att det går att skriva, tänka, sjunga, måla och rabbla ord som skapar våra liv. Affirmationer är kraftfulla! Jag har skapat ett hus vid havet på det viset. Jag vägrar att delta i samtal om vinterkräksjukor och annat elände, jag vill inte ge min uppmärksamhet till det jag inte vill ha i mitt liv, eftersom jag tror att jag drar till mig det genom att fokusera på det. Det första jag tänker på när jag vaknar är allt jag har att vara tacksam över. Dagen blir alltid så bra då. Mest glad blir jag av två älskade små ungars kiknande skratt när vi busar tillsammans. Då finns inget annat, och mitt hjärta svämmar över av rosa lyckobubblor.