Sidvyer, senaste månaden

måndag 30 juni 2014

Nu får det ta mej f** vara nog.

10 grader ute. Iskallt i huset som stått tomt två dygn.
Jag eldar i öppna spisen.

Jag längtar efter sommar nu. Jag vill sitta på bron och äta frukost, eller ännu hellre på klippan vid vattnet och känna solen värma mig. Jag vill ligga och svettas i BadenBaden och slänga mig i havet med en temperatur på åtminstone 15 grader.
Inte 12.
Jag vill ta båten ut på böljan och slå av motorn och bara ligga och driva under en blå himmel.
Jag vill dricka kaffe under parasollet och ligga i hängmattan med en bra bok och jag vill sitta på stenen under varma sommarkvällar och bara vara. Jag vill känna en ljum sommarvind mot mina nakna ben som ska vara BRUNA. Inte vita och blåfrusna.
JAG VILL HA SOMMAR PUNKT NU!



Våga berätta.

Känner mig väldigt vis i dag. Det kommer klokheter ur munnen. Klokheter som jag fått för att jag för många år sen inte hade några andra val än att lägga mig platt och be om hjälp.

Klokheter som långsamt gått in genom min hårda "kan-själv-rustning" när jag börjat lyssna på andra. Andra med liv som liknar mitt, andra som har gått före. Andra som har kommit längre. Andra som hade något som jag ville ha; tillit, sinnesro, ärlighet och acceptans. 

Och massor av tacksamhet.

Känner mig ödmjuk inför livet efter två fina samtal med vänner nu på förmiddagen.

Det mesta handlar om att våga uttrycka det som är inuti. Prata med någon. Inte stoppa ner och låtsas som att det inte finns.

Många tycks tro, att om man inte pratar om problemen så finns dom inte!

Så kan man ju leva. Ett tag. Ganska länge.

Tills topplocket går.

Det är bättre att pysa ut lite av det inre trycket då och då. 

Det är inte farligt. Det som har hänt har hänt.

Det som händer när vi pratar om det är kanske att vi känner smärta, sorg eller förtvivlan. En känsla. Och att känna är inte farligt! 

Vad behöver du lämna ut om dig själv i dag?



torsdag 26 juni 2014

Guldkornen.

Jag mötte en man som klagade på att han inte hade råd att åka utomlands med barnen.
Han var olycklig för det, och berättade att alla andra på förskolan åkte utomlands på sommaren.
Hans barn ville också, och jag frågade hur gamla de var.
 – 3 och 6 svarade han.
Holy Smoke tänkte jag.
Redan så tidigt börjar det alltså.
Eller var det hans projiceringar som förstärkte barnens önskningar?
För han var verkligen riktigt olycklig över att inte kunna åka till ett annat land på sin sommarsemester.
Att gå ut i skogen kunde kanske vara nåt?
Nej. I skogen finns ormar, så dit gick dom aldrig.
Jag skulle skriva om mina guldkorn. Men fingrarna lever ett eget liv, tydligen.
Mina ögonblickslyckor (eller guldkorn) i dag:
En Sommar-Amelia som dottern lämnat i stugan, som jag bläddrade i och läste i solen med måsarna svävande ovanför.


Färska jordgubbar med Lime- och citronkvarg upplagt i ICAs ljuvliga djupa papptallrik, med somrigt mönster, till kaffet.

Alla blommande rosbuskar.


Guldkorn finns runt oss hela tiden, om vi väljer att se dom, och inte sneglar på allt vi inte har. Guldkorn kommer när vi inte tar allt för givet.




söndag 22 juni 2014

Nytt.

Väninnan och jag i köpcentrum i går.
Regn och kyla.

Jag går in i en affär för att se om jag kan hitta en ny morgonkaffemugg att ha i stugan.
Den ska vara stor och vacker, helst med rosor på, som den förra, som gick i tusen bitar när den ramlade ner på stenarna.

Men jag hinner inte så långt in i butiken som till hyllorna med muggar. Innanför entrédörrarna står tallrikar och muggar från Villeroy & Boch, i serien "Vawe".
Och det är nedsatta priser.
Jag bara dör.
Snabbt kalkylerar jag i huvudet vad det skulle bli om jag köpte fyra muggar och två tallrikar bara. Eller kanske två små tallrikar och två muggar. Eller bara en mugg?
Jag är ju mellan två jobb. Faktiskt.
Å andra sidan älskar jag de där tallrikarna, som påminner om havsvågor.
Och mitt porslin är gamla IKEA-tallrikar, och så har  jag en glasservis som vi fick när vi gifte oss, exet och jag.

Jag hämtar väninnan som kollar kläder i en annan affär. Hon är måttligt imponerad. Jag plockar på mig fyra muggar och två tallrikar. Vi går till kassan.
Ingen expedit. Två före. Väntan. Inget händer.
Tröttnar och ställer tillbaka och går ut ur affären.
Men jag släpper inte känslan. Känslan jag fick när jag såg det jag såg när jag klev in.
Vi går och kollar i alla möjliga affärer och sen äter vi lunch.
Hennes dotter med familj kommer och hon går med sitt lilla barnbarn till leksaksaffären.
Då.
Då går jag tillbaka och köper fyra av varje. 
Tallrikar, assietter och muggar.
Vid kassan står en leende expedit och väntar på just mig.
I mitt huvud surrar delar av "Law of Attraction" och jag litar på att jag gör rätt.
Jag hinner tänka att det är inte mer pengar än vad folk dricker för en midsommarhelg i Sverige.
Och medan expediten packar in mina muggar och tallrikar känner jag mig alldeles nöjd.
Hemma diskar jag assietterna och lägger upp jordgubbar och lime-och citronkvarg
på en.
Sen njuter jag.


Midsommar.

Varma små armar runt min hals, små grodorna runt lövad stång, sova middag med liten innan midsommarmiddagen i grannens hus på ön.
Calle Schewens vals, Rosa på bal, olika goda såser till sill och lax.
En kall Pepsi Max.
Nya Haremsbrallor och barnskratt. 
Värme i hjärtat trots isande Nordväst.
Min midsommarafton, så mycket glädje i mig.


onsdag 18 juni 2014

Hur hann jag förr?

Fattar inte hur jag hann olika saker förr när jag jobbade och pendlade t Falun? I dag har jag haft fullt upp med att

✔️ göra ännu två tårtbottnar till midsommarfesten

✔️ prova olika outfits till nya byxorna

✔️ rensa garderoben (igen)

✔️ tvätta två maskiner + hänga upp i solen ☀️

✔️ prata m Tessan i telefon

✔️ laga mat, diska

✔️ och nu ska jag städa i midsommarhusen här nearby.


Så inte fattar jag hur folk hinner jobba.


Nya byxorna är jag så glad åt!


Här med linne.


Supersköna och mjuka!


Kommer att bli favoritbrallorna i sommar!







tisdag 17 juni 2014

Lyxfrukost.

Det är kallt ute och det blir kallt inne.
Och jag tänker inte slå på värmepumpen när vi är mitt i sommaren.
Så jag fryser i stället, och gör en morgonbrasa i kaminen. 
I dag gjorde jag en lyxigt god frukost.
Frukostpannkaka med citroncreme och jordgubbar!



 CECILIAS FRUKOSTPANNKAKA, 1 PORT.

  • 1 ägg
  • 3 msk vispgrädde
  • 0,5 msk psylliumfröskal
  • 0,5 msk kokosmjöl
  • En nypa salt
  • (Några skivor av valfri ost, t.ex. Gouda)
  • Kokosfett att steka i

Vispa ihop ägg, grädde, psylliumfröskal, kokosmjöl och salt i en liten skål eller bunke. Stek en "pannkaka" i kokosfett i stekpannan. Precis när du har vänt pannkakan hyvlar du över ett lager av din favoritost och låter det smälta under tiden som pannkakan gräddas färdig. Lägg upp på en tallrik och NJUT!


Citroncremen är den nya himmelskt goda lime-och citronkvargen från Lindahls mejerier som jag blandar med en halv dl grädde. (Lärt mig på Instagram av @majaslchf).


Den här kombon blir bäst utan ost på pannkakan såklart. 

Annars är det jättegott också.


Nu ska jag göra tårtbottnar till midsommarfesten. Vi blir många, så jag gör två bottnar om dan.

Det är inte lchf-tårtor kan jag säga utan att ljuga.

söndag 15 juni 2014

Änglasagan.

Det där att vara arbetslös.

Jag kan go on with it åtminstone till i höst.


Ordet "arbetslös" klingar i moll.

Eländes elände. Fattigdom. Skämmigt. Oroligt. Hopplöst.

Eller alldeles underbart!

Jag är otroligt tacksam över mina lediga dagar hittills.

Visst, det kan bli lite oro när räkningarna ska betalas, men det brukar ordna sig.

Om jag tänker att det kommer att bli så bra, så jobbar änglarna för det!

För ni har väl hört Änglasagan?


En man hade dött. Han kom till himlen och möttes av änglarna. En ängel frågade:

”Hur har ditt liv varit tycker du?”

”Nja”, sa mannen, ”si och så.”

”Jaså”, sa ängeln, ”vad var det som inte var bra?”

”Jamen”, sa mannen, ”huset som jag inte fick, som jag ville ha så gärna, och jobbet i Stockholm, jag tycker det var tråkigt att jag inte fick det.” Ängeln bad mannen följa med in i ett valv, där hon drog fram mappar från arkivlådor. Sedan sa hon:

”Ja, här ser jag. När du skulle söka lånet till ditt drömhus gick du hela vägen till banken och tänkte att det kommer inte att gå, jag kommer inte att få lånet! 

Och då jobbade änglarna för det!

Ängeln öppnade en annan mapp där det stod om jobbet mannen hade sökt, och sa:

”Samma sak här, när du gick till anställningsintervjun tänkte du hela vägen, och dagarna innan, att det är ingen ide, jag kommer i alla fall inte att få jobbet!  

Och då jobbade änglarna för det” …


Tänk om det är sant, att det blir som vi tänker.


         

torsdag 12 juni 2014

Min heliga frukoststund.

Frukosten är nog den måltid jag njuter mest av. Särskilt nu, på sommaren, när jag kan sitta ute och äta den.

Jag börjar min dag med att tacka.
Jag tackar för natten, för min säng, för att jag har tak över huvudet, för att jag har sovit gott.

Sedan äter jag mina jordgubbar (nu när dom finns) med gudadrogen lime-och citronkvarg blandad med vispgrädde och turkisk yoghurt. Lite kokosflingor på, några solrosfrön och en mandel eller tre.

Efter det kommer kaffet. En stor mugg. 

Jag lyssnar på Deepaks guidade meditation eller bara andas en stund för mig själv.

Jag kan välja om jag ska gå och oroa mig och åka ner i kolkällaren för att jag inte arbetar just nu, eller känna en kolossal lyckokänsla i hela mig, blandad med tacksamhet och tillit, för att jag får sitta här i solen, för att jag slipper stressa till ett arbete, för att jag har lediga dagar att fylla med vad-jag-vill och för att havet ligger här, blått och glittrande.

Situationen är densamma, vare sig jag grubblar eller inte.

Men mitt mående påverkas enormt beroende på vilka tankar jag väljer!

Här och nu är allt som det ska.

Och jag tänker välja glädje och tacksamhet i dag med.

måndag 9 juni 2014

Ny Morgon

Morgonen omsluter mig.
Jag längtar ut till ön.
Faktiskt ska jag prova och se om måsgänget har lugnat ner sig lite.
Jag behöver vattna mina krukor, och så vill jag ju vara där! 

Det går fortfarande bra med kosten.
Jag har så mycket gott i kylen!
Lax, avokado, ägg, kyckling, och några parmesanfyllda oliver finns kvar. 
Lime och citronkvarg med jordgubbar är frukostfavorit. Jag skvättar på grädde i kvargen. 

Förhoppningsvis får jag hjälp att sjösätta den här veckan.

Längtar ut!


lördag 7 juni 2014

#blogg100 Dag 100 Tack och hej!

Tack, säger jag.
Tack för kommentarer, tack för "gillaklick", tack för nya vänner och kontakt igen med gamla.
Tack för era blogginlägg, alla ni bloggare.
Jag har inte läst alla.
Rubriker som får mig att bli förbannad, less och uttröttad fortsätter jag inte läsa.
Ibland tänker jag saker som inte är snälla.
Typ att det är bättre att ta hand om sina ouppklarade affärer än att projicera ut dom.
Och det är väl mina ouppklarade affärer som gör att jag reagerar som jag gör på vissa rubriker.
En del av era blogginlägg har fått mig att känna igen, le, inspireras och glädjas.
En del har jag blivit djupt berörd av.
Något fick mig att gråta. (Kram till dig Margareta.)
En del har för mig varit ointressanta och då har jag inte brytt mig om att läsa mer än några rader.
Jag skulle ha velat kommentera många fler! Skrivit att jag har tyckt om det ni skrev, i kommentarsfältet.
Ibland blev det bara ett klick på "gilla".
Jag har inte skrivit att "i dag har det gått tjugofem dagar av hundra" för det visste ni.
Jag tänker inte skriva "i dag är det sista bloggdagen" för det vet ni också, om ni inte har hoppat på #blogg100 senare, efter starten.
Det är med både sorg och lättnad jag skriver inlägg nr 100.
Visst har det funnits dagar då det var ganska tomt på ord. Dagar då jag gjort olika nödlösningar, som jag inte har känt mig stolt över.
Andra dagar, de flesta faktiskt, har jag längtat efter att få blogga!
Drt har bara bubblat av oskrivna ord inuti. Ord som vill ut.
Ett otroligt fint och roligt initiativ tycker jag #blogg100 är.
Jag ser redan fram mot nästa omgång!
Tack till er alla, men mest till dig som tog initiativet i år igen.


#blogg100 Dag 99 Här törs jag inte stanna i natt.

I kväll när jag åker direkt ut till ön efter en dag i stan, blir jag jagad av fru Mås som för tredje året i rad har ett bo på vår skorsten.

Det här fotot är någon dag gammalt.

Medan det var någorlunda lugnt, jämförelsevis.


Tidigare har hon hojtat vilt när jag har gått stigen upp mot huset, men i kväll var hon mycket högljudd och dök mot mig! Hon hade ropat på hjälp också, och det var riktigt otäckt med alla måsar som flög mot mig.
Jag sprang fort in i huset och la in det jag handlat i kylen.
Min dag utan kolhydrater har gått över förväntan, trots kalas, och jag har köpt räkor och parmesanfyllda oliver och massa gott. Det är ju ändå pingstafton.
Sen skulle jag gå ner till stranden och sitta i solen och DÅ kom dom igen, hela måsgänget, och jag blev skiträdd på ren svenska.
När jag tittade nyss såg jag små måsungar på taket!
Inte undra på att hon attackerar!
Nu törs jag inte gå tillbaka till huset.
Fast jag måste.
Jag tänkte sova här i natt, men hon ska få vara ifred med sina ungar.
Dom måste ha fötts i dag.
Men jag går inte härifrån utan räkor och oliver.
Dessutom ligger bilnycklarna där inne.
Jag googlade på "attackerande måsar" och fick ett tips: skydda dig med hjälp av ett paraply.
Nu är ju paraplyet inne i stugan, såklart.
Men i båthuset här nere vid vattnet finns ett parasoll!
Det får bli min räddning 

fredag 6 juni 2014

#blogg100 Dag 98 En enda f***ing skumtomte!


Jag har ätit frukost. Jordgubbar och den nya citron-limekvargen blandad med turkisk yoghurt.
Kaffe med kokosolja.
Det känns skrämmande att skriva detta, men jag behöver leva lowcarb-Life igen.

Det har gått överstyr kan man säga.

Socker-Diffe har suttit vid spakarna länge nog nu.
Godis, chokladöverdragna nötter och glass har återigen blivit en vardaglig konsumtion. Som om det är något alldeles naturligt och tillåtet för mig.
Jag köpte en chokladkaka som jag gav bort efter att ha ätit två rader, för att rädda mig själv från chokladdöden.
Jag gömmer godis i en låda i byrån ute på ön.
Vem jag gömmer för vet jag inte. Det är i alla fall samma beteende som en alkoholist har.
(Om man gömmer/smyger med flaskor är det en ganska säker indikation på att ett beroende finns.)

Jag är livrädd att tappa motivationen och falla tillbaka. Just nu känner jag mig övertygad.
Jag gjorde några vettiga inköp på affären i går. 
Kycklingfilé, broccoli, ägg.
Jordgubbar.
Grädde.

Hur svårt kan det va?!

Att skriva på bloggen första dagen är kaxigt.
Jag har varit motiverad förr.
Tagit beslut.
Kastat kexpaket och matat fåglarna med brödet som inte längre ska bres med marmelad.
Ibland har det funkat.
En gång höll jag uppe med godis ett år.
Tills jag tog en enda f***ing skumtomte på ett Öppet Hus på Soc i Sandviken där jag jobbade.
Sen var det kört.
Skumtomtar kommer jag inte att snubbla på nu.
Det finns andra frestelser. Tårtor och kaffebröd på ett kalas som stundar. Kanske två. Kanske fler.
Hela tiden finns frestelser.
Överallt.

Jag behöver andra i samma situation.
I mitt liv finns vänner som avstår från socker och kolhydrater.
Det är dom jag ska vända mig till nu.

Jag får även inspiration på Instagram. Bilder på god och hälsosam mat som lockar.



Wish me luck.








torsdag 5 juni 2014

#blogg100 Dag 97 Tjejlunch.

Jag ringde en kvinna som har fyllt 80 i går.
Hon kan ha fyllt 82 också. Jag minns inte.

 - Vi är några tjejer, som ska träffas och äta lunch i morgon. Ja, tjejer och tjejer, en har fyllt 90.

Visst är det underbart! 

Jag blev glad och hoppfull när hon sa så.


onsdag 4 juni 2014

#blogg100 Dag 96 Att ha balans.

Praise the Lord, Vinyl 107 går att lyssna på i Gävleborg!
Livet blir ett snäpp roligare, åtminstone bakom ratten på Jungfrukustvägen, som jag sliter på så gott som dagligen, år ut och år in.

Jag blir danssugen och vill ibland bara köra in till sidan och slänga upp bildörrarna och gå ur och ställa mig och dansa loss!

Och så vill jag måla läpparna röda när jag hör alla dessa grymma låtar från back in the good old days. Det gjorde jag också. Jag har oftast hela artilleriet med smink med mig i väskan.
Utifall.

Det känns som livet håller på räta upp sig efter utmattningssyndrom och lunginflammation och fan och hans mormor. 

Jag har en samtalskontakt som är bra på utmattningssyndrom.
Han säger till mig att jag ska se till att ha balans.
Jag har nog inte varit så bra på att ha balans.
Jag har varit typen allt-eller-inget. 
Kör-så-det-ryker eller handbroms i.
Inget däremellan.

Så jag övar på balans nu.

Eftersom jag VILL så mycket har jag lätt att säga ja till för mycket, och för fort.

Nu har jag skrivit in i Week Calender "STAY CALM och boka NOTHING" vissa dagar.
Ganska många.
Samtalskontakten säger att jag behöver vila.
Men också göra roliga saker.
Lagom många roliga saker.
Inte varje dag och hela tiden.

I dag har jag planterat petunior och krasse. Det var så skönt i solen, som tittade fram en stund.


Måsen på skorsten sticker inte iväg varje gång jag kommer på stigen längre.
Jag snackar med henne och säger att det är lugnt, gumman, andas. Vi är ju grannar. Fridens.



tisdag 3 juni 2014

#blogg100 Dag 95 Havet och jag

Det där med havet ...





Jag vet inte vad det är med mig och havet, och om det är samma för er andra som också älskar det?





Hur andas man, om det är femton mil till närmaste hav?





Innan jag bodde nära,

och hade kanske en enda mil, 

hände det, varma sommardagar, att jag direkt efter jobbet bara måste.

Jag hade baddräkt i bilen.

Alltid beredd.




Jag vet inte.

Jag måste inte veta heller.



Nära Havet
andas jag



måndag 2 juni 2014

#blogg100 Dag 94 Har jag någonsin skrivit att jag har långtråkigt?

Jag är barnsligt full-i-bus hela tiden.
Jag vet inte vad dom där småtrollen gör med mig. Men dom lockar fram ungen i mig.

I dag skulle jag in på ICA MAXI en sväng och köpa smör och en grej på Apoteket där utanför, och diskmedel och inget mer.

Kommer ut därifrån med fyra vattenpistoler. 



Fyra vattenpistoler, (som senare skulle visa sig vara ganska onödiga. I alla fall just nu.)

Men en sak i taget.

Kanske är det lite för tidigt med vattenpistoler till småtrollen, viskade en förnumstig del av mig. Dom har inte ens fyllt ett år. Du får nog vänta nåt år eller två.

Men jag tänkte att hur svårt kan det va, bara att trycka med fingret så sprutar det vatten ju, och annars kan ju jag spruta på dom.
Och på deras föräldrar!
Jag kan ha en pickadoll i varje hand!

Jag plockade snabbt ner fyra stycken i korgen och som vanligt slank det ner lite annat också, förutom plantorna jag hade med mig redan när jag kom in.
Petunior.
Jag ska blanda dom med krassen jag fick av Ylva.

Och en hårfärg slank också ner i korgen. Ja, det går fort ibland. Huxflux ville jag bli rödhårig.

Hem och fram med stora zinkkrukan, i med jord (ajjjjj min rygg) och sen plöste jag ner blommorna där.
Inte alla.
Några ska till ön.
Men då måste ryggen bli bättre först, så att jag kan få ut jordsäckarna.

Sen skulle det vattnas i den stora zinkkrukan med de nya plantorna.

Jag tog ena änden på vattenslangen, drog in den genom toafönstret, klickade fast den och vred på vattnet.

Ut igen och började vattna.

Medan jag ändå stod där så passade jag på att spruta på båten, som ligger upp och ner än och samlar frömjöl från tall och gran, och så sprutade jag på altanen och på allting, faktiskt, som jag tyckte behövde fräschas upp där ute på gården. 

Det är ju frömjöl på allting.

Dessutom är det ju så himla kul att spruta vatten!

Ja, efter en stund tyckte jag att det fick räcka, och jag in och vrider av kranen (det är just då min absoluta övertygelse att jag vrider av kranen.)

Tar bort bajonettfattningen eller vad det heter och en stråle med ett j***a tryck sprutar ner hela taket och väggarna och golvet blir blött och innan jag fattar vad som händer och lyckas vrida av allting är hela jag blöt på jeansen, tunikan, håret, ja everyhopa.

Blaha blaha med vattenpistoler!

Så fick jag torka. Torka mig och byta kläder och torka golv och hela alltihopa.

Har jag någonsin skrivit eller sagt att jag har långtråkigt?

En enda dag?

Nä.








söndag 1 juni 2014

Första juni. #blogg100 Dag 93

Var glad, min själ
åt vad du har
Nu har du hundra sommarda'r
och detta är den första!

När solens lopp sin ände tar
då har du nittionio kvar
— och någon blir den största.

Den här dikten av Kajenn (Caj Lundgren) tycker jag så mycket om.

Någon blir den största, visst är det fint.

Förra sommaren bestod av många "störstadagar" för mig.
Två större än jag kunnat föreställa mig i mina vildaste fantasier. Men en hel del höjdardagar förutom dessa två stora.
Sommaren 2013 ska jag minnas som en av de finaste jag upplevt, inte minst vädermässigt.
Nu har vi hundra sommarda'r, allihopa.
Visst är det alldeles underbart! HUNDRA!





Om mig

Mitt foto
Skriver helst i hängmattan på min blommande ö, med kaffemuggen bredvid. Jag tror att det går att skriva, tänka, sjunga, måla och rabbla ord som skapar våra liv. Affirmationer är kraftfulla! Jag har skapat ett hus vid havet på det viset. Jag vägrar att delta i samtal om vinterkräksjukor och annat elände, jag vill inte ge min uppmärksamhet till det jag inte vill ha i mitt liv, eftersom jag tror att jag drar till mig det genom att fokusera på det. Det första jag tänker på när jag vaknar är allt jag har att vara tacksam över. Dagen blir alltid så bra då. Mest glad blir jag av två älskade små ungars kiknande skratt när vi busar tillsammans. Då finns inget annat, och mitt hjärta svämmar över av rosa lyckobubblor.