Sidvyer, senaste månaden

onsdag 30 december 2015

Sofftankar.

Helst vill jag bara ligga här på soffan under filten och läsa min julklappsbok.
Ledig dag. Eller, ja, arbetslös dag. Men jag får ihop den här veckan ändå.
Men jag behöver gå ut.
Jag vill gå ut.
Men det känns så meckigt med alla kläder och vinterkängor och mössa och vantar.
Latoxe sa morsan.
Det finns en lockelse större än allt annat med att gå ut.
Appen från sjöfartsverket visar att vattenståndet hsr sjunkit från 59 till 28.
Tänk om det innebär att det är möjligt att ta sig över till ön!
Jag längtar dit.
Längtar efter stugan, jag vill se den, gå in där, sitta en stund i gungstolen, tända några värmeljus. 
Kanske brygga en kopp kaffe. Hämta mina färgpennor som jag tog dit i somras. Färgpennorna som jag behöver nu, till julklappen.
Bara vara där på ön en liten stund.
Sen kan jag gå hem och fortsätta läsa min bok. 
Tända en brasa.
Koka lite glöggte.


torsdag 17 december 2015

En förvirrad jul-hjärnas tankar och irrsprång.

Jag sätter mig i soffan med en bunt julkort i knä. Att sitta vid bordet är inte att tänka på, det är belamrat med julklappspapper, julsnören och julklappsadresser plus en massa påsar med julklappar. Annars hade jag gärna suttit där, och gjort så där mysigt, med tända ljus och en mugg med glögg och tagit ett foto på alltihop, och instagrammat.
Men verkligheten är en annan.
Jag sätter mig i soffan, upptäcker att jag inte har någon bra penna och reser mig för att gå och hämta en i lådan. På vägen till lådan ser jag en plastpåse som är tom och tar den med mig in i köket och lägger den i påssamlingen. (Hur många påsar som helst i detta skåp. Men det  k a n  vara bra att ha. Vem vet, en vacker dag kanske jag får användning för alla tvåhundra påsarna.)
När jag har stängt skåpdörren tänker jag förvirrat, "vad var det jag skulle göra?" samtidigt som jag får se att ett värmeljus precis har slocknat. In i rummet för att hämta ett nytt. Går tillbaka till köket med värmeljuset i handen då telefonen ringer. Det är hon på studieförbundet. När vi har pratat klart tänker jag åter förvirrat "Vad var det nu jag höll på med?" och värmeljuset som jag skulle sätta i snöbollslyktan ligger i fickan på koftan. Koftan, ja, den borde jag åka till återvinningen med, den är hur ful som helst, gammal och sliten, men så varm och skön.Kanske skulle ta och rensa ut i garderoben en gång för alla. Nu på en gång. Men då måste jag ha en soppåse, en sån där stor svart. Var har jag nu dom?
Jag ska just dra ut lådan för att leta, men titta, där ligger ju receptet på den där saffranskakan jag skulle göra. Få se nu ... ja, jag har alla ingredienser hemma, faktiskt! Fast var la jag saffranspaketet när jag var på ICA? Det brukar man ju få i handen av kassörskan så det inte ska försvinna? La jag det i plånboken kanske? I handväskan ligger förutom alla tusen miljarder saker, inklusive plånboken, också en glödlampa som jag köpte när den förra la av. Visst ja, den hade jag glömt! Vilken lampa var det nu? Jo, hallampan! Jag skruvar ur den trasiga lampan och lyckas få dit den nya utan att bli distraherad, och går och lägger den gamla i en korg i köket så kan jag ta den också när jag åker till återvinningen. Visst ja, återvinningen! Vad var det mer jag skulle ha med dit förutom lampan? Tänk om jag skulle ta och slå in julklapparna nu så jag får bordet fritt så jag kan sätta mig där och skriva julkort. Då behöver jag en penna så jag kan skriva julklappsadresserna på en gång ...

måndag 14 december 2015

Äntligen kaffe!

Den här morgonen klättrar jag upp igen på loftet till min ännu varma säng med kaffe ovh avokadomacka.
Det första kaffet sen den 12:e.
Snacka om en helig stund!


Jag sov i detta hus första gången natten till Lucia.
Det är tretton år sedan.
Lucia är dubbelt speciellt för mig på grund av det. Jag är en sentimental rackare.
Jag minns känslan den där natten ... jag eldade i kaminen och det snöade. Jag hade skrivit klart med banken några dagar tidigare och tagit hit lite julsaker bl a. (Det viktigaste först hehe).
Vattnet var inte påslaget och jag fick slå en sjua ute den kvällen. 

Det var som att det här lilla huset hade väntat på mig.
Det kändes så rätt.
Den tiden åkte jag hit så ofta jag kunde.
Varje gång skrev jag i min dagbok:
Varför bor jag inte här jämt?
Och nu är det så.
Jsg sa upp lägenheten i stan men hyrde åter en etta 2006.
Efter stormen.
Men det är en annan historia och stadsboendet varade inte länge.
Det är här jag hör hemma.
Vid havet.
Ändå kommer tanken ibland. Tanken på att bo i stan.
Som nu. När jag har varit sjuk. Och inte orkat sätta mig i bilen för att köpa typ blåbärssoppa.
Det händer inte ofta att tanken kommer.
Men den dyker upp.
Tankar är tankar och handling något annat.
Den här Lucian ropade jag på Ulrik och sov. Det var inte vad jag hade tänkt.
Jsg orkade inte ens se Lucia på TV.
Magsjuka är övergående och det finns värre saker. Jag ska inte gnälla.
Och den här morgonen känns som en i-stället-för.
Nu gryr dagen utanför.
I dag ska jag sätta upp en utebelysning om jag lyckas.

 

onsdag 2 december 2015

Advent. Och ute regnar det.

Min kompis och jag åkte till IKEA och åt julbord i dag.
Underbart gott! Särskilt äpple- och sellerisalladen, och grönkålssslladen! Sillarna var OK. 
Ingen av oss åt det kallskurna eller köttbullarna.
Vi åt så vi knappt kunde resa oss.
Alltså jag kunde äta mera förr.
Nu blir det stopp efter en tallrik.
Ändå skulle jag trycka i mig ostkaka.
Med grädde.
Sen shoppade vi loss.
Jag bunkrade med ytterligare tvåhundra värmeljus.
Och vanliga. 




Det går åt i det här huset.
Nu spelar jag julmusik och pysslar lite. Dammar, slänger massa gamla papper, eldar i kaminen. 
Det regnar.
Jag är lite sur för det.
Det kunde väl komma lite snö.
Bara så det blir lite ljusare.
Äh.
Skitdetssmma.
Det är adventskänsla i mig i kväll ändå.

Om mig

Mitt foto
Skriver helst i hängmattan på min blommande ö, med kaffemuggen bredvid. Jag tror att det går att skriva, tänka, sjunga, måla och rabbla ord som skapar våra liv. Affirmationer är kraftfulla! Jag har skapat ett hus vid havet på det viset. Jag vägrar att delta i samtal om vinterkräksjukor och annat elände, jag vill inte ge min uppmärksamhet till det jag inte vill ha i mitt liv, eftersom jag tror att jag drar till mig det genom att fokusera på det. Det första jag tänker på när jag vaknar är allt jag har att vara tacksam över. Dagen blir alltid så bra då. Mest glad blir jag av två älskade små ungars kiknande skratt när vi busar tillsammans. Då finns inget annat, och mitt hjärta svämmar över av rosa lyckobubblor.