På 80-årskalas. #blogg100 Dag 41

Det är den tionde april och jag har varit på åttioårskalas hos en kvinna som jag har känt sen jag var 6.
Hos henne kände jag mig alltid välkommen som barn.
Hon tog sig tid.
Hon var närvarande.
Hon tog fram ritblock och kritor och roliga böcker när jag kom och hälsade på, och så fick jag sitta där och vara barn och bli lyssnad på, sedd och bekräftad.
Min mamma som inte var min mamma sa:
 - Nej gå inte dit nu igen! Nu ska dom äta.
Eller ...
 - Nej nej nej du kan inte gå dit. Dom vill ha lugn och ro förstår du väl. Gå inte dit och stör!
Hon visste inte vad hon gjorde med sina ord, men Gud vad de har sabbat för mig.
Det har påverkat och påverkar fortfarande.
Jag åker aldrig hem till någon objuden.
Är alltid rädd att tränga mig på.
Som motvikt hade jag tack och lov min farmor, som alltid var glad när jag kom.
Utan henne vet jag inte.

Men hon som fyller 80 år i dag är en av de människor som har gjort skillnad.
Inte bara i mitt liv.

Det är fint att ha fått möta en sådan person.

Hemgjorda semlor bjöd hon på, bland annat. 



Och vaniljhjärtan.



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Lucia

Att jobba eller inte jobba. (That´s the question.)

Bra lördag!