Inlägg

Visar inlägg från mars, 2014

#blogg100 Dag31 #imitthuvud

Bild
Dagens utmaning på Instagram var #imitthuvud. Jag skrev lite grand av det som är i mitt huvud här och nu. Det är premiär för mig att använda Blogger-Appen, tack alla ni på #blogg100 som tipsade mig!

#blogg100 Dag 30 Att våga lämna ut lite om sig själv.

Klockan är 23.44, fast egentligen bara 22.44.
Jag sitter i soffan med benen uppdragna som en skräddare och ska få ihop ett blogginlägg.
Jag tänker sällan ut vad jag vill skriva om. Det brukar komma när jag väl sätter igång.
Däremot har jag tänkt på vilka blogginlägg jag föredrar att läsa.
Jag gillar bloggare som vågar lämna ut lite om sig själva. Som vågar vara mänskliga. Öppna. Ärliga.
Människor som vågar vara sårbara. Som inte behöver gömma sig bakom "man", utan törs skriva jag.
Dom, som står för att allt inte är så jäkla lätt jämt i livet. Dom, som skriver om smärtan i att bryta upp i en relation, eller om sömnlösa nätter när demonerna låter sina svarta skuggor dansa i taket och ångesten sliter en i stycken.

Det gillar jag.
Människor som släpper in. Som öppnar sina hjärtan. Som bjuder in mig i sina mörkaste rum. Och litar på att jag ska tycka om dom ändå. Fast dom bär på tvivel och skam och skuld och livslögner som håller på att spricka.

Dom, som inte har murar runt sig.

#blogg100 Dag 29 Glad över era kommentarer!

Bild
Tack alla ni som kommenterar! Jag blir glad och tycker det är jätteroligt!
En del dagar hinner jag inte läsa vad ni skriver, fast jag vill. Det är många bloggtexter jag skulle vilja hinna med att läsa, och kommentera.
Tänk om det kunde finnas som en ljudbok?
Blogg 100 dag 29, så kunde man ladda ner det i iPhone och lyssna på dagens alla bloggar medan man går där i vårsolen och plockar grenar och kvistar som har blåst ner, eller tar en sväng med sekatören och snor några tjyvskott från asp eller al.
Det är ungefär det jag har sysselsatt mig med i denna vackra bedårande vårdag som var i dag!
Underbar låter trivialt i sammanhanget, men jag saknar faktiskt ord nu.
Lycka ända in i själen kände jag där ute på ön, med ett spegelblankt hav, och fåglar som sjöng, och sjöfågel som dansade och lekte på vikens yta.
Jag satt i en solstol länge och såg solen dala bakom trädtopparna tvärs över vattnet.
För att göra lite mer nytta än sekatörandet rensade jag hängrännan på framsidan med en sån teleskop…

#blogg100 Dag28 Om min nystädade bil och tankens kraft.

Inga pengar från Försäkringskassan i dag heller, och inga på väg.
Jag gör det jag tror är rätt, åker tåg med SJ i stället för att ta ett billigare alternativ, jag köper kaffe för 29kr på Centralen och fyller hyrbilen med soppa innan jag lämnar tillbaka den, och låter varenda möjliga centiliter sörplas in i tanken.
Därefter hämtar jag min egen, som har varit på verkstad efter att en utmattad kvinna som var jag körde på en sten. En väldigt mycket för stor sten.
Det händer lätt i utmattning, har ni tänkt på det? Man kör in i en stolpe, eller på en sten, eller i värsta fall in i en annan bil, eller en vägg.
I fjorton dagar  har bilen varit på verkstad, och när jag hämtar den är den TVÄTTAD och STÄDAD inuti och utanpå!
Jag höll på börja gråta för att jag blev så glad!
Det har varit gräsligt med äckelpäckel i den. Ni vet den lilla "skålen" som blir där växelspaken sitter, där hade jag spillt ut en smaksatt latte från Wayne's i Falun, en riktigt sötklibbig sak, och bredvid i de…

#blogg100 Dag 27

I dag har jag bara min iPhone att blogga på och texten är liten och eländig.
Nu är goda råd dyra.
Jag är lite okoncentrerad också. Sett på nätet att det brinner i ett radhus i ett område där vi bodde när barnen var små. Det kan vara just det huset.
Men jag vet inte säkert.
Ja hörni, jag stannar där.
Tack.


Om jag ska vara riktigt ärlig ... #blogg100 Dag 26

Om jag ska vara riktigt ärlig ...
blir jag riktigt trött på mig själv emellanåt.
Det känns som att varje gång jag bloggar, så är innehållet upprepningar av tidigare bloggar, av mina inkörda tankar och värderingar, och av det jag föreläser om och jobbar med och har utbildningar om, och det börjar kännas ganska tjatigt.

Jag har på något sätt fastnat. Det jag skriver mest om tror jag är beroende och medberoende, tankens kraft och naturen. Och tacksamhet.

Som att köra runt i en rondell. Runt, runt.

Jag vill byta spår.

Kanske vill jag skriva om läppstift? Eller om banala kärlekshistorier som slutar lyckligt. Tänk om jag skulle skriva om extrapriser på ICA?  Eller alla mina p-böter genom åren.
Skulle det inte vara kul att skriva om alla mina skor, och allt kul jag har haft med dom på fötterna. Röda skor har jag haft roligast i. Men också mest smärta.
Och då pratar jag inte bara om smärtan i fötterna, efter fyra timmar på dansgolvet.

Jag kanske ska skriva om en ballong. En fantastik saga om …

I nuet finns ingen oro, ingen ångest. #blogg100 Dag 25

Att visa kärlek till sig själv kan vara så mycket.
Det kan vara att ta fram de frysta hallonen på kvällen och ställa dem i kylen över natten, så att de är tinade till frukosten.
Det kan vara att ladda kaffebryggaren, så det bara är att trycka på knappen när man sömnig och i halvkoma snubblar in i köket.

Det kan vara att betala räkningarna i tid, eller att duka fint och vackert med blommor och tända ljus fast man äter utan sällskap.

Men det kan också vara att ta beslut på, att livet är för värdefullt för att levas som vore det en halvmesyr, och göra förändringar som medför ett lyckligare liv, en gladare vardag, ett steg närmare HEAVEN nr 7!

Många av oss lever ett liv som bara blev.

 - Ja, och så blev det så att jag gifte mig med Nisse. Han var ju alltid på danserna och han kände mina kusiner.
 - Ja men, hallå, var du kär i honom, eller i alla fall intresserad?
 - Nä, men det blev liksom han och jag ...

Eller när jag frågar hon som kommer med sin anhörigproblematik, vad det är som gör a…

Överflöd. #blogg100 Dag 24

Bild
Om du vill gå från fattigdom eller i alla fall ständig brist på pengar till en känsla av att vara rik finns det några grejer du kan göra för att påverka.
1) Säg aldrig att du inte har råd. 2) Öva på tacksamhet! Börja varje morgon med att säga ”TACK”. Vem du tackar behöver du inte bry dig om, men säg bara TACK. 3) Skriv eller säg en tacksamhetslista. Ta med allt, från att du har tak över huvudet till att du har fått lunch. 4) Ha alltid pengar i din ficka. OBS! Inte i din plånbok, men i din ficka. Det kan vara två tusenlappar eller en hundring. Men ha alltid pengar. 5) När du går i affärer, eller ser en snygg bil, eller ser reklam för Vingresor, tänk och säg högt: ”Det där är för mig!” När du kan känna dig rik, även om du kanske inte är rik, så händer det magiska att du drar till dig mer av rikedom. När du sitter på bussen eller i bilen, räkna då upp allt du kan komma på som gör att du är rik. Till exempel ”Jag är rik för att jag har en matlåda med mig, jag är rik för att jag har ett hem, jag ä…

Dagar som i dag ... #blogg100 Dag 23

Bild
Jag skulle ljuga om jag sa, att jag aldrig har tänkt tanken på att sälja och flytta in till stan. Det finns sådana dagar.
De är inte många, och de har inte kommit ofta. Högst 3 gånger denna vinter. Det har antingen varit på grund av att jag upptäckt att en skogsmus tagit sig ner i min jobbväska och ätit på äpplet jag packade ner till mellanmål, eller på grund av snötyngda tak, som gör att jag oroar mig för att det ska bli för tungt, och att taket ska rasa in.
Det har också hänt, att jag har lekt med tanken när det blåser typ 15m/s eller mer, och det visslar i köket, och tall och gran vajar lite för mycket runt husknuten.

Och så kommer dagar som i dag.

Dagar när vinden har gett med sig, solen kommer fram mellan molnen och det råder en behaglig temperatur på cirka 7 plusgrader.

Dagar som i dag, när jag går på stigen, och nästan all snö är borta. När Tussilagon lyser gul i lingonriset och



Tibasten blommar och björken har lila knoppar.


Fåglarna sjunger och havet lyser klarblått mellan bj…

#blogg100 Dag22 lördagmorgon med sol och entusiasm

Bild
Varje morgon går jag ut på min altan, sträcker upp händerna mot himlen och säger min affirmation:

Jag är nu öppen och mottaglig för allt det goda och överflödet i Universum
Den här morgonen var det så vackert, med solen och fåglarna som kvittrade. Jag ville stå där länge, på trappan, och bara ta in våren!
Efter att i går ha varit tung och kraftlös fick jag i dag vakna med energi och lust att företa mig olika saker.
Såga brädor som jag kan ha som ved, till exempel, och så vill jag baka.
Jag bakar ibland matbröd, men nu var det ganska länge sedan, och plötsligt mindes jag inte vad det var för bröd jag brukar baka.
Eftersom jag bakar med recept på nätet numera fanns det ingen möjlighet att hitta brödet i mina receptsamlingar.
Jag försökte verkligen tänka. Till sist googlade jag på "fröbröd", och där, på samma sida stod det filmjölksbröd!
Bingo.

Nu återstår det att se hur långt energin räcker.

Men blir det inte i dag, så får det bli en annan dag.

Här kommer receptet:
Det är Leila…

Jag har allt jag behöver. #blogg100 Dag 21

Dagen i dag var en bra dag Fast jag var trött Orkeslös stundtals
men så gick jag ut
fast det bar emot  sågade ner lite sly och några grenar

Dagen i dag kommer aldrig igen den är strax slut
Min tacksamhetslista i kväll kan göras lång fast jag
bara
har varit hemma
Här hemma med mig själv
Men jag hade mat solen sken jag har inte haft ont och jag har sluppit frysa
Jag har pratat med familj och vänner hört rösten på en älskad liten unge
Koltrasten var här och talgoxen
och björken på gården har knoppar som skiftar svagt i violett
Försäkringskassan sa att det kan komma pengar innan den sjätte om jag har tur
Kaffet smakade gudomligt både till frukosten och senare.
Allt är som det ska.
Tack.


#blogg100 Dag 20

"Until you heal the wounds of your past, you are going to bleed. You can bandage the bleeding with food, with alcohol and other drugs, with work, with cigarettes, with sex. But eventually, it will all ooze through and stain your life.  You must find the strength to open the wounds, stick your hands  inside, pull out the core of the pain that is holding you in your past, the memories and make piece with them."
IyanlaVanzant




Med vinden mot mitt ansikte. #blogg100 Dag 19

Det snöar horisontellt och vinden piskar mitt ansikte när jag står på piren, och havet är öppet och jag bara älskar att stå där.

Jag fick lura mig själv att gå ut.
Det är mysigast inne när snön yr utanför stugan och veden knastrar i kaminen.
Så jag tänkte först, att jag bara skulle gå ut och skotta lite.

Medan jag gjorde det sa jag till mig själv, att det är lika bra att gå till brevlådan, som ligger en bit bort.

Och plötsligt stod jag där, på piren.

Det har kommit ganska mycket snö i dag, och jag är glad att mina gäster åkte i går. Snön kan ställa till det som vi vet, både på vägar och på räls.

Medan jag stod där på piren med snön och vinden mot ansiktet kom jag plötsligt på, att jag har äpplen hemma, och jag har vaniljsås. Det blev ett sån't Happy Moment som jag brukar kalla det. Ni vet, när det bara kvillrar till i bröstet.

Jag har varit sjukt godissugen på eftermiddagen, men tagit beslut att INTE åka någonstans i dag med bilen, inte en meter, vilket resulterade i att jag börja…

Till mitt inre barn. #blogg100 Dag 18

Till mitt inre barn
Om jag  hade kunnat finnas för dig  när det var som värst,  när det var slagsmål  och fylla  och polisingripanden  och blod, och glassplitter över hela hallgolvet  och ett evigt fyllsnack  och två fingrar på Bibeln  och ett ältande,                                                                                detta ältande fram och tillbaka

samma frågor
samma svar
om
och om
igen
Om jag  hade kunnat finnas för dig där,  i lägenheten  på sjätte våningen
i Västerås

om jag  hade kunnat  säga  till dig att ingenting  av det som hände  var ditt fel,  eller ditt ansvar,  det var ju du 
som var 
barn
det var du som skulle ha blivit sedd omhändertagen tröstad älskad  och fått känna dig trygg.
Om jag  hade kunnat skulle jag ha lyft upp dig i min famn och tagit dig 
därifrån.

Styrka är att våga visa sig svag. #blogg100 Dag 17

På Instagram är jag med i en fotoutmaning, där dagens tema var "styrka".
I mitt huvud vimlade det förbi bilder på muskulösa överarmar eller på folk som går på gym och håller på.
Dom där.
Som jag hittills aldrig lyckats tillhöra mer än kanske högst en termin, och sedan blir det sommar och då orkar jag inte ta bilen till stan.
Då försvarar jag mig med att jag ror och simmar.
Nu var det väldigt länge sedan jag besökte ett gym.
Det var länge sedan jag simmade också, eller rodde.

Men jag tänkte mer på det där med styrka.
Vad det kan vara, mer än att lyfta skrot och få snygga överarmar.

Det finns en annan styrka, som inte är fysisk.
Den styrkan kan innebära att våga visa sig sårbar.

Jag hör och läser ofta om människor som hyllas för att dom "kämpar".

Det är guldkant runt det ordet.

 - Åh, han kämpar påååå!

Jag beundrar också de som kämpar. Men det beror på hur och med vad.

Jag tror inte det är meningen att livet ska vara en kamp.

Ofta beundrar jag mer de, som vågar kasta…

En fin dag. #blogg100 Dag 15

Det har varit en fin dag i dag.

Dagens innehåll har varit det enkla, det som inte kostar något, men det som ändå i sin enkelhet fyller

mitt hjärta med glädje och kärlek.

Ett solglatt leende från en liten pyjamasunge på 8 månader när jag vaknar.

En brasa (nåja, ett försök till brasa), frukost och sedan skogspromenad i blåsten, och ett hav som

dånar.

God mat, kaffe med "After eight".

Bus och sång och lek.

Och nu, en skön säng.



Medan hallonen tinar #blogg100 Dag 14

I en skål på bänken i köket ligger frusna hallon.
Dom ska jag ha till frukost, i yoghurten, med nötter, mandlar och olika fröer.
Det blir en sen frukost i dag, klockan är snart halv elva.
Jag har varit vaken i nästan tre timmar, men det tar ju så lång tid att läsa #blogg100-inläggen!
Faktiskt läser jag oftast några av #blogg100 innan frukost.

Men det jag gör först, när jag vaknar, är att jag säger TACK för det jag har, som jag tidigare tog för självklart. Det känns bra att börja dagen med positiva tankar och det innebär också, för mig, att jag får positiva känslor!

Om jag skulle börja min dag med att tänka negativt, skulle det inte kännas särskilt bra att vakna överhuvudtaget.

Tacksamhet går att träna upp. Ett sätt kan vara, att skriva tacksamhetslistor varje kväll. Tre saker, eller fem som du är tacksam för.

När jag skriver mina tacksamhetslistor känner jag tydligt, hur hela jag fylls av förnöjsamhet och glädje.

Jag kan välja att oroa mig för hur det kanske ska bli på torsdag eller i…

Släpp taget om andra och börja bry dig om dig själv. #blogg100 Dag 13

Till oss, som tror att just vi vet bäst.
Vi, som tror att vi förstår vad andra behöver, innan de själva har förstått det. Vi som räddar andra, skyddar, fixar, ordnar och ser till så att allt blir bra.
Fast ingen har bett oss.
Vi, de självutnämnda hjältarna, som sedan, när ingen gör vågen av hänförelse för att vi "hjälpte" dom, tungt suckar "Är det tacken, det, för allt man har gjort".
Vi, som tidigt i livet har utvecklat ett behov av att vara behövda, och om ingen ber oss om hjälp och goda råd, så ser vi ändå till att få känna oss behövda.
För vilka blir vi annars? Om ingen längre behöver oss?
Får vi ens finnas då?
Och det vi gör är, att vi kör över människor. Det är inte för den andre vi gör det vi gör, fast vi tror det.
Det är för att vår falska identitet som "hjälpare" ska överleva.


”Varje gång jag hjälper någon som inte behöver min hjälp och inte har bett mig om hjälp, så utför jag en egoistisk handling. Jag trycker på den andra människan det jag TROR a…

Om att trampa upp nya stigar. #blogg100 Dag 12

Får för mig att gå rätt in i skogen på ett nytt ställe i stället för att gå där jag brukar.
"Trampa upp nya stigar", liksom.
Men terrängen blir mer och mer svår, särskilt för en som lider av tillfällig yrsel. Det är stock och sten och däremellan djupa hål som jag inte upptäcker förrän jag kört ner foten och halva benet däri.
Det skymmer och jag börjar tänka på att det finns björn. Att dom kanske har vaknat nu.
Och inte vet jag var jag är riktigt.
När tweetsignalen som jag har som påminnelse plötsligt ljuder högt från min bakficka ropar jag "Shut the f*** up!" för jag blir så skrämd.
Just då åker det andra benet ner i ett hål, och det är då jag börjat sjunga. För  det har jag hört att man ska. För att skrämma björnar, menar jag.
"Love potion nr 9" blir det. Fråga mig inte varför men den låg väl överst.
Högt sjunger jag. "I didn't know if it was day ot night, I started kissin' everything in sight".
Då ser jag tjärnen en bit bort.
Plötsligt…

Affirmation och Pärlhyacinter. #blogg100 Dag 11

Jag gick nyss ut med min lilla vårplantering. Det är rosa Bellis och vit Pärlhyacint i krukan och jag vårdar den ömt. På kvällen tar jag in den över natten, och på morgonen pratar jag lite med de små liven, frågar hur dom har det och så, innan jag bär ut den. Barfota. Jag gillar att gå ut på trappan barfota. På somrarna går jag mycket barfota, mina fötter tycker om det. Dom, precis som jag, älskar frihet.

Jag gillar att borsta tänderna ute också by the way. Det har jag gjort två morgnar nu. Men inte på kvällen. Än.

På altanen ställde jag mig sedan och sträckte ut armarna mot himlen, som även i dag ser alldeles blå ut, så där blå som en ögonskugga från Rimmel i slutet av 60-talet, och så sa jag med känsla i orden min dagliga affirmation:

Jag är nu öppen och mottaglig för allt det goda och överflödet i Universum. Tack Livet!
Jag upprepar den minst tre gånger om dagen. 
Den kommer från Louise Hay. Henne tycker jag om. 
Affirmationer vet väl alla vad det är vid det här laget, så jag tänker …

Självutplåning. #blogg100 Dag 10

Minnen kommer upp.
Minnen av den jag var. Den jag var präglad att vara. Den utan konturer, till för alla andra.

Jag växte upp i en alkoholistfamilj och lärde mig där det som många barn får med sig från dysfunktionella familjer, nämligen att inte se, höra, känna, och att anpassa sig och vara till lags.

Som barn i en sjuk uppväxtmiljö tar man ofta ansvar för de vuxna.
Det behöver inte vara på grund av missbruk, det kan vara våld, ilska, fattigdom, psykisk sjukdom eller religiös fanatism.

Det minne som kom upp i mig nu när jag satt och skrev på messenger med en väninna var, att jag som ung (typ 20) hade hög feber. Det var influensa, jag minns att jag hade 40 grader.

Jag hade nyligen flyttat ihop med min pojkvän, som just den kvällen undrade om vi skulle spela Monopol.

I dag hade jag sagt "nej, jag orkar inte", men det gjorde jag inte då.
Jag sa "Jaa det gör vi!" med glättig röst, och det var inte så att han inte skulle ha accepterat ett nej, men det var mina rädslor s…

Tacksamhet. #Blogg100 Dag 9

Bild
Jag är en list-människa.
Att skriva listor i "Anteckningar" i min iPhone är så bra.
Göra-listor, men aldrig för långa, typ 6 punkter är lagom,  och sen när jag får radera det jag är klar med känns det så bra!
Nu framstår jag kanske som en pedant. En så'n som vill ha allting klart, helst i går. En som inte kan gå ut och njuta av första vårsolen om inte fönstren är putsade, blommorna omplanterade och huset städat i varje vrå.
Det tillhör inte min grupp av människor. Långt därifrån. Jag är tvärtom den som gör allt i sista minuten.
Deklarationen langade jag in typ fem i tolv förut, när det var så det gick till.
Räkningarna betalar jag ofta en dag för sent.
Jag bloggar sent.
Tankar sent. Så jag glider in på macken på bara dieselångorna.
Vaknar sent.
Somnar sent.
Sista-minuten är mitt middle-name.
Därför är det bra för mig att göra listor.
Inte listor på sån't som jag "måste" ta itu med.
Jag ogillar ordet "måste".
Det finns inga "måsten".
Jo, …

Solen är här, äntligen! #blogg100 Dag 8

Jag sitter här i soffan och solen lyser in på mig och täcket med rosenmönstret som jag har över benen blir ännu vackrare i solljuset.
Jag var fortfarande mätt när jag vaknade efter restaurangbesöket i går, men tog fram två hårdmackor och bredde Philadelphiaost på, och toppade med några skivor rökt lax. Kaffet, behöver jag säga någonting alls om kaffet ...

Riktigt upprörd var jag när jag glad i hågen satte på radion klockan 10 och märkte att Melodikrysset återigen hade börjat tidigare än vanligt, antagligen på grund av sporten.

Inte kunde jag svaren heller, jag brukar inte ha så stora problem att lösa det där krysset, men i dag gick det inte särskilt bra.

Men jag släpper det nu för att bege mig ut till ön. Kanske ska jag kratta lite på tomten. Mycket bös har flutit i land såg jag sist jag var dit.

Det är vår. Blåsigt, men vår.

Jag känner mig vårig i hela mig.

Mormor går ut utan high heels numera. #blogg100 Dag 7

Jag har för första gången i mitt liv gått ut en fredagskväll i ett par billiga springskor.
På restaurang.  Det går utför kan man säga. Jag får ju vara glad att jag i alla fall drog på mig lite maskara. Det fanns inga garantier för det heller. Men eftersom jag nu råkar vara fristående Hudvårdskonsult för ett känt märke, så hade jag hela arsenalen med mig till stället jag var på innan restaurangbesöket, och då gick det ju snabbt att dutta på lite rouge och lite ögonskugga.
Alltså jag har alltid tyckt att det har varit viktigt att ha snygga skor, eller stövletter eller stövlar, pumps, whatever.
Särskilt om jag ska ut och äta. Särskilt om det är en fredag. Särskilt om det är inne i stan.
Snygga skor har liksom varit mitt varumärke.
Jag jobbade på ett fotolab och var väl den enda som stod i mörkret och slabbade med framkallningsvätskor i röda pumps. Då fattar ni.
Men nu har jag släppt allting.
Jag har fått andra värderingar om vad som är viktigt i livet.
Det viktigaste för mig är att få va…

Allt är som det ska. #blogg100 Dag 6

Bild
Man kan simma med strömmen och man kan simma mot. Det är alltid bekvämare att simma med. Det går lättare, bara att flyta med och vippa lite på tårna. Med åren har min tro stärkts, att när jag gång på gång stöter på patrull i något jag vill företa mig, då ska jag ska ta en annan väg. "Är det rätt så är det lätt", säger Kay Pollak, och jag håller med. En terapeut jag kände sa, att "När Gud stänger en dörr så öppnar han ett fönster." Jag tror att det är så. När det bara är motstånd ska jag backa. Släppa taget lite. Låta saker och ting hamna där dom ska. Det kanske inte är så, att mitt ego vet vad som är bäst för mig. Jag behöver inte göra mig själv till Gud. Att åka i baksätet kan vara alldeles förträffligt. Lita på livet. Se vart vindarna bär, och släppa rädslan för en stund. Det betyder inte att jag ska bli totalt ansvarslös och sitta med armarna i kors och tro att det ska flyga stekta sparvar i munnen på mig. Jag behöver göra fotarbetet. Men inte i vild…

Vad vill du? #blogg100 Dag 5

Ibland när jag i mitt yrke möter en anhörig till en alkoholist och frågar vad hon (det är oftast en hon som söker hjälp), tycker är roligt, så blir det alldeles tyst. Länge blir det tyst, och så säger hon att det vet hon inte, gå på promenad med grannen kanske. Jag brukar svara, att det är ju bra att ta en promenad, men vad är det som får dig att känna glädje, att få ljuset inuti att slås på, vad är det som får dig att känna entusiasm, det där "kvillret" i kroppen? Då blir det ofta tyst igen. En tystnad som ibland innehåller sorg. För hon vet inte längre. Hon har glömt. Hon vet vad alla andra behöver, vad de andra runt omkring tycker är roligt, och ser ofta till att de får det de vill och ser fram emot, men henne själv är det liksom inte så noga med. Hon kan ta från kakfatet sist, om det finns några kakor kvar. Annars var det detsamma också, om kakorna tar slut. "Det är inte så noga med mig, inte. Jag behöver ingenting. Jag är inte så viktig. Och absolut inte värdef…

En dag sa det STOPP. #blogg100 Dag 4

Efter några dagar med en märklig och besvärande smärta sökte jag i dag hjälp på akuten. En ordentlig undersökning gjordes. EKG och massa olika prover, neurologisk undersökning och blodtrycksmätning och Gud vet allt. Alla värden var toppenbra!  Finns inga fel på mig. Det är stressymptom.  Vi som jobbar och sliter och vill göra vårt allra bästa behöver nog dra lite i handbromsen innan det är för sent. På riktigt. Vi måste inte vara så jävla duktiga, prestera och stå ut och köra på tills kroppen säger STOPP.  Är det värt det? För vad? Vad är det som driver oss? Rädslan att bli av med jobbet (YES! Jag är vikarie, vill vara kvar, få fast tjänst.) Är det rädslan att inte duga, inte vara good enough? Rädslan att känna misslyckande?  Eller kanske vill vi bara göra allt vi kan i ett drömyrke som intresserar och engagerar oss, i ett yrke där vi är seriösa och vill göra vårt allra yttersta för de vi möter, våra klienter, patienter, brukare, you name it. Kanske vill vi för mycket med de resurser som finn…

Flödesskrivandet. #blogg100 Dag 3

När jag vaknade i åttatiden i dag hade jag dagens blogg klar. Jag vet inte var den kom ifrån och minns inte längre en enda bokstav av vad  det var som ville komma ut. Det jag visste då, och ville, och var ivrig att få skriva, det försvann.
Kanske försvann det i samma stund som jag klev upp, eller när jag koncentrerade mig på att mäta upp exakt rätt mängd vatten till 3 skedar med kaffepulver, kanske var det då, eller kanske var det när timern i min iPhone signalerade att ägget var färdigkokt. Kanske var allt en dröm, aldrig verkligt, kanske en önskan om den perfekta bloggen dag 3 i ett bloggrace på Facebook.
Kanske inbillade jag mig bara. Kanske visste jag aldrig, men trodde att jag visste, för att jag så gärna ville.
För att hitta inspiration har jag därefter läst i Bodil Malmstens bok "Så gör jag", och jag har läst i Munros "Nära hem", men det händer ju först när jag börjar skriva själv. Det är då, när jag tar fram min iPad och sätter mig ner, det är då texten plö…

Stora tallen. #blogg100 Dag 2

Bild
På vår ö växer en stolt gammal fura, som står där i alla väder, år ut och år in.
Den står där i snö och hagel, i årets första vårregn, i åskväder och i stormar och i solvarma dagar i juni när luften står stilla och det doftar av liljekonvalj och nyutslagna björklöv.

Det växer skägglav på tallen, en indikering på att luften här är fri från luftföroreningar, eftersom skägglaven är känslig för det.

Skägglav tillhör de fjorton viktigaste växterna i en överlevnadssituation.

Den behöver lakas ur, det här är ingenting att satsa på om man är vrålhungrig och håller på svimma.

Men vacker är den, skägglaven.



















När jag kommer ut dit till den där ön vill jag alltid stanna kvar.
Jag hittar tillbaka till mig själv där, i total tystnad, bland tallarna och mossan och stenarna. Jag hör vad själen viskar till mig, jag får kontakt med mitt inre.

Ändå vänder jag tillbaka till fastlandet.
Det är för tidigt, säger jag till mig själv. För kallt. För mörkt.

Och så sitter jag en stund inne i det utkylda huset oc…

Startar Blogg100 igen!

#Blogg100 startar igen i dag den första mars, och jag har med förtjusning anmält mig till att blogga varje dag i hundra dagar!
Min skrivlust och min vision att ge ut flera böcker (har ju bara gett ut en, på ett förlag där man betalar utgivningen själv), växer sig starkare och starkare. Snart har jag inga ursäkter kvar varför jag inte kan bli klar med nästa bok, och nästa, och nästa. Egentligen är det redan så.
Jag har inga ursäkter kvar.
För att fördröja skrivandet ytterligare köpte jag Bodil Malmstens "Så gör jag" på bokrean.
Man kan ägna ett halvt liv åt att läsa om att skriva, i stället för att bara sätta igång att skriva.
Man kan vara med i olika grupper på Facebook och dutt-skriva små kloka citat eller egna funderingar om författandet, i stället för att bara sätta igång att skriva, eller posta små texter på Instagram med bild på en katt som ligger på datorn, och posta andra texter om writer's block, och tipset how to cure writer's block, which is to write and wri…