Sidvyer, senaste månaden

torsdag 26 februari 2015

Tacksamhet igen.


Frukosten är mitt bästa.
Jag vaknar full av tacksamhet över att jag sovit gott, över att jag har en säng, ett varmt täcke, kuddar.
Jag älskar mitt loft där jag har stjärnhimlen utanför fönstret.
När jag efter kaffebryggningen sitter och äter frukost är känslan av tacksamhet kvar.
Jag har så mycket att vara tacksam över, om jag inte tar allt för givet.
Mitt liv är långt ifrån perfekt.
Jag väger för mycket, jag har inte förmågan att ha ett välstädat hem mer än när någon kommer och hälsar på, och knappt då, jag har en toastol som sitter lös, jag är rädd att släppa in en man igen, och kan inte stå emot godis.
Men jag är oftast lycklig.
Som fan.
Mina värden på vad som är lycka handlar om annat än en smal kropp och ett välstädat hem.
Jag skulle vilja väga mindre.
Jag skulle vilja ha fint hemma.
Jämt.
Men det skulle inte göra mig lyckligare.

Men knipan i viken gör mig lycklig så jag kan spricka.
Talgoxen.
Himlens skiftningar.
Kaffe på morgonen.
Jag har varmt vatten i duschen och en maskin som tvättar mina kläder.
En bil som funkar och ben att gå och dansa med.
Life is good.
Vad är du tacksam över här och nu?


Ett mail ...

Ett mail kan vara som den största gåvan.
Ett sån't mail fick jag i kväll. 
Jag spar det
och läser igen
och igen
innan jag svarar.
Det var inte från Penninglotteriet
eller från någon arbetsgivare
som vill ge mig drömjobbet
eller från någon man som friar till mig
Bara ett mail
från någon jag delat mer andlighet med
än någon annan jag mött.
God natt

söndag 22 februari 2015

Åldersnoja.

När någon frågar mig hur gammal jag är och jag svarar 61 känns det så konstigt. Typ va?!?! Ljög jag inte nu?
Vart tog alla åren vägen liksom? Jag var ju 27 nyss. Eller 42 i alla fall.
På min andra blogg (GD) har jag skrivit om åldrandet.
Det är många tankar om det i min skalle.

Men här och nu.
Söndag. Sol. Slut på kaffe i muggen.

Drömde om ett av mina ex i natt. Att vi sågs igen av en tillfällighet och han borstade mitt hår och gjorde någon slags frisyr, typ den Sanna hade på Mellon i går.
Det var skönt att bli ompysslad i drömmen minns jag.
Fast jag hade en mycket kort ton mot honom. På min vakt. 
Alla mina drömmar är budskap till mig själv från mig själv.
Alla jag drömmer om är delar av mig själv.
Så ... vilken del av mig symboliseras av den här mannen och vad betyder det att han borstade mitt hår?
Tål att funderas på.
Men nu ska jag sticka iväg och få en kram av en person som jag älskar så jag nästan går sönder!
Ha en fin söndag alla!



lördag 21 februari 2015

Värsta goda!

Ibland är jag urtrött på att laga mat.
Käkar ute, köper nå't från Thai-kiosken eller steker en Choritzo.
Men ibland, när jag blir inspirerad, då njuter jag av att stå vid spisen.
Inspirerad blev jag i går kväll av Ann Söderlund på Instagram.
Ni vet hon med Djävulsdansen.
Värsta goda!


Koriander, lök, kalvfond, kokosmjölk, grön chili var några av ingredienserna, samt blandfärs.


Stora köttbullar rullades, och massa olika kryddor tillsattes. Alltihop fick koka ca 25 minuter.


Serveras med ris eller cous-cous.

Recept på mama.nu/blogg/annsoderlund

onsdag 18 februari 2015

Grått och kallt och hårt.

Så känns min värld just nu.
Jag sitter och fryser på en av mina arbetsplatser. Jag har en filt runt mig, och dricker varma drycker. Jag har tänt massa värmeljus här.
När jag var ut och stoppade mer pengar i parkeringsautomaten ställde jag en fråga till mig själv.
 - Vad behöver jag just nu?
Svaret blev...
Kanske en kamin, eller ett badkar med riktigt varmt vatten, och två alvedon. Skog i stället för trottoarer och gator, en varm liten gosig unge att läsa en gullig saga för, en kopp choklad med vispgrädde, varma tossor på fötterna, lite sol och fågelsång.

Det är vad jag längtar efter.


måndag 9 februari 2015

Vår i luften.

Det är vår i luften och jag får lust att köpa blommande krukväxter och blockljus i pastellfärger och rosa läppglans och blommiga klänningar!


Hemma har jag takdropp och det dånar lite när snön rasar ner från taket. Jag väntar på fågelkvitter på morgonen och oroar mig över om fiskmåsen tänker bygga på skorstenen i år igen så jag ska behöva gå med ett uppfällt parasoll när jag ska gå stigen upp till stugan.


Februari och mars kan visserligen vara fruktansvärt kalla och snöiga.
Men här och nu är det blåa fält på himlen och säkert sju plusgrader!


Och snart kommer koltrasten!


Då ska jag röra ner havregryn i rapsolja och ställa ut.

tisdag 3 februari 2015

SNÖ.

I går hade jag en klump i magen när jag satt på tåget efter fyra dygn på annan ort, och hade hört om snöovädret hemma.
Bilen, som stod på en parkering vid stationen, var en igloo.
Jag fick typ skära ut kuber och bända loss dom med hjälp av skaftet på snöborsten, från framrutan.
Det tog tid, vinden låg på och jag var rätt mör när jag äntligen kunde sätta mig vid ratten och styra norrut.


Hemma gick det som väntat inte att köra in på gården.
Det var jordens plogvall.
Jag fick ställa bilen en bit bort och pulsa hem med resväska och annat bagage.


Inne var det fjorton grader. Jag noterade tanken som just då for genom huvudet, tanken på att ringa en mäklare och hyra en lya i stan.
Pronto.
En lägenhet med badkar.


Utan att ta av mig jackan gick jag in och tände kaminen. Snart sprakade en eld där och värmen spred sig ganska snabbt i huset och tanken på mäklare verkade väldigt avlägsen igen.


Och i morse var det PLOGAT in på min gård, plogvallen var borta och det blev lätt att andas igen.


Dessutom fick jag jobb.


Det kallar jag en fantastiskt bra dag!



Om mig

Mitt foto
Skriver helst i hängmattan på min blommande ö, med kaffemuggen bredvid. Jag tror att det går att skriva, tänka, sjunga, måla och rabbla ord som skapar våra liv. Affirmationer är kraftfulla! Jag har skapat ett hus vid havet på det viset. Jag vägrar att delta i samtal om vinterkräksjukor och annat elände, jag vill inte ge min uppmärksamhet till det jag inte vill ha i mitt liv, eftersom jag tror att jag drar till mig det genom att fokusera på det. Det första jag tänker på när jag vaknar är allt jag har att vara tacksam över. Dagen blir alltid så bra då. Mest glad blir jag av två älskade små ungars kiknande skratt när vi busar tillsammans. Då finns inget annat, och mitt hjärta svämmar över av rosa lyckobubblor.