Plötsligt skriver jag. En stund. #blogg100 Dag 51

Efter en fin och vacker påskdag med grillning och kärt besök förvånas jag över mig själv när jag fattar att jag sitter i soffan och skriver på min bok igen efter ett långt uppehåll.
Jag sitter här och fingrarna dansar över tangenterna i min iPad och 16057 ord blir snabbt 16099 och 17082 och texten flyter fort fram och jag är inte med själv riktigt och tänker att det här kanske inte alls passar in här och har jag inte skrivit att det var tre kvinnor förut och inte två, men så minns jag att jag läst någonstans att skriv, bara skriv.
Redigerandet kommer se'n.
En annan dag.
Och jag skriver och skriver men så gör jag det igen, det som jag inte ska!
Jag stoppar.
Jag stoppar och går ut på nätet.
Börjar kolla Facebook, flyr in i Instagram, och nu är jag här på #blogg100.
Min inre sabotör har lyckats igen.
Och jag fattar inte hur jag ska få tyst på den delpersonligheten.
 - Låt mig va'! vill jag skrika. Du har sabbat nog nu! Stick!
Men det skulle inte hjälpa.

Ibland tror jag  att jag är rädd för att lyckas.
Ibland tror jag det är rädslan att misslyckas, som hindrar mig från att skriva klart någon f***ing gång!
Eller rädslan att när jag nästan är i mål, och mina förhoppningar är stora att det ska bli något bra, så ska någon be mig att skriva i ett annat tempus, eller göra om storyn, eller skriva på ett annat sätt, eller på prosa.
Rädslan att inte orka göra om kanske det är, rädslan att snubbla där framme på målsnöret, efter alla skrivtimmar och förhoppningar, drömmar och visioner.

Rädslan för att misslyckas, alltså.
Att ha gjort något förgäves.
Så hur ska jag få veta?
Det finns bara ett sätt, ju, och det är att fortsätta skriva, fortsätta tro och hoppas, och ha självdisciplin.

Min lärare på addiktologutbildningen sa, att självdisciplin, det är en nåd, som man får be om.
Jag tror att han har rätt.

Kommentarer

  1. ja vad härligt, skriv skriv :) men jag känner också till den där sabotören, den som träder in och på något sätt bromsar en. Vad ska man göra? Ja, jag tror som du, försöka igen och igen kram och lycka till.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Marie-Louise!
      Ja.
      Att vara uthållig och hålla i är lösningen tror jag.
      Kram!

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Lucia

Bra lördag!

Att jobba eller inte jobba. (That´s the question.)