Sidvyer, senaste månaden

måndag 23 november 2015

Uppvuxen i en Scania Vabis.

I dag köpte jag en rosa rattmuff ~ som jag har letat.
Jag älskar att köra bil. Sommar som vinter, dag som natt. Kaffetermos med, i dag även en Lussebulle.
Inte vet jag men jag tror jag var rätt trygg där som barn i styvpappa nr 1:s gröna Scania Vabis. Även fast han körde onykter.
Jag vill ha en husbil.
På kvällarna ligger jag och googlar. 
Just nu ligger jag i ett badkar.
Bubbelbad.
Varmt och avkopplande och lyxigt.
Gud va bra jag har det!
Rattmuff och bubbelbad.
Sov gott folks!

onsdag 18 november 2015

Livrädd.

Var hos tandläkaren i dag. Jag ringde för jag hade tandvärk.
Kände fel. (?)
I den tanden jag tyckte mig ha ont var det alls inget fel. Han knackade och tog röntgenplåtar och höll på.
Ingenting pekade på att det var nåt tok.
 - Då kan jag gå då, sa jag.
Men naturligtvis hittade tandläkar'n ett hål på dataskärmen i en annan av mina tänder.
 - Det är du som bestämmer, sa han.
Som jag brukar säga åt mina patienter som inte direkt hoppar jämfota av glädje över att behöva gå i behandling.
Så jag tänkte att det är väl lika bra. Dan är ju ändå förstörd liksom.
Usch vad jag är rädd när jag ligger där i tandläkarstolen. Och så försöker jag tänka på lyckliga stunder i mitt liv. Alla stunder på och i havet och på hur mina barnbarn låter när dom skrattar och campingsemestrar när mina barn var små och hur det var när jag tog studenten och hade druckit Gröna Hissen hemma hos Marianne på morgonen och hur det kändes att vara kär för första gång och sån't.
Inte hjälpte det.
Då började jag muta mig själv i tanken.
 - Du kan få en Tomte-latte när det är klart. Eller kanske ska vi ta och kolla på en bodylotion eller en ny bil? Eller en röd klänning? Sån som Tiina skrev om på Facebook? Du kan få VAD DU VILL.
Så håller jag på.
Efteråt vill jag bara gråta men man får ju skärpa sig.
Men nu blir det en latte i alla fall.
Fast ingen Tomte-latte.
Det får vänta.





onsdag 11 november 2015

November


Ingen snö.
Solglitter på viken.
Svanar och knipor.


Jag julpyntar på ön.
Fattar att krukan med enriset kommer att flyga all världens väg när det blåser upp nästa gång, men här och nu står den där den ska.


onsdag 4 november 2015

Gud kom i helikopter.

Jag åkte runt lite i morse, tog gamla vägen, den som jag åkt hundratals gånger som barn. Kurvig och smal, jag blev åksjuk nästan varje gång.
Den vägen tog jag, det var så vackert i skogen, och jag följde vägen ner till havet och klev ur bilen och gick där en stund, i min egen värld, i andligheten och tacksamheten över att ha tillgång till allt detta vackra.

Tanken kommer; om jag bodde i stan, var skulle jag då tanka? Var skulle jag hitta allt detta som jag hittar i skogen, vid havet, under stjärnorna ... det som ger mig lugnet och sinnesron, det som läker min själ och ger mina lungor frisk havsluft att andas ner i magen?
Jag vill se horisonten.
Vill se hav och himmel mötas.


När jag åkte vidare passerade jag olika små stugor, och jag tänkte, att de har stått där i säkert hundra år, många, och de har alla sina historier att berätta... Historier om fiske, jakt, om barnafödande och kärlek och sjukdom och död. Om kalla vintrar med snöstorm och ljuva somrar med havsbris och doft av tång.


Det är nästan så jag kan känna kaffedoften därinifrån några av husen, jag ser framför mig ett köksbord med ett tänt ljus, kaffekoppar, kokkaffe säkert, och en limpsmörgås med kryddost.
Limpsmörgås att doppa i det heta kaffet. Smör som smälter.
Och så kommer tankarna på farmor.
Farmor, som hade just limpsmörgås med kryddost.
Min älskade farmor.


Jag åker sakta hemåt efter att ha fått några fina foton.
Hem och lägger mig.
Somnar och drömmer.
Jag är på ön och en helikopter landar nedanför huset.
Ut stiger Gud.


Tolka den, den som kan.





Om mig

Mitt foto
Skriver helst i hängmattan på min blommande ö, med kaffemuggen bredvid. Jag tror att det går att skriva, tänka, sjunga, måla och rabbla ord som skapar våra liv. Affirmationer är kraftfulla! Jag har skapat ett hus vid havet på det viset. Jag vägrar att delta i samtal om vinterkräksjukor och annat elände, jag vill inte ge min uppmärksamhet till det jag inte vill ha i mitt liv, eftersom jag tror att jag drar till mig det genom att fokusera på det. Det första jag tänker på när jag vaknar är allt jag har att vara tacksam över. Dagen blir alltid så bra då. Mest glad blir jag av två älskade små ungars kiknande skratt när vi busar tillsammans. Då finns inget annat, och mitt hjärta svämmar över av rosa lyckobubblor.