Frk Skitskraj och dejtandet #blogg100 Dag 58

Detta inlägg kopierar jag i kväll. Det är jag som har skrivit texten. Det var ett tag sedan.
I mitt huvud är det mest snor, jag har feber, det funkar inte att skriva nu.
OK ?

Signaturen ”Fröken Skitskraj – Ärrad och Bränd” har varit på restaurang med en man.

Det är tredje dejten med samma man på typ två veckor, efter snart fyra år som singel.

Fyra jäkligt bra år. På riktigt.

”Fröken Skitskraj” har varit stel som en pinne med axlarna uppdragna under öronen vid alla tre dejterna. Konverserat med artig röst, tills hon för en stund har glömt att hålla skölden uppe, och babblat från hjärtat, fritt och utan kontroll.

Hon har vacklat mellan tanken ”Kanske” och tanken ”Nej, jag skiter i det här”. Varje tanke däremellan har varit inriktad på olika flyktvägar, som att ”jag säger att jag måste gå nu”, eller ”nu säger jag att vi inte ska ses mer, för att jag faktiskt ska flytta till ett annat land efter jul”.

Av någon anledning sitter hon kvar.

Hon sitter kvar, granskar, disekerar, observerar och väger varje ord han säger.

Dagen efter är hon helt slut för hon har spänt sig så under hela middagen.

För mer än middag har det inte blivit. Jo, en kram och snabb puss när de skilts åt utanför de olika  restaurangerna. 

Fort iväg. 

In i bilen och lås.

Se´n har det blivit krig i hjärnan.

 - Nä, träffa honom ingen mer gång!

 - Jo, men kanske? Han är ju trevlig!

 - Det var den förra också i början, och sen grät du varenda helg.

 - Ja men så kan det ju bara inte bli igen fattar du väl!

 - Sais who?!

Rädslan är stor.

”Fröken Skitskraj” lever ett lugnt och bra liv. Hon har sina nära och kära, bor där hon älskar att bo, hon har jordens bästa jobb, hon har fina vänner och hon har sig själv. Och hon trivs med att vara med sig själv. Mysiga fredagkvällar har hon, med elden i kaminen och tända ljus, och olika ostar och frukt och kex och LOKA Citron.

Hon gör precis som hon vill och åker på kryssning med brudarna två gånger om året, sticker till Stockholm när det känns lockande, dammsuger vilken tid som helst på dygnet eller laddar en tvättmaskin klockan tolv på natten, hon går ut och roar sig eller går på bio när det passar, går i skogen precis hur länge hon vill, sitter uppe till klockan två när hon känner för det, kokar knäck mitt i natten och spelar ”Bad case of loving you” på högsta volym efter elva, och ingen klagar.

INGEN KLAGAR.

Fattar ni.

För den som har blivit klagad på från det hon var 6 tills hon äntligen fyllde 20 och kunde flytta hemifrån, för att sedan bli klagad på igen vid 54, är det en himmelsk gåva att vara fri! Fri från kontroll, fri från frihetsberövande, fri från kritik och klander. Fri att leva mitt liv. Fri att vara jag.

Jag är så jävla rädd att bli störd i det jag har.

Usch.

Och bortom rädslorna finns det något mer.

En längtan, ett hopp. 


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Omelett på flotten.

Livet är gott.

Lucia