Förmiddagsfunderingar.

Jag har varit med mina barnbarn.
Först den ena, sen den andra.
Det finns ingenting som gör mig så jublande lycklig. Jag kan bara sitta och titta på dom, hur dom rör sig, de små fingrarna som enträget försöker öppna ett lock, fötterna som trummar mot golvet när det är extra bråttom.
Minspelet, det omedvetna, det som bara är. Oförställt. Äkta. 

Här och nu.
Ekorren hoppar på tallegren utanför mitt fönster. Den vet att det finns mat i granen intill, och att det går att få ner hela fågelmataren på backen, bara man kämpar tillräckligt länge. Det går också att brottas med fågelmataren där den ligger i snön, tills locket går upp och alla nötter blir tillgängliga.
Den har lyckats med det förr.

Och jag har en ledig dag.
Jag kanske skriver i dag. Eller tar en lunch med väninnan, vi pratade om det i går. Fast det skulle vara skönt att slippa åka nånstans i dag. Låta bilen stå. Kanske gå på walkabout.

Dagens affirmation:

Jag är värd att lyckas.






Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Omelett på flotten.

Lucia

Livet är gott.