I min bubbla. #blogg100 Dag 64

På en vecka har jag inte varit hemifrån. Jo. Jag var till hälsocentralen norr om stan i måndags och fick penicillin och handlade nödvändigheter på affären i närheten.
Och i förrgår var jag och köpte hem en pizza. That's it.
Resten av tiden har jag suttit här i min soffa, varit ner med bilen och kollat brasan, och en dag tog jag mig ut till ön.
Kraxat lite med grannar, och lite i telefon, med min icke-röst.
Inte suttit ner och liksom pratat med någon av mina vänner, eller min familj. Pratat på riktigt.
Ändå är jag vid gott mod.
Jag uppskattar att jag fortfarande har så jag klarar mig med mat. Jag är glad att bo här. Kunna mata fåglarna. Gå en lov på tomten och se ut över ägorna.
Kaffe är inte nödvändigt längre. Det skrämmer mig. 
Jag måste vara väldigt illa däran. 

Facebookchatten blir viktig såna här gånger.
Dom finns där, mina vänner, när jag behöver "prata". 
Wordfeudspelet är en annan ljusglimt.
Och #blogg100. 
Om jag inte haft tillgång till nätet nu vet jag inte hur jag skulle ha mått. 
Jag får bilder på mina käraste som jag längtar efter, men inte kan träffa nu. 
Det gör mig glad.
Jag är tacksam också, att jag har sinnesro och lugn att vara i den här bubblan. 
Det behöver liksom inte hända så mycket. 
Jag skriver, läser. Lyssnar på musik. Löser melodikryss. Kollar på Lets dance. Lagar mat. Söker ett och annat jobb. Sover en stund. Pratar med änglarna. Och längtar.
Allt är som det ska.
Allt är inte som jag vill att det ska vara.
Men det är som det ska.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Omelett på flotten.

Livet är gott.

Lucia