#blogg 100 Dag 2 : KOMET.

Jag har förmånen att få gå en intressant gruppledarutbildning, som handlar om att lära föräldrar att kommunicera på ett bra sätt med sina barn.

KOMET byggs på en grund, (tänk basen i en pyramid), som består i att umgås med sitt barn 10 - 15 minuter varje dag. Och då är det NÄRVARO som räknas. Att se, höra, sitta bredvid utan att vara upptagen av mobilen eller något annat än sitt barn. Det kan vara olika aktiviteter, om det känns bra, som att måla tillsammans, baka, leka med Barbie, men det kan också vara att bara sitta bredvid sitt barn när han/hon leker.

Vara närvarande. Utan tjat, bråk och tjafs. Uppmuntra, bekräfta, se.

I KOMET lär man sig också att i stället för att tjata, gnata, skälla, visa missnöje över det som inte barnet gör, så fokuserar man på det barnet gör som är bra.
Man pratar om 5:1.
Att berömma barnet fem gånger mer än man tjatar.

Det finns forskning på, att det beteende vi fokuserar på hos barnet, det beteendet växer.
Så om vi tjatar och bråkar för att barnet inte gör läxan, ja, det är inte svårt att gissa ...

Ger vi i stället beröm till barnet för att han/hon hänger upp jackan till exempel, så kommer barnet att fortsätta med det.

Jag backar tillbaka till mina barndomsår och kan konstatera, att det stämmer. Det tidigaste minnet jag har om vad någon vuxen sa om mig,  det var: "Det där blir en riktig dansdocka när hon blir stor!"
Jag kan ha varit fyra år?

Och dansat har jag gjort. Timme ut och timme in, hela och halva nätter på olika danshak.
Jag dansar i köket när jag lagar mat, och på stigen i skogen när ingen ser, och i havet, och jämt och hela tiden.
Och nu går jag på FOX-kurs.

En av mina lärare på gymnasiet sa, att jag var "en god stilist".
Det går inte en dag utan att jag skriver.

Farsan slösade inte med superlativen, men när vi var på havet, han och jag, sa han ibland något om hur jag skötte båten i hög sjö.

Alla som känner mig vet hur stark min kärlek till havet är, och fick jag inte ha min båt vet jag inte.



Det jag ofta fick höra var att jag var en "latoxe".

Jodå ... I still am.

Så var medveten om vilka budskap du ger ditt barn. Som förälder formar du livet för din lilla älskling mycket mer än du anar.






Kommentarer

  1. Jätteintressant! Och som sagt, just nu behöver jag komma ihåg det här. Blir så arg på mig själv var och varannan dag nu när jag hör mig säga dumma saker som "men vi har ju pratat sååå mycket om att du måste lyssna bättre och så GÖR du ändå inte det!". Jag vet ju själv hur det känns när nån påpekar ens brister - inte blir man gladare och snällare av det precis... Det gäller ju även vuxna, faktiskt.

    Och som du säger, det är lätt att minnas saker man hört sägas om en, som liksom "satt sig" och blivit till en sanning - både negativt och positivt.

    Tack för sparken i rumpan att bättra till mig. :-) Mellan allt gnabb så säger jag mycket bra och stärkande och peppande och snällt och kärleksfullt till min unge, men det måste bli MER av det, och mindre argtjat. Proportionerna är inte 5:1 just nu känns det som. Dags att plocka fram "Fem gånger mer kärlek" som står i bokhyllan... =)

    SvaraRadera
  2. HAR du den boken! Härligt. Jag tycker det är en bok som skulle komma med hem från BB.
    Jag är övertygad om att din söta unge får mer kärleksfulla ord och pepp än de flesta, men det kan aldrig bli för mycket.
    <3
    KRAM

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Lucia

Bra lördag!

Att jobba eller inte jobba. (That´s the question.)