#blogg100 Bråkigt hav and I love it! Dag 87

Jag stod och lät nordan piska liv i mig nyss.
Ett bråkigt hav är det bästa som finns. Så skönt. Befriande. Som en Stones-konsert när hela jorden vibrerar och inget annat finns än dunket, volymen, trummorna i magen och han, sångar'n, med sin mjuka cockneydialekt och suggestiva moves.
Det väcks något i mig när jag står där vid havet. En urkraft.
Jag vet inte vad det är.
Jag känner mig både liten, vild, och stark som en björn.


Helst vill jag att det ska blåsa som aldrig förr. 
Bring it on liksom.
I alla fall känns det så när jag står där.
Inte när jag är hemma. Då är jag ett ynk som är rädd att det ska bli som i oktober 2006.
Det ska jag inte trötta ut er med nu men det blåste 25 m/s och träden föll och strömmen gick och jag satt med katten i knä och grät.
Så.



      

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Omelett på flotten.

Livet är gott.

Lucia