En hinner inte med.

Har haft en fantastisk dag på jobbet, och känner stor tacksamhet över detta yrke.
Möten med människor som vågar och vill göra förändringar, som vill ut ur det destruktiva, som vill leva. Leva på riktigt, inte bara överleva.
Och jag får vara med på resan.
Det är fint.
Men trött är jag. Inte sovtrött. Men trött som i längtar-efter-lediga-dagar-trött. Dagar när själen får gå i morgonrock och tofflor. Dagar då jag hinner gå på walkabout, plantera en hyacintlök i en julig kruka, dagar att bara vara.
Jag är avundsjuk på de där pensionärerna. Dom verkar ha det så bra. Så kravlöst. Massor av tid har dom, och inte behöver dom gå och lägga sig klockan tio.
Men här och nu.
I morgon bitti får jag hotellfrukost innan jobbet. Det är lyx.
Och advent blir det.
Fast jag inte har hunnit med hyacinterna.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Omelett på flotten.

Livet är gott.

Lucia