Pensionsgrubblet

Jag träffade en granne för något år sen på min lediga dag hemma i byn. Hon berättade att hon hade gått i pension.
Hon var 61.
Där i det mötet förstärktes drömmen om lediga dagar i mig. Dagar att göra vad jag vill. Kravlöst. Dagar när jag kan följa naturens rytm. 
Sen fick jag ett nytt jobb som jag älskar.
Men även om jag har världens bästa jobb så skriker det NEJ i mig vissa morgnar när solen stiger över havet och jag måste sätta mig på ett kontorsrum i Bollnäs.
Jag får massa tecken hela tiden.
Det är en process.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Lucia

Matt denna natt.