Myggstift och syréner.

Veckan har gått så fort.
I kväll när jag gick av åkte jag till ICA och köpte ägg och sen hem, och här har jag legat i soffan sen dess.
Inte för att jag är slutkörd, inte på en fläck, men jag vill landa innan jag går och lägger mig.

Jag vill också tala om att nykter blir ingen på grund av att han/hon får ett jobb.
Det verkar ibland, som om folk tror det.

Glöm det, hörni.

It takes more.

Tänkte i dag på att jag gillar jeansjackor.
Fortfarande.
Det händer något med mig när jag får på mig en så´n.
Något bra.
Jag blir kaxigare och känner mig fri på nå´t vis.
Kanske blir jag tjugo igen inuti och skiter i allt jag inte kunnat skita i tidigare.
Kanske blir allting somrigt, kanske minns jag tobakssmulorna i bröstfickan, cigarettdoften blandad med myggstiftets. Kanske minns jag Stones "Aftermath"  på resegrammofonen halva natten när morsan och farsan jobbade i stan och jag var barnflicka hos grannfamiljen på ön på dagarna.
Kanske minns jag min första kärlek och en lila syrén han plockade till mig.
Den ligger pressad i en bok fortfarande.
Det var den 17 juni 1969.
Jag är hopplös på datum.
Datum och registreringsnummer.

Romantik är fint. I dag fick jag plötsligt cravings på den där filmen,
Broarna i Madison County eller vad den heter. Plötsligt, mitt i ett jobbsnack, kom den där filmen upp i min skalle och jag kände hur gärna jag skulle ha velat se den i kväll. Ni vet, hon sitter med handen på bilhandtaget, regnet på vindrutan, han i bilen framför.
Gud vad jag har gråtit till den scenen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Omelett på flotten.

Livet är gott.

Lucia