Medan smöret mjuknar.

Vi som är så kallade "vuxna barn" har en benägenhet att stanna kvar för länge i förhållanden och på arbetsplatser, som är direkt skadliga för oss.
Jag är ett exempel på detta, men jag kan också se att jag tillfrisknar!
I dag stannar jag inte på arbetsplatser där jag påverkas negativt! Det går betydligt fortare att känna att det här är inte bra för mig, och att ta mig därifrån.
I går sa jag upp mig, efter bara knappa två månader på ett ställe som inte är en lämplig arbetsplats för mig.
Det känns befriande, och läskigt också. Jag kommer antagligen att bli av med A-kassan i flera veckor, om inte någon förbarmar sig och skriver att jag inte sa upp mig utan slutade av andra skäl, förstås.
Men jag har ju ett jobb till, timvikarie vid behov.
Ett jobb jag trivs alldeles ypperligt med. Hoppas dom får stort behov av mig nu, så ekonomin går ihop!

I dag är jag extra tacksam att kunna göra vad jag vill. Jag gick på en otroligt fin walkabout i skogen, lyssnade på fåglarna, spejade efter blåsippor, men de har inte kommit än.

Nere vid viken flög änderna upp när jag kom, solen glittrade på knallblått vatten och en tunn is låg kvar en bit ut från stranden.



Jag vet inte hur mitt liv skulle vara om jag inte hade skog och hav inpå knuten. Det är där jag tankar och fyller på med energi, andlighet och kraft.

Jag har längtat efter att baka bullar till påsk, och nu i morse när jag vaknade hade jag lust till dels att baka, att fortsätta skriva på min bok om medberoende, att gå i skogen, att sätta påskvippor i björken och att måla.

Men dagen räcker inte till.

Så jag väljer skriva och baka så får vi se sedan.

Och medan smöret mjuknar till dessa bullar jag ska baka, så kan jag skriva lite.

Jag går en kurs på nätet som Ann Ljungberg håller.

Det är verkligen jätteroligt och inspirerande.

Nu till övningarna i vecka två!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Lucia

Att jobba eller inte jobba. (That´s the question.)

Bra lördag!