40 år tror jag visst att jag var.

Alltså. Jag sitter här och minns olika tokigheter och blir sjukt full i skratt.


Jag är typ 40.


Barnen är hos sin pappa över helgen och jag ska gå på Wickan, eller vad det hette då, det som nu heter Heartbrake.


Jag ska träffa ett par kompisar där, det är lördag, det är dans, det är fest och på den tiden gick jag inte ut nykter.


Hemma hade jag en flaska Noilly Prat som farsan hade tipsat om, och till och med bjudit mig på nån gång.


Jag hade tutat i den lite.


När jag kliver av bussen nere i centrum och går över till andra sidan hör jag morsan ropa mitt namn.


Hon står och väntar på bussen, och ska tydligen söderut.


 - HALLÅ! KOM HIT!


(Jag är alltså 40.)


Jag går fram till henne. Det står rätt mycket folk där vid busshållsplatsen.


 - DU LUKTAR SPRIT! säger hon argt med hög röst.


(Nu börjar folk stirra.)


 - Ja, jag tog lite sån´t där som farsan tyckte om, du vet, Noilly Prat.


 - Vad är det för nåt! fräser hon.


 - Noilly Prat du vet. Vermouth.


 - VA?! Prata så man hör, jänta!


 - Jag tog nånting hemma. Lite bara.


 - Skäms! Vart ska du nånstans?!


 - Jag ska träffa mina kompisar här runt hörnet bara ... stammar jag och försöker hålla avstånd till både henne och klungan som väntar på bussen.


Så kom hennes buss.


Äntligen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Omelett på flotten.

Livet är gott.

Lucia