Apropå förra inlägget










Alltså, jag gick på walkabout i dag efter jobbet.
Bara rakt ut i bushen, ner till havet.

Inte en krusning på vattenytan. Ett otroligt vackert ljus.
När svanparet skymtades en bit ut, och himmel och hav blev ett, då kom tårarna. 
Tårar av tacksamhet över att jag får uppleva detta vackra. Detta som fyller min själ med andlighet och en sällsam lyckokänsla. Och ger mig ny energi efter en dag på jobbet, och 18 mil i bilen.
Det var då tanken kom.
Om jag bodde i en lya i stan, skulle jag stå på Brunnsgatan då med tårfyllda ögon och känna samma känsla?
Nä. Knappast.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Omelett på flotten.

Livet är gott.

Lucia