Att erkänna sina fel. #blogg100 Dag 78

Sommarlördag. Majlördag. Korta brallor och vita ben.
Nöjd med dagen.
Jag gillar uppriktighet och ärlighet.
Raka puckar.
Men med respekt.
Jag har nyligen haft ett sådant samtal.
Jag var den som sa det jag behövde.
Förlåt.
Förlåt.
Det känns bra att säga det ordet, och mena det.
Jag vill erkänna när jag gör fel.
Genast, helst.
Ibland vill jag vänta till jag träffar personen öga mot öga.
Då blir det inte genast.
Och innan det blir av, det där samtalet, går jag omkring med en geggig klump i magen.
Det behöver inte vara några stora grejer.
Men jag vet när jag har haft fel, eller agerat på ett felaktigt sätt.
Jag vill ha rent!
I alla mina relationer vill jag ha rent. Lyfta min del.
Särskilt viktigt är det i mina relationer till nära och kära.
Jag fick ett bra mottagande.
Inget "stryka medhårs". Det gör inget gott.
Ärligt och rakt och utan krusiduller.
Själv behöver jag ta ansvar för mitt beteende som slår över i  medberoende.
Jag behöver lära mig vad som är mitt ansvar och inte.
Igen.
Jag har gjort anhörigveckor men som med allt inom beroende- och medberoendeproblematik är tillfrisknande färskvara.
Återfall i drickande eller i medberoende.
Same shit.


Kommentarer

  1. Ja, så ofta jag också får träna mig i vad som är mitt ansvar och inte.

    Kram och en skön dag önskar jag dig./Anna-Karin

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Lucia

Matt denna natt.