Sidvyer, senaste månaden

söndag 27 juli 2014

I väntans tider.

Himlen är molntäckt, en svag till måttlig sydostlig vind sveper genom björk och al. På vattenytan syns en lätt krusning.
Jag var ut på havet nyss, då sken solen och huden klibbade under flytvästen. 
Klibbigt är det fortfarande, varmt, jag vill ha luft. Ny luft.
Klart.se har lovat regnskur och åska.
Jag väntar och hoppas dom har rätt.

I morse väcktes min längtan efter att skriva på riktigt igen, när Josephine Bornebusch berättade på morgonprogrammet i TV4 om sin bok som kommer ut snart. 

Det finns en sabotör inuti mig, som inte vill att jag ska lyckas riktigt.
En av alla mina delpersonligheter. Den är stark. Jag behöver tysta ner den där typen. 
Jag har rätt att lyckas! 
Min bok kanske är färdig.
Eller inte.
Jag har skrivit om en tjej som växer upp under 50- och 60-talet. Hon har en del med sig i bagaget redan. Hennes uppväxt i en alkoholistfamilj har präglat henne och gett henne sår som kanske aldrig läker.
Hon flyr in i popmusiken, och till vännerna som hennes fosterföräldrar förbjuder henne att vara med.
Men utan dom är hon ingen.
Hon dras till dom av den enkla anledningen att dom är hennes spegelbilder. 
Boken kanske är klar. Eller inte. Det är inte det som är problemet.
Problemet är att våga avsluta den, ta den på allvar och kolla på bokförlagen om någon tror på den. 
Antagligen är jag rädd för att få ett nej, men också för att få ett ja.
Och just nu viskar den inre Sabotören hånfullt att det kommer aldrig att bli ett ja.

Nu ska jag laga mat. Lax med citronpeppar och grädde.

 




tisdag 22 juli 2014

När jag släpper taget ...

Jag har så mycket tacksamhet i mig just nu, så om jag skulle skriva en tacksamhetslista, vilket jag ofta gör, skulle den bli alldeles för lång.
Det händer bra saker när jag sätter mig i baksätet och inte styr själv.
Förut gjorde jag mig själv till regissör och allt skulle bli som JAG ville.
För då blev det bäst. Trodde jag.
I dag låter jag saker och ting bli som dom ska.
Och det blir så himla bra!

måndag 21 juli 2014

Julinatt

Vackraste julikvällen.
Varm.
Klar himmel.
Varmt vänligt vatten.

I dag loggade jag ut från Facebook.
En del dagar går alldeles för långa stunder till att kolla vad folk skriver, hur många "gilla" jag har fått och om någon har kommenterat.

Jag kommer att få abstinens.
Kanske redan i natt, kanske i morgon bitti, kanske i morgon kväll.

Då får jag väl logga in igen.
Om jag liksom bara MÅSTE.

Men det finns så mycket annat, som jag vill fokusera på.
Brisen som krusar vattnet, fåglarna, himlen, abborrarna vid bryggan, blommorna på stranden. 
Dom är helt förtjusande vackra! Och många olika arter växer det här. Dom bara finns. Ingen har planterat dom, visst är det fantastiskt.

Och ljuset över viken. Ljuset, som skiftar i tusen olika nyanser, och färgar vattnet rosa.


tisdag 15 juli 2014

Skamattack.

😊Ni vet när man är så där himla törstig så det känns som man skulle kunna dricka 10 L vatten. Iskallt. I ett svep.
Så törstig var jag i kväll och jag är inte hemma vilket betyder att jag där jag befinner mig har gångavstånd till ICA.
Köper en liten kyld Ramlösa att dra i mig direkt efter kassan och en stor att ha i kylen.
Måste måste måste ha en isglass också.
Colasmak.
Sätter mig ute på lekplatsen och äter den. Kvällen är ljum. 
Två småpojkar kommer ut ur en port. Den yngre, typ 6, stirrar på mig.
Sen säger han förfärad och med hög röst till den något äldre pojken, som skulle kunna vara hans bror:
 - HON ÄTER COLAGLASS!
Jag blir fundersam och måste fråga om han tycker det är konstigt eftersom jag är en tant?
 - Nej! Men det är inte bra!
 - Hrrmbff ... Nä det har du rätt i. Du tänker för tänderna och så?
Han nickar bestämt.
 - Jag dricker bara mjölk, meddelar han och försvinner till krocketspelet på gräsmattan.

Jag puttar ut isglassen som är kvar bakom bänken jag sitter på och viker ihop själva omslaget till en minimal liten knöl.
Sen smyger jag därifrån.

lördag 12 juli 2014

Utan min iPhone.

Let me tell you hur det kan vara när en iPhone dör efter en tragisk vattenolycka, och du befinner dig på en ö.


 ~ Du vet inte hur mycket klockan är. För att ta reda på det måste en gammal TV inne i huset sättas igång. Det tar sin tid.

 ~ Du vill kolla om du fått svar på ett angeläget SMS. Går INTE. 

 ~ Du vill kolla vad du ska handla, noterat i "Anteckningar". Vad var det nu igen? Smör? Avokado?

 ~ Du vill se om det dykt upp nya bilder på Instagram från den semesterfirande familjen som åker hemåt i dag. Nä. Gick inte. Ingen koll.

 ~ Du vill bara lätta på trycket och skriva hur förb***d du är eller glad eller whatever till nån vän på FB, eller Whatts Up för hon som inte har FB, nä-ä. Det får du i stället berätta för hägern när den flyger förbi. Det blir liksom inte samma sak.

 ~ Du kanske vill plåta fullmånen i kväll och lägga ut bilder på Instagram och tagga #fullmoon, #supermoon osv. No way.

 ~ BLIR DET NÅ'T kul på TV? En romantisk rulle med Meg Ryan eller Bullock kanske? Det har du inte en susning om. Om du inte vill gå in i huset och dra på den gamle trotjänaren och sappa mellan alla tre kanalerna.

 ~ Och Wordfeud. Som är så kul. Det FATTAS!!! Efter badet, eller till kaffet. Innan du somnar. Bara lägga ett ord. Glöm det!

 ~ Du blir plötsligt hungrig men kommer inte år Majas LCHF med massa finfina enkla recept.

 ~ Du kanske faktiskt vill RINGA och babbla med någon?! Nä. Fungerar inte.

Ja, jag är addicted. Och jag vill inte vara utan möjlighet till kontakt med yttervärlden.

Så jag är hemma nu, för att se om jag kan få igång en gammal iPhone och ta med mig.

Suck. Förr i tiden var det annat. Det funkade ändå. Allting, faktiskt.


torsdag 10 juli 2014

Betraktelser från en hängmatta

Jag ser en and med två ungar
Jag hör koltrasten 
Jag känner solens varma strålar mot mina ben

Tiden kan få stanna just nu.
Ganska länge kan den få stå stilla.

Här och nu.
Sommar.
Solglittret på vattnet.
Tanken på kaffe lockar, och jag som har köpt på extrapris i dag, 2 paket för 59.
Doften från ett nyöppnat kaffepaket är ljuvlig!

Dagen har varit härlig, så varmt i vattnet, och jag har badat med min badring! 

Har det oförskämt bra i min hängmatta. Gör som jag vill. Äter eller låter bli. Läser, solar, badar, sover. Framför allt njuter av livet, sommaren, doft av hav och stenrosor.

Här och nu.
Lycklig.
Tacksam.




tisdag 8 juli 2014

Tack.

Tack för att jag får ligga här, i en hängmatta på vår ö, och läsa Sommarboken av Tove Jansson medan solen strålar från en molnfri himmel och måsarna svävar ovanför mitt solhattsprydda huvud.


söndag 6 juli 2014

Går ner för landning.

❤️Många roliga saker har jag varit på hittills i sommar, och flera inplanerade grejer väntar!
Men den här veckan tänker jag ta det lugnt. Vila, njuta av sol och hav och bara vara.
Jag behöver dra i handbromsen lite.
Lyssna in min inre röst. Stanna upp. Andas. 
Vara stilla.
I går var jag på en roadtrip i Dalarna med tre av mina närmaste väninnor. Himla trevligt hade vi! Mycket skratt och tok! Det behövde jag.
Vi gick i affärer och vi fikade och käkade lunch och fikade igen.
Utanför Leksand sprang jag på en gammal "dejt". En trevlig man som jag dissade. Såklart.
Är det inte märkligt. Vi snackade en stund medan mina vänner rekade lunchställen, jag gav honom mitt nya telefonnummer och så får vi väl se.


Jag köpte världens mest cerisa läppstift och tre ljuslyktor att hänga i björken här ute på ön, och vit sprayfärg till en träbricka som är mörkbrun nu.
Sedan försökte en av tjejerna få min hörsel på ena örat att komma tillbaka med hjälp av öronljus.



Det gick så där. Men någonting hände för det liksom klickar till där inne i örat när jag gapar.
Jag är skiträdd att jag aldrig ska kunna höra normalt igen! Alla blir trötta på mitt "Va?" och "Va sa hon?"
Jag hörde inte bäst i världen innan det slog lock heller, kan jag säga.
Drygt. För både mig och andra. Mest för min stackars familj.
I dag blandade jag bensin och olja och stack ut med båten för första gången med motorn i sommar. Den gick igång på andra draget! I love my boat!


Att maten smakar bäst utomhus är nog många överens om. Till dagens lunch stekte jag lax och kokade sötpotatis som jag åt med avokado-och tomatsallad. Nästan lika gott som på Axmar Brygga.
Nästan sa jag.

Om mig

Mitt foto
Skriver helst i hängmattan på min blommande ö, med kaffemuggen bredvid. Jag tror att det går att skriva, tänka, sjunga, måla och rabbla ord som skapar våra liv. Affirmationer är kraftfulla! Jag har skapat ett hus vid havet på det viset. Jag vägrar att delta i samtal om vinterkräksjukor och annat elände, jag vill inte ge min uppmärksamhet till det jag inte vill ha i mitt liv, eftersom jag tror att jag drar till mig det genom att fokusera på det. Det första jag tänker på när jag vaknar är allt jag har att vara tacksam över. Dagen blir alltid så bra då. Mest glad blir jag av två älskade små ungars kiknande skratt när vi busar tillsammans. Då finns inget annat, och mitt hjärta svämmar över av rosa lyckobubblor.