Sidvyer, senaste månaden

onsdag 26 november 2014

Rött.

Vill ha rött. 
Rött och glittrigt. 
Klänning, kjol, tröja eller läppstift. 
Och absolut nagellack.
Nu börjas det!

Avlyssnat.

Jag sitter i sandlådan och gör sandkakor med mitt lilla barnbarn.
Tre andra barn och två pappor är också där.
Den ene bor inte längre med barnets mamma förstår jag.
 - Har du dragit igång julstöket än? säger han.
 - Ja, svarar den andra pappan, jag har gjort ett pepparkakshus med Aron.
 - Kul! Gjorde du degen själv eller köpte du färdig?
 - Nä, jag gjorde den själv. Det blir mycket godare. Och så är det så mysigt.
 - Jag håller med! Jag har alltid drömt om att göra ett pepparkakshus, så nu ska det äntligen bli verklighet. Med egen deg.
Sedan snackades det matrecept. 
Och vad som skulle lagas till middag.
Det händer grejer.

onsdag 19 november 2014

Kärt besök

I dag har jag kärt besök!
Vi har gungat och åkt i den nyuppsatta rutchbanan och lyssnat på vågorna.
Nu sover den lilla och hans mamma vilar på loftet och i kaminen knastrar elden.
I kväll blir det träff på ett hak i stan, med några av mina klasskamrater från klass 1 och uppåt.
Det ska bli riktigt trevligt!
Och i örat ljuder en neverending symfoni.

måndag 17 november 2014

Vad har dom gjort med skumtomtarna?!

I dag har jag inget jobb. Jag väljer att tänka att jag är ledig i dag, hellre än arbetslös.
Arbetslös låter så deprimerande. Som ett lidande. Jag lider inte, kan jag säga. Jag är ganska tacksam över en ledig dag. Behöver andas lite.

I dag ska jag packa om vedtraven till altanen. Åtminstone en del av den. Det kanske inte blir djupsnö precis nu, men om och när det blir så vill jag kunna gå ut och hämta ved i pyjamas och foppatofflor och slippa pulsa runt i snö runt knuten där traven är nu.

Jag ska kontakta lite folk också. Se om det bär, det jag har i tankarna.

För övrigt har min kollega konstaterat att skumtomtarna inte smakar som de har gjort tidigare år.
Jag håller med.
Det finns tydligen ingenting som är heligt längre.


onsdag 12 november 2014

Jag har nu mitt perfekta jobb. (Affirmation)

Jag söker massor av jobb.
Hela tiden.
Det är för att jag behöver lämna in rapport till Arbetsförmedlingen varje månad, bland annat.
Jag ska tala om vilka jobb jag har sökt.
Om jag inte rapporterar får jag inga pengar.


Så jag söker och söker. I Flen och i Bollnäs och i Eskilstuna och i Stockholm. Överallt.


Sedan lämnar jag över och släpper taget och låter saker och ting hamna där dom ska.


Under tiden hankar jag mig fram på ett timvik. Det är inte helt fel. Trevliga kollegor, skapliga arbetsuppgifter.


Men det jag är bra på, det får jag inte göra här.


Det är lite synd.


Jag hoppas nu på ett speciellt jobb, som jag har sökt.


Affirmerar och visualiserar.


Sista ansökningsdagen var i går.


Vi får se. I annonsen stod att man helst ville ha en manlig sökande, men vad vet jag? Saker och ting kan ändra sig. Ja, inte att jag blir man, men att det kanske inte är det viktigaste för arbetsplatsen i fråga.


Under tiden räknar jag timmar på min nuvarande arbetsplats och hoppas lönen räcker till att kunna betala räkningarna nästa månad också.





söndag 2 november 2014

Söndagsmorgon.

Söndagsmorgon. Brasa. Långfrukost, och på TV skrapar man Triss. Jag har en i plånboken sen flera månader tillbaka. Så länge den ligger där oskrapad kan jag gå omkring och känna mig rik. 
Tyvärr har jag ingen tilltro till Triss-lotter. 
Men däremot tilltro till att den här söndagen är en fin dag, och jag ska testa igen att ta mig över till ön och se om jag kan få upp låset till innerdörren som på något mystiskt sätt gått i baklås.
Men jag ligger kvar här i soffan en stund till.
Bara för att jag kan.
Och för att brasan brinner så fint.

Om mig

Mitt foto
Skriver helst i hängmattan på min blommande ö, med kaffemuggen bredvid. Jag tror att det går att skriva, tänka, sjunga, måla och rabbla ord som skapar våra liv. Affirmationer är kraftfulla! Jag har skapat ett hus vid havet på det viset. Jag vägrar att delta i samtal om vinterkräksjukor och annat elände, jag vill inte ge min uppmärksamhet till det jag inte vill ha i mitt liv, eftersom jag tror att jag drar till mig det genom att fokusera på det. Det första jag tänker på när jag vaknar är allt jag har att vara tacksam över. Dagen blir alltid så bra då. Mest glad blir jag av två älskade små ungars kiknande skratt när vi busar tillsammans. Då finns inget annat, och mitt hjärta svämmar över av rosa lyckobubblor.