#blogg100 Dag 100 Tack och hej!

Tack, säger jag.
Tack för kommentarer, tack för "gillaklick", tack för nya vänner och kontakt igen med gamla.
Tack för era blogginlägg, alla ni bloggare.
Jag har inte läst alla.
Rubriker som får mig att bli förbannad, less och uttröttad fortsätter jag inte läsa.
Ibland tänker jag saker som inte är snälla.
Typ att det är bättre att ta hand om sina ouppklarade affärer än att projicera ut dom.
Och det är väl mina ouppklarade affärer som gör att jag reagerar som jag gör på vissa rubriker.
En del av era blogginlägg har fått mig att känna igen, le, inspireras och glädjas.
En del har jag blivit djupt berörd av.
Något fick mig att gråta. (Kram till dig Margareta.)
En del har för mig varit ointressanta och då har jag inte brytt mig om att läsa mer än några rader.
Jag skulle ha velat kommentera många fler! Skrivit att jag har tyckt om det ni skrev, i kommentarsfältet.
Ibland blev det bara ett klick på "gilla".
Jag har inte skrivit att "i dag har det gått tjugofem dagar av hundra" för det visste ni.
Jag tänker inte skriva "i dag är det sista bloggdagen" för det vet ni också, om ni inte har hoppat på #blogg100 senare, efter starten.
Det är med både sorg och lättnad jag skriver inlägg nr 100.
Visst har det funnits dagar då det var ganska tomt på ord. Dagar då jag gjort olika nödlösningar, som jag inte har känt mig stolt över.
Andra dagar, de flesta faktiskt, har jag längtat efter att få blogga!
Drt har bara bubblat av oskrivna ord inuti. Ord som vill ut.
Ett otroligt fint och roligt initiativ tycker jag #blogg100 är.
Jag ser redan fram mot nästa omgång!
Tack till er alla, men mest till dig som tog initiativet i år igen.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Omelett på flotten.

Livet är gott.

Lucia