Våga berätta.

Känner mig väldigt vis i dag. Det kommer klokheter ur munnen. Klokheter som jag fått för att jag för många år sen inte hade några andra val än att lägga mig platt och be om hjälp.

Klokheter som långsamt gått in genom min hårda "kan-själv-rustning" när jag börjat lyssna på andra. Andra med liv som liknar mitt, andra som har gått före. Andra som har kommit längre. Andra som hade något som jag ville ha; tillit, sinnesro, ärlighet och acceptans. 

Och massor av tacksamhet.

Känner mig ödmjuk inför livet efter två fina samtal med vänner nu på förmiddagen.

Det mesta handlar om att våga uttrycka det som är inuti. Prata med någon. Inte stoppa ner och låtsas som att det inte finns.

Många tycks tro, att om man inte pratar om problemen så finns dom inte!

Så kan man ju leva. Ett tag. Ganska länge.

Tills topplocket går.

Det är bättre att pysa ut lite av det inre trycket då och då. 

Det är inte farligt. Det som har hänt har hänt.

Det som händer när vi pratar om det är kanske att vi känner smärta, sorg eller förtvivlan. En känsla. Och att känna är inte farligt! 

Vad behöver du lämna ut om dig själv i dag?



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Lucia

Matt denna natt.