Inlägg

Visar inlägg från januari, 2015

Pyjamasdagar.

Bild
Jag är utan jobb några dagar, och precis då kom en liten förkylning och slog rot i mig.Jag lullar runt i pyjamasen. Tar det lugnt. Ser film på TV, film som slutar sent för jag kan sova hur länge jag vill. Plockar lite, packar ner en tomte till som har lyckats gömma sig, pratar med mig själv, eller i telefon, lägger på ett vedträ till, läser Melody Beattie, fixar lite kaffe, skriver i min workbook och lurar mig själv att jag bara behöver gå till postlådan, men väl där ropar havet på mig, och så fortsätter jag min walkabout för att jag vill. Med pyjamasen under skogsluffarbrallorna.
I dag gjorde jag den där ostpanerade omeletten igen, från Cecilia Folkessons sida.
Jag hade mozarella och salami samt halverade cocktailtomater som fyllning. Lite oregano på.


När den är klar viker jag ihop den. Den ska vara lite smetig.



Det är femte dagen utan kakor, choklad, glass eller något annat olämpligt för en som har gått upp två, tre kilo över jul.
Jag har hittat spåret igen, men det betyder inte att en enda …

Gator och trottoarer av is.

En gång halkade jag utanför bibblan och bröt armen.
Min dåvarande kollega Janne tipsade mig om att det går att få ersättning för olyckor på osandade parkeringar och jag nappade och fick ut lite pengar som gjorde att jag och barnen kunde åka till Italien!
Det var tjugo år sedan, precis den här tiden.
Italien var soligt och varmt, jag grät på planet såklart, både dit och hem, men pizzorna var goda och vi gjorde utflykter från där vi var, strax söder om Rimini, till Venedig där vi hade en gondoljär som hette Ettori, han paddlade oss runt i Venedigs kanaler, och till San Marino där jag köpte en vacker ring med en ametist och zirkoner runt om.
Året var 1995 och armen är inte helt återställd och kommer aldrig att bli, men det är fina minnen från resan som betalades av försäkringspengar.
Så ta det lugnt, men om du halkar så kom ihåg att det kommer något gott ut ur allting, faktiskt.

Pigg som en pelikan!

Mitt i natten.Jag ligger här uppe på mitt älskade loft och försöker sova. Det här att vända tillbaka dygnet efter en jobbnatt är inte alldeles lätt. I huvudet är det massa tankar nu, idéer och grubblerier och planer och längt och helst vill jag klättra ner på stegen och sätta mig och jobba i min 2015workbook som jag bloggat om tidigare. Och mitt i allt snurr snickrar jag på föreläsningen jag ska ha snart, om medberoende. Tyst inne i huvudet provar jag olika börjor. I kroppen är det sprittigt. Dessutom är jag kaffesugen som en gnu. Jag tänker på frukost hos farmor med hett kokkaffe i tunna koppar och limpa med kryddost på, som jag fick doppa. Hemma fick jag INTE doppa. Inte ens skorpor. Farmor, farmor, tack för att du fanns med mig där i fyrkantigheten. Tack för alla bullarna och hallonsaften. Tack för glädjen och värmen och piondoften i trädgården. Tack för skokartonger med klippdockorna ur Allers och den tidens Vecko-Revyn. Tack för allt fint du sa och för skratten och för att du var du. Om du bar…

Egon och jag.

Bild
Det snöar och blåser och jag eldar, dricker kaffe, äter semla och jobbar i en "workbook" för 2015 som jag har skickat efter.
Det är en sån där bok som jag blir glad av att bara titta på! Den är fylld med frågor, frågor om året som var, frågor om vad läsaren önskar av 2015, och redskap att komma dit.


Färggranna teckningar och snirkliga bokstäver, listor att fylla i, ja för mig fanns ingen tvekan. Det var bara att beställa!
Leonie Dawson heter denna kreativa kvinna, som har skapat den här underbara boken. 2015workbook kan du googla på, du som är intresserad och tror på tankens kraft, affirmationer och nedskrivna målsättningar. På Instagram och Facebook hittar du mer inspiration.

Påmind igen.

Jag har ägnat mina lediga (läs arbetslösa) dagar åt familjen.Jag hade planerat allt. Mat och vistelse och vad vi skulle göra nu när vi äntligen skulle träffas i flera dagar. Ingenting blev så som jag hade tänkt. Varenda plan sprack. Och det blev så himla bra! Så återigen blir jag påmind om att åka i baksätet och låta saker och ting hamna där dom ska. Utan att jag lägger näsan i blöt. Då blir det bäst. 

Djävulsdansen.

När anhörigterapeuten på Glösbo sa åt mig att jag skulle behöva vara ensam ett halvår blev det svart.Jag var hopplöst intrasslad i ett förhållande med en alkoholist och all energi gick åt till att kontrollera, klandra, bråka, böna och be, manipulera och ställa ultimatum.  - Om du inte slutar dricka är det slut mellan oss!  Och han drack och jag lät mig övertalas att komma tillbaka. Gång på gång. År ut och år in. Snacka om Djävulsdans.
Många är där nu.  Nu, i jul och nyårshelgen, när spriten flödar och löften att sluta framtvingas av förtvivlade äkta makar, sambos och särbos.
Till dig, som är anhörig och förtvivlad, sök hjälp.
Lika lite som alkoholisten klarar att sluta själv, lika lite kan du tillfriskna utan professionell hjälp, i ditt medberoende.
Hjälp finner du genom anhörigbehandling i din kommun, eller på Korpberget (googla) eller något annat behandlingshem. Alanon har grupper. Tid och plats finner du på deras hemsida. Det är inte ditt ansvar att få alkoholisten nykter, men det är ditt ansv…

Gott nytt år!

Bild
Nyårskonsert från Wien, en tradition vi hade i familjen där jag växte upp. Som tonåring var jag måttligt road.Numera är det sällan jag missar den. Medan jag lyssnar målar jag lite. Jag har ju försiktigt och med andlös förskräckelse börjat dutta färg på såna där vad-det-nu-heter. Canvassaker. I dag provade jag oljefärg. Jag har en fråga här och nu: Hur gör man ren händerna från oljefärg?! Solen lyser över glansiga småvägar men jag ska våga mig ut i halkan på en walkabout har jag tänkt.   Nyårsdagen. En gång gifte jag mig just på nyårsdagen. Då var det minus 30 grader och jag var alldeles lycklig och ringen hade sju diamanter och gnistrade ikapp med snökristallerna och mina ögon. I brudbuketten fanns blå hyacinter och ginst, samt rosor. Den doftade gudomligt gott. Jag älskar fortfarande doften av hyacinter.