Äntligen kaffe!

Den här morgonen klättrar jag upp igen på loftet till min ännu varma säng med kaffe ovh avokadomacka.
Det första kaffet sen den 12:e.
Snacka om en helig stund!


Jag sov i detta hus första gången natten till Lucia.
Det är tretton år sedan.
Lucia är dubbelt speciellt för mig på grund av det. Jag är en sentimental rackare.
Jag minns känslan den där natten ... jag eldade i kaminen och det snöade. Jag hade skrivit klart med banken några dagar tidigare och tagit hit lite julsaker bl a. (Det viktigaste först hehe).
Vattnet var inte påslaget och jag fick slå en sjua ute den kvällen. 

Det var som att det här lilla huset hade väntat på mig.
Det kändes så rätt.
Den tiden åkte jag hit så ofta jag kunde.
Varje gång skrev jag i min dagbok:
Varför bor jag inte här jämt?
Och nu är det så.
Jsg sa upp lägenheten i stan men hyrde åter en etta 2006.
Efter stormen.
Men det är en annan historia och stadsboendet varade inte länge.
Det är här jag hör hemma.
Vid havet.
Ändå kommer tanken ibland. Tanken på att bo i stan.
Som nu. När jag har varit sjuk. Och inte orkat sätta mig i bilen för att köpa typ blåbärssoppa.
Det händer inte ofta att tanken kommer.
Men den dyker upp.
Tankar är tankar och handling något annat.
Den här Lucian ropade jag på Ulrik och sov. Det var inte vad jag hade tänkt.
Jsg orkade inte ens se Lucia på TV.
Magsjuka är övergående och det finns värre saker. Jag ska inte gnälla.
Och den här morgonen känns som en i-stället-för.
Nu gryr dagen utanför.
I dag ska jag sätta upp en utebelysning om jag lyckas.

 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Omelett på flotten.

Livet är gott.

Lucia