Tacksamhet. Igen.

Sitter på bron i min kimono från Yasuragi och skriver dagbok.
Det är 26 grader. Klockan är snart 22.30 och en ljummen sydvästlig vind sveper över mig. Måsarna skriar. Himlen färgas röd över Ormviken.
Så känner jag plötsligt väldigt intensivt att det här är jag.
Precis här och nu känner jag, att så här vill jag leva.
Denna dagen ett liv.
Det första badet i år, solen, himlen och dofterna av hav, nyponrosor och solvarm hud.
Tack för att jag får vara, finnas, leva nykter och klok.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Lucia

Matt denna natt.

En hinner inte med.