Sidvyer, senaste månaden

söndag 27 juli 2014

I väntans tider.

Himlen är molntäckt, en svag till måttlig sydostlig vind sveper genom björk och al. På vattenytan syns en lätt krusning.
Jag var ut på havet nyss, då sken solen och huden klibbade under flytvästen. 
Klibbigt är det fortfarande, varmt, jag vill ha luft. Ny luft.
Klart.se har lovat regnskur och åska.
Jag väntar och hoppas dom har rätt.

I morse väcktes min längtan efter att skriva på riktigt igen, när Josephine Bornebusch berättade på morgonprogrammet i TV4 om sin bok som kommer ut snart. 

Det finns en sabotör inuti mig, som inte vill att jag ska lyckas riktigt.
En av alla mina delpersonligheter. Den är stark. Jag behöver tysta ner den där typen. 
Jag har rätt att lyckas! 
Min bok kanske är färdig.
Eller inte.
Jag har skrivit om en tjej som växer upp under 50- och 60-talet. Hon har en del med sig i bagaget redan. Hennes uppväxt i en alkoholistfamilj har präglat henne och gett henne sår som kanske aldrig läker.
Hon flyr in i popmusiken, och till vännerna som hennes fosterföräldrar förbjuder henne att vara med.
Men utan dom är hon ingen.
Hon dras till dom av den enkla anledningen att dom är hennes spegelbilder. 
Boken kanske är klar. Eller inte. Det är inte det som är problemet.
Problemet är att våga avsluta den, ta den på allvar och kolla på bokförlagen om någon tror på den. 
Antagligen är jag rädd för att få ett nej, men också för att få ett ja.
Och just nu viskar den inre Sabotören hånfullt att det kommer aldrig att bli ett ja.

Nu ska jag laga mat. Lax med citronpeppar och grädde.

 




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Om mig

Mitt foto
Skriver helst i hängmattan på min blommande ö, med kaffemuggen bredvid. Jag tror att det går att skriva, tänka, sjunga, måla och rabbla ord som skapar våra liv. Affirmationer är kraftfulla! Jag har skapat ett hus vid havet på det viset. Jag vägrar att delta i samtal om vinterkräksjukor och annat elände, jag vill inte ge min uppmärksamhet till det jag inte vill ha i mitt liv, eftersom jag tror att jag drar till mig det genom att fokusera på det. Det första jag tänker på när jag vaknar är allt jag har att vara tacksam över. Dagen blir alltid så bra då. Mest glad blir jag av två älskade små ungars kiknande skratt när vi busar tillsammans. Då finns inget annat, och mitt hjärta svämmar över av rosa lyckobubblor.