Från hängmattan.

"Det verkar bli en fin dag i dag"...
Ledins texter ekar i mitt huvud efter konserten igår. Men himmel! För en öbo blev det nästan brutalt med så mycket folk på en gång. Jag är liksom inte van.
Van vid folkmassor. Van vid köandet till toaletter. Van vid fulla dalmasar som tvångsdansar med sina stackars flickvänner till "I natt är jag din". Och hon vill inte. Och han tror att han är skitläcker när han drar händerna över hennes höfter. Jag ser hur hon balanserar ilskan för att inte han ska bli sårad. Eller arg.
Vad vet jag.
Hon försöker ta bort honom. Han klänger. Hon skäms.
Och jag känner igen.
Och tänker, vad har hon i bagaget som hon behöver ta hand om, för att inte längre låta sig utsättas?
I dag:
Fortfarande inte ett moln så långt ögat kan se (ni ser, jag har fastnat).
Hängmattan, där det fortfarande är skugga.
Min Mac och jag.
Bokskrivandet fortsätter.
En talgoxe kvittrar lite.
Annars bara tysssssst ...


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Omelett på flotten.

Livet är gott.

Lucia