Inlägg

Visar inlägg från april, 2014

Valborg #blogg100 Dag 61

Bild
Och jag visste inte om jag skulle välja Pretty Woman eller Robert Gustafsson eller Pearl Harbour, men när det väl var dags så drogs jag bara in i den där underbara filmen, som jag har sett 119 gånger, och ändå är det så värt att se den en 120:e.Men samtidigt lockade vårens sånger och brasan nere vid hamnen, och jag tänker att jag åker ner efter shoppingscenen. Den ÄLSKAR jag. När hon sitter där med hans kort och bara provar och köper... Ja men ge mig en sån man och en sån kropp och såna kläder! Och hotellchefen. Denna diskreta empatiska karl. Hans blick när hon kommer med alla kartonger och påsar. Ja ursäkta jag fastnade visst. Eftersom jag har stränga order om att vila på grund av min lunginflammation tog jag bilen den futtiga biten ner till kasen. Bettan har väntat på mig, hon leder sångerna varje år. Gulliga hon. Hon har väntat på en som inte har någon röst, men jag mimar, och när den för året nytillagda sången "När det är sol och vår och man är nitton år" strömmar ut från högtala…

Regnet. #blogg100 Dag 60

Jag vaknar klockan 06 och är blöt av svett i nacken. Kanske är det febern som släpper nu.
Det är första morgonen på väldigt länge, som inte är solig. Genom fönstren längst upp mot taket ser jag att himlen är täckt av moln.
Huvudet känns som att det ska sprängas. Hostan tränger på.
Jag kliver upp och öppnar ytterdörren. Det regnar! Stilla och mjukt.
Nu kommer mitt Vårregn.
Snabbt går jag ut på altanen och tar bort dynan från stolen. Jag har bara ett linne och känner regndropparna mot mina armar.
Jag går in till soffan igen och drar täcket runt mig. På bordet ligger en apelsin, som jag skalar.
Det är så tyst här inne. Riktigt tyst, så där så det nästan slår lock för öronen.
Tystnaden är värdefull för mig. Jag uppskattar den.


Jag tänker på #blogg100.
På hur roligt det är att vara med i utmaningen. Jag ser det som ett positivt inslag i min vardag, i mitt  liv. Jag ser fram emot att blogga, och en del dagar spar jag liksom länge på att skriva, för att det skulle kännas lite trist om det redan var gjor…

Gå omkring lite, sa han. #blogg100 Dag 59

Bild
- Kan jag gå på promenader? - Du ska ju vila. Men du kan ju gå omkring lite hemma och så.  - Jamenkanjaggåiskooooooogen? ville jag fråga. Jag fick diagnosen "lunginflammation" i dag efter feber i 8 dygn och hosta och snor och hela kittet. Några timmar efter att jag tagit en (EN ENDA) Kåvepenin gick jag och hämtade chokladkakan i kylen. Det är bara början misstänker jag, som har levt på fullkornsskorpor och Proviva blåbärsdryck.  Jag är trött. Mycket trött. Jag skulle förmodligen inte ens orka gå i skogen. Det gör lite ont nu när det är så vackert ute. Jag sätter mig på altanen en stund och lyssnar och ser och andas. Som en gammal tant. Som en riktigt gammal tant. En tant med lunginflammation. Holy Smoke var tog du vägen, du, som det var fartiboxen på, och som for fram som en projektil? Du som åkte på seacruise och körde järnet till tre på morgonen? Du som dansade till och med när du skalade potatis i köket?  Var är du nu? Just nu är tanken på seacruise långt borta. Skulle  i n t e  orka. …

Frk Skitskraj och dejtandet #blogg100 Dag 58

Detta inlägg kopierar jag i kväll. Det är jag som har skrivit texten. Det var ett tag sedan.I mitt huvud är det mest snor, jag har feber, det funkar inte att skriva nu. OK ?
Signaturen ”Fröken Skitskraj – Ärrad och Bränd” har varit på restaurang med en man.Det är tredje dejten med samma man på typ två veckor, efter snart fyra år som singel.Fyra jäkligt bra år. På riktigt.”Fröken Skitskraj” har varit stel som en pinne med axlarna uppdragna under öronen vid alla tre dejterna. Konverserat med artig röst, tills hon för en stund har glömt att hålla skölden uppe, och babblat från hjärtat, fritt och utan kontroll.Hon har vacklat mellan tanken ”Kanske” och tanken ”Nej, jag skiter i det här”. Varje tanke däremellan har varit inriktad på olika flyktvägar, som att ”jag säger att jag måste gå nu”, eller ”nu säger jag att vi inte ska ses mer, för att jag faktiskt ska flytta till ett annat land efter jul”.Av någon anledning sitter hon kvar.Hon sitter kvar, granskar, disekerar, observerar och väger va…

Ljuset över havet. #blogg100 Dag 57

Ljuset över havet i nordväst, koltrastens förtrollande melodi, och här huttrar jag i soffan med filtar och varma sockor.Det går att ligga sjuk på sämre ställen. Jag har ingen ork att gå ner till vattnet. Jag har inte ens ork just nu att dra på vattenkokaren och skära en skiva av citronen. Just nu vill jag bara ligga här i soffan under filten. Läsa lite, slumra en stund och bara vara. Kanhända slår jag på TV:n i kväll. Eller inte. Jag längtar efter vårregn. Ett mjukt, stilla vårregn.

#blogg100 Dag 56 Vem har sagt att just jag?

För mig är det viktigt att fokusera på det fina och positiva.Jag är bedrövligt förkyld och ganska orkeslös men dagen i dag fick mig att gråta av lycka, glädje och tacksamhet. Det var havet och solen och glittret på viken, och måsarna, och två mycket små människor och två stora. Och där satt jag. Mitt i alltihopa med halsont och hostan from hell och feber, och jag bara kände så djup tacksamhet. Vem har sagt att just jag?

Att säga nej när vi menar nej. #blogg100 Dag 55

Till några av mina kära vänner, och till mig själv, och alla andra som varje timme, varje dag, vecka, månad och år gör en massa saker för att vara andra till lags, vara duktiga, lojala, ställa upp, finnas till, passa in, le och vara snälla och orka lite till fast både kropp och själ skriker STOPP!
Vi säger ja fast vi menar nej för att få vara med, och för att försäkra oss om att vi inte ska bli lämnade, eller av rädsla för att vi inte längre ska vara älskade, och för att inte såra den andra, eller av rädsla för att något hemskt kommer att hända om vi inte, och för att de andra ska börja prata illa om oss och för vad de ska tänka och säga och tro.
Vi är maktlösa över andras förväntningar på oss, och över vad de ska tänka, tycka och säga.
Vi är inte här för att leva våra liv utifrån någon annans manus.
Vi kan börja nu med att lägga märke till hur vi gör när någon har förväntningar på hur vi ska vara, göra, bete oss, se ut, tänka, stå, gå och må.
Vi kan börja försöka komma ihåg att känna efte…

Sjuk #blogg100 Dag 54

39 graderOnt i halsen Hosta from hell Ont i kroppen
Men! Jag kan tappa några kilo om jag har tur?

Falsk identitet. #blogg100 Dag 53

Vi är många som har växt upp eller växer upp i alkoholistfamiljer.
Enkel matematik; minst 10% av befolkningen är beroende. Minst. Vissa forskningar pekar på 14%. Runt varje alkoholist/narkoman/läkemedels-missbrukare/sexmissbrukare/spel-missbrukare finns i snitt fyra anhöriga.
Då kan du räkna ut hur det ser ut i vårt land, med människor som indirekt eller direkt drabbas av alkoholism eller annat drogberoende.
Och de flesta anhöriga går omkring i sina falska identiteter, alltså de roller de har tvingats ta i barndomen, för att överleva.
”Familjehjälten” som har tagit ansvar sedan barnsben, blivit berövad sin rätt att vara barn, aldrig känt sig omhändertagen, inte blivit sedd och bekräftad för den han/hon är. Familjehjälten ringer till pappas jobb och säger att han är sjuk. Fast han är full. Familjehjälten har toppbetyg i alla ämnen och hjälper till utan att bli ombedd, tar ansvar för de vuxna när de slåss, häller ut sprit och torkar spyor.
I skolan säger barnet ingenting om hur det är hemma,…

Frukost vid havet. #blogg100 Dag 52

Bild
Brer en macka och tar en lunchlåda ur frysen, hämtar några Penséplantor som jag ska ha i en kruka, letar på några gula ljus och ett äpple och lägger ner allt i sjösäcken.Därefter fyller jag två tomma PET-flaskor med vatten och beger mig ut till ön. Morgonen är vackrare än vackrast och lovar sol, vår och evig lycka. Alla fall hela den här dagen. Luften fylls av fågelläten från måsarna och talgoxarna och ringduvan och bofinken och många andra arter och på vikens blanka yta landar herr och fru Knipa. Jag sitter mitt i detta underbara denna ljuvliga måndag, som också är annandag påsk. Livet är fantastiskt vackert och jag är fylld av tacksamhet.



Plötsligt skriver jag. En stund. #blogg100 Dag 51

Efter en fin och vacker påskdag med grillning och kärt besök förvånas jag över mig själv när jag fattar att jag sitter i soffan och skriver på min bok igen efter ett långt uppehåll.Jag sitter här och fingrarna dansar över tangenterna i min iPad och 16057 ord blir snabbt 16099 och 17082 och texten flyter fort fram och jag är inte med själv riktigt och tänker att det här kanske inte alls passar in här och har jag inte skrivit att det var tre kvinnor förut och inte två, men så minns jag att jag läst någonstans att skriv, bara skriv. Redigerandet kommer se'n. En annan dag. Och jag skriver och skriver men så gör jag det igen, det som jag inte ska! Jag stoppar. Jag stoppar och går ut på nätet. Börjar kolla Facebook, flyr in i Instagram, och nu är jag här på #blogg100. Min inre sabotör har lyckats igen. Och jag fattar inte hur jag ska få tyst på den delpersonligheten.  - Låt mig va'! vill jag skrika. Du har sabbat nog nu! Stick! Men det skulle inte hjälpa.
Ibland tror jag  att jag är rädd för a…

Vill ha. #blogg100 Dag 50

Mamma nr 2 brukade säga "Mänschan spår och Gud rår." Och så suckade hon uppgivet.Jag brukar tänka på hennes ordspråk och för mig är det lite så i dag på påskafton. Mina planer att sova på ön blev det ingenting av på grund av en massa olika anledningar. Roliga anledningar, och positiva. Absolut ingenting att sucka över! Jag kan sova på ön alla andra nätter i vår och sommar. I stället hände en massa andra roliga saker. Som att jag blev bjuden på middag i kväll! Helt oväntat!  Ibland föser änglarna ihop oss människor som vi kanske inte umgås med, men som finns där, i vortexen. Då är det en mening med det. Plötsligt ska jag hem till en person som jag tycker jättemycket om, och jag hade inte kunnat gissa det i går eller ens på förmiddagen i dag. Livet är spännande och fullt av överraskningar när vi släpper taget och vågar åka med utan att styra upp allting flera månader i förväg. Tänk om det är då det blir som det ska? När vi inte planerar och håller på ... när vi vågar leva i nuet utan at…

När det gör ont. #blogg100 Dag 49

Bild
Ibland är omständigheterna i Livet inte exakt som vi skulle önska.Ibland känns livet som en mardröm. Ångestens demoner härjar med oss på natten och vi oroar oss, är rädda eller helt förtvivlade, och ser allting i svart.När jag tittar i backspegeln inser jag, att de tuffaste "lektionerna" är de, som i slutändan har lett till något otroligt bra.Jag kan se att det fanns något att lära i smärtan, och att den förde mig framåt, och fick mig att tvingas ta hand om det jag hade i den berömda ryggsäcken.JUST DÅ, när det gjorde som mest ont, när min förtvivlan var som störst, hade inte en enda människa kunnat övertala mig om, att det skulle komma något bra ut av det som just då kändes som att leva i en kolkällare.Jag skulle ha blivit arg om någon hade försökt, och bett personen flyga och fara.Det tar tid ibland, att se och förstå.Men tänk om det är så, att det är i smärtan vi växer. Tänk om det är så, att när livet föser in oss i ett mörkt och kallt hörn, då är det av en anledning.I d…

I am me #blogg100 Dag 48

In all the world, there is no one else exactly like me - everything that comes out of me is authentically mine,  because I alone choose it - I own everything about me - my body, my feelings, my mouth, my voice, all my actions,  whether they be to others or to myself -  I own my fantasies, my dreams, my hopes, my fears -  I own all my triumphs and successes, all my failures and mistakes.  Because I own all of me, I can become intimately acquainted with me - by so doing I can love me and be friendly with me in all my parts -  I know there are aspects about myself that puzzle me,  and other aspects that I do not know -  but as long as I am friendly and loving to myself,  I can courageously and hopefully look for solutions to the puzzles and for ways to find out more about me -  However I look and sound, whatever I say and do,  and whatever I think and feel at a given moment in time is authentically me - If later some parts of how I looked, sounded, thought and felt turned out to be unfitting, I can d…

Alla onödiga ord och de andra, som betyder något. #blogg100 Dag 47

Jag babblar rätt hårt.Otroligt många ord kommer ur min mun. Många ord som har kommit ur min mun har varit totalt onödiga. Såna ord som jag tidigare trodde att jag behövde säga för att jag inte stod ut med tystnaden om det var flera personer i ett rum, och ingen sa något. Som om det var mitt ansvar att se till att det var glättigt småprat hela tiden! Jag ställer fortfarande onödiga frågor.  - Vad sa hon då, då? Ja men hallå. Who cares, liksom! Inte ens jag, egentligen. Jo, ibland. Men varför ska jag veta vad han eller hon sa i ett samtal där jag inte ens var närvarande?
Men det finns andra ord än de onödiga. Ord till mina nära och kära. Ord av kärlek, ord av uppskattning, ord av tacksamhet för att jag får vara en del i deras liv. De orden vill jag ge till de som jag älskar och tycker om.
Jag har vänner som jag kan säga "jag tycker jättemycket om dig" till. Jag är glad att jag vågar det i dag. Det har inte alltid varit så. Att säga till hon i kassan på ICA att hon har snygga naglar kan ka…

Blogg i ett badkar. #blogg100 Dag 46

Bild
Jag är hos några som har badkar.Det har inte jag. Men jag har det på min Top5 önskelista. En ny toastol som inte sitter lös, och ett badkar. Men här där jag befinner mig nu sitter toastolen ordentligt fast i golvet, och det finns som sagt badkar. Jag skulle bara stanna typ en natt. Nu har det blivit tre, tror jag, jag vet inte så noga. Jag tar dagen som den kommer. Behöver inte planera något, bara följa med i flödet.
Lyckan att krypa ner i ett varmt bad är stor för mig. Jag badade varje dag där jag bodde förut. En gång hyrde jag ett hotellrum i Borlänge bara för att få bada. På sommaren har jag havet att bada i, dag som natt. Det är lyx! Och alldeles gratis. Jag har det otroligt bra där jag befinner mig. På morgnarna väcks jag av att en liten söt unge bärs in till mig. Sedan äter vi frukost alla fyra, och så leker den lilla ungen och jag innan det är dags att sova igen. Så blir det lunch och lek och promenad och sovdags igen en stund på eftermiddagen. Här och nu. En dag i livet. En dag som aldrig kom…

En enda mening räcker i dag. #blogg100 Dag 45

"Today is the tomorrow we feared so much yesterday, and all is well."

#blogg100 Dag 44 Det där med bilar ...

Det är ofta så, att när jag sitter på långkörningar, så får jag en massa bra idéer.Det bara väller upp kreativitet och inspiration! Och där sitter jag i en av mittfilerna på Essingeleden och kan inte stanna eller svänga av för att skriva in de där fantastiska tankarna i Anteckningar i min iPhone. När jag är ute ur stan är allt borta. Puts väck. Och skulle jag mot all förmodan minnas något fragment skulle antagligen min entusiasm inte komma upp i hälften på skalan jämfört med vad den var innan. Vad är det som gör det? Är det musiken? Farten? Känslan som uppstår i "Queen-of-the-road-syndromet"? Vad händer i oss när vi sitter där i våra bilar på en landsväg eller motorväg? Vad är det som gör att din tonåring biktar sig i passagerarsätet medan du kör, men inte annars? Plötsligt får du veta allt om skolk från skolan, fester och smygrökning. Terapeuter på behandlingshem för unga använder sig ibland av den metoden. Man tar med sig en unge och åker till macken och handlar, typ. Den mest ty…

En kryssning fram och tillbaka. #blogg100 Dag 43

Bild
I dag åkte vi på en dagskryssning med Eckerölinjen, jag och några goda vänner.
Vi hade presentkort, eftersom förra försöket, för ganska länge sedan, slutade med en trasig buss efter vägen, och vi kom aldrig med den båten. Så då gjorde vi om det i dag, och det blev riktigt bra, alltihopa, fast två av oss hade värk i olika kroppsdelar. Buffén smakade fantastiskt, och jag hoppade över varmrätterna för att kunna njuta av alla sillinläggningar, lax och gubbröra. Efterrättsbordet var otroligt gott, och kaffet ska vi inte tala om. Det här var väl första gången på en kryssning som jag inte ens gick in i taxfree. Jag behövde ingenting därifrån. Så enkelt var det. Jag brukar okynnesköpa oavsett om jag behöver eller inte, men nu avstod jag.
80kr kostade mig den här resan.
1 LOKA                           23kr 1 KAFFE                         22kr 1 ALKOHOLFRI DRINK   35kr
Dansade gjorde jag också.
Ja, det var en trevlig dag och kväll.
Jag tänker inte äta något mer i dag. Inte i morgon heller, möj…

När själen längtar #blogg100 Dag 42

Bild
Jag får hålla i mig i soffan för att inte rusa ner till vattnet. Solens ljus mellan tallarna när den är på väg att dala i väster gör något med mig.Inte bara det där att jag vill fånga ett snyggt foto och lägga upp på Instagram, nej, det är något annat, något andligt, känslomässigt, som griper tag i min själ. En längtan, en rörelse i det dunkla, i det outforskade, en tacksamhetskänsla som bottnar i smärtan i ett sår som aldrig läker. Jag har laddat bryggaren ju, och tagit fram glass, nu ska det bli "Let's Dance" och fredagsmys och förresten har jag varit ute och sett våren och hört den med, och nu är måsarna och tärnorna i viken vid ön på gång!  Det är sommarljud.  Jag tycker om att bli väckt klockan 5 en morgon i juni av måsarnas skri, och få vända på mig och somna om igen. Jag tycker om måsarna hela tiden, kanske mest när jag ligger i min båt och tittar upp mot en sommarblå himmel och ser måsen vila på sin vinge högt där uppe. Krokusarna på ön blommar senare än de jag har hem…

På 80-årskalas. #blogg100 Dag 41

Bild
Det är den tionde april och jag har varit på åttioårskalas hos en kvinna som jag har känt sen jag var 6.
Hos henne kände jag mig alltid välkommen som barn. Hon tog sig tid. Hon var närvarande. Hon tog fram ritblock och kritor och roliga böcker när jag kom och hälsade på, och så fick jag sitta där och vara barn och bli lyssnad på, sedd och bekräftad. Min mamma som inte var min mamma sa:  - Nej gå inte dit nu igen! Nu ska dom äta. Eller ...  - Nej nej nej du kan inte gå dit. Dom vill ha lugn och ro förstår du väl. Gå inte dit och stör! Hon visste inte vad hon gjorde med sina ord, men Gud vad de har sabbat för mig. Det har påverkat och påverkar fortfarande. Jag åker aldrig hem till någon objuden. Är alltid rädd att tränga mig på. Som motvikt hade jag tack och lov min farmor, som alltid var glad när jag kom. Utan henne vet jag inte.
Men hon som fyller 80 år i dag är en av de människor som har gjort skillnad. Inte bara i mitt liv.
Det är fint att ha fått möta en sådan person.
Hemgjorda sem…

Klagodikt för skojs skull #blogg100 Dag 40

Bild
Deklaration och försäkringskassan  och inga pengar har kommit in utmattning och förkylning och slut på osten och inget bröd
och serva bilen  och lösenordet  till ICA-kortet och full i snor
och slut på strumpor och tvättmaskinen nu blir jag vaken tills den är klar
och halva tanden i morgonmuslin och folktandvården och pank igen
och glömde laddaren
inne i Gävle nu blir det svårt nu är iPhone död
och inget Wordfeud med mina vänner  innan jag somnar hur ska det gå
och vyssa lullull med lilla gullgull och sjunga tomten  som tittar ut
det är en glädje i mormorshjärtat men pojkens mamma hon for akut
bort till en doktor som gav besked:  lunginflammation det är inte bra
och dubbelsidig  och bort till Centrum och apoteket och hostihost
och köpa påskägg och inga pengar och sill och Jansson och PEPSI MAX
och upp i vikt nu när ICA MAXI har lovat godis mot en kupong
och ringa vänner om mormorslängtan till hjärtegrynet i annan stad
och ut och kratta plantera mera och små penséer och milion …

#blogg100 Dag 39. Meditation

Dagens blogginlägg är en meditation.




http://youtu.be/demgl0n4nNs

After midnight #blogg100 Dag 38

Bild
Jag hade gäster i kväll, dom åkte nu, så jag hoppas ni har överseende med att jag är sen med dagens blogg.

De är mina jättenära vänner och inte vill jag be dom gå för att jag ska hinna in med en blogg före midnatt.
Ja, annars har dagen bjudit på sova-en-stund-på-soffan och en trip in till stan. Jag träffade min kontakt på Previa.
That's it, liksom.
Jag har misslyckats lite med att stanna kvar i nuet under eftermiddagen, vilket har lett till orostankar såklart.
Hur ska det bli - ska jag börja jobba - har jag kraft - har jag möjlighet till förlängt vikariat - och om inte, hur ska jag ha råd och bla bla bla.
Andas.
Det blir som det ska.

Lever du nära någon som dricker för mycket? #blogg100 Dag 37

Lever du nära någon som dricker för mycket eller använder andra droger?
Säkert är du fylld av förvirrade tankar och obesvarade frågor.
Du hotar att lämna honom/henne om det inte blir ett slut på missbruket, du gråter, bönar och ber, kritiserar, klandrar och kontrollerar, och du kräver av personen att han/hon ska lova att aldrig mer.
Det går massor av energi, du är ständigt trött, less, ser inte längre något ljus i tillvaron, allt känns hopplöst, och vad du än säger och gör så tycks det bara bli värre med flaskan, spelmissbruket, pillren, porrsurfandet, otroheten, narkotikan eller vad det nu är.
Du får värk i kroppen (fibromyalgi) på grund av att all din energi, som du behöver till DIG och din kropp, går åt till att ha fokus på den andra personen.
Du letar flaskor, gömmer, häller ut sprit, sätter märken på flaskan så du kan se om och hur mycket det har minskat …
Kort sagt, du lever ett liv i andra hand. Ständigt på spänn, ständigt i väntan på nästa katastrof.
Kanske har du redan som barn tagi…

#blogg100 Dag 36 All onödig oro ...

Bild
Igen slår det mig hur jag i mitt liv har spenderat timmar och dagar med att oroa mig.
Oro över om pengarna skulle räcka, oro över om jag (vi) skulle ha råd med den nya lägenheten, oro över oljetrycket i bilen och luktade det inte brända lameller, och matkassan, skulle den räcka till nästa lön, och sen kom barnen, och ny oro. Varför gråter hon, varför äter hon inte, varför varför varför, och tänk om jag blir som mamma, och tänk om han inte älskar mig och tänk om planet störtar, ska det verkligen låta så där när ett plan landar?
Pust!
Jag kunde tänkt på något roligare i stället. 
För jag mådde inte bra när jag oroade mig hela tiden.
Ändå har jag lärt mig, att det finns en vinst i att oroa sig. Man slipper sig själv. Man slipper det som vill  komma till tals. Det som ligger där inne och är geggigt och skamfullt och otäckt.
I dag har jag inte oroat mig särskilt mycket. Det har varit skönt.
Kanske borde jag vara mer orolig när det handlar om mitt minne. Jag hade en gratis hyrfilm från Telia att la…

#bligg100 Dag 35 Låt dagen gå sakta.

Bild
Jag tycker om morgonen som är. Ett par minusgrader, sol, blå himmel. När jag går ut efter ved kommer en bekant känsla i mig. Minnen av kyliga morgnar med sol och vetskap att en brasa snart ska sprida värme i huset. Och jag vet inte var och när jag har känt den, förutom här, där jag bor. Men känslominnet är någon annanstans ifrån.
Det är en vacker och förnöjsam känsla. En kort stund dröjer den sig kvar, innan den försvinner som en såpbubbla. Spricker.  Borta. Tacksamhet känner jag, här i soffhörnet. Tacksamhet för morgonen, för yoghurten, kaffet, för en god natts sömn och för mina nära och kära. För att dom finns. För att jag får ha dom.  Och för mina vänner. Dom, som jag kan prata om allt med. Dom som vet och har varit och är på samma resa, och inte bara hör det jag säger, men också lyssnar. Dom, som vill utvecklas och som vågar se sanningen, den som andra vill hålla borta, för att den kan göra så förbannat ont.  Dom, mina nära vänner, som vill slippa upprepa det gamla manuset en gång till, me…

#blogg100 Dag 34 Ännu en fin dag.

Bild
En liten första stackars Pensée planterade jag ut i en kruka, innan jag åkte hemifrån. Nu har jag tagit in den över natten.Jag har varit hos en liten gullig unge i dag, som har en förkyld mamma och en arbetande pappa. Vi har låtsas-hostat tillsammans, och tittat på "Babblarna" och sjungit "En kulen natt", och lekt en lek som tycktes gå ut på att sätta händerna på huvudet. Och så har vi gått på världens längsta promenad. När jag kom hem tände jag massor av ljus och tog lite av den där glassen jag skrev om i går.
Den var väldigt god.  Många guldkorn i dag. Igen. Dom finns i massor, för den som väljer att se dom.

#blogg100 Dag 33 - Vart ska du? sa jag till mig själv i spegeln. Men jag fick inget svar.

Bild
Har ni någonsin börjat klä på er och gjort er i ordning utan att veta vart ni är på väg?
Så blev det i dag. Jag hade suttit i flera timmar och försökt lägga upp ett videoklipp med en guidad meditation på bloggen. Det gick inte. Jag provade olika vägar med samma resultat: DETGICKINTE! (God damm it!) Jag såg solen stråla utanför och hörde hur koltrasten ropade, och jag längtade ut, men ibland är jag riktigt envis. Till ingen nytta. Så om någon vet hur jag ska göra för att få en slinga som jag själv pratat in på kameraikonens "video" i en iPad till ett blogginlägg, just let me know please. Jag har med er hjälp nyligen lärt mig det när det gäller foton. Jätteglad för det, men nu är det nästa steg. Jo men så kom jag på mig med att stå framför spegeln och dutta med hela artilleriet från Mary Kay, och undra vart jag var på väg.  Sedan tog jag på mig den nya kimonoliknande saken från Kate Hudsons kollektion, och satte mig i bilen och drog in till stan.

Det var väl enda sättet att ko…

#blogg100 Dag 32 Släppa taget.

Bild
Vi kanske inte måste göra så mycket jämt. Fara runt i vild panik och fixa och styra upp och planera och hålla på.
Försöka ordna och greja till allting.
Allting, som vi ändå inte har någon möjlighet att styra upp. Fast vi tror att vi kan. För att vi vill. För att vi blir så rädda annars, om vi svävar i tomma intet. Om vi inte vet hur det ska bli i kväll eller i morgon eller på påskafton 2019. Fast det kan vi ju inte riktigt veta? Men det känns bra att ha kontroll. Eller tro att vi har kontroll.
Jag har några riktigt kära vänner, som jag träffar med jämna mellanrum.
I förra veckan skulle vi träffas efter ett ovanligt långt uppehåll. Jag såg riktigt mycket fram mot att vi skulle ses, men så fick jag en inbjudan att komma till Stockholm och hälsa på, och det tackar jag inte nej till, eftersom det bor en liten människa där, som jag älskar så innerligt.
Så jag skulle ringa och säga till min väninna att jag inte skulle komma, och får då ett SMS från henne där hon beklagar att hon inte kan se…