#blogg100 Dag 44 Det där med bilar ...

Det är ofta så, att när jag sitter på långkörningar, så får jag en massa bra idéer.
Det bara väller upp kreativitet och inspiration! Och där sitter jag i en av mittfilerna på Essingeleden och kan inte stanna eller svänga av för att skriva in de där fantastiska tankarna i Anteckningar i min iPhone.
När jag är ute ur stan är allt borta.
Puts väck.
Och skulle jag mot all förmodan minnas något fragment skulle antagligen min entusiasm inte komma upp i hälften på skalan jämfört med vad den var innan.
Vad är det som gör det? Är det musiken? Farten? Känslan som uppstår i "Queen-of-the-road-syndromet"?
Vad händer i oss när vi sitter där i våra bilar på en landsväg eller motorväg?
Vad är det som gör att din tonåring biktar sig i passagerarsätet medan du kör, men inte annars? Plötsligt får du veta allt om skolk från skolan, fester och smygrökning.
Terapeuter på behandlingshem för unga använder sig ibland av den metoden. Man tar med sig en unge och åker till macken och handlar, typ. Den mest tystlåtne och tillknäppte med kepsen och huvan. Han, som bara säger meningar med ett eller högst två ord. "Öh" och "vet inte".
Då brukar en förtrolighet uppstå som saknas annars. 
I en bil slipper man ögonkontakt.
Det är lite tryggt.
Jag tycker om att åka bil på nätterna.
Helst med en chaufför som håller mig i handen. Bra musik ska det vara, och gärna snö.
Stora, vimsiga flingor.
Har fina minnen från början på 70-talet med min pojkvän.
På Super-8:an spelades "Calender Girl" och det stank rök i bilen och vi stannade på Maggis och köpte korv och pommes frittes med räksallad och jag var alldeles, alldeles lycklig. 
Sen pussades vi så fönstren blev helt igenimmade, och man kunde rita hjärtan i imman.
Det var tider, det.

Kommentarer

  1. Tips: Lägg upp en ikon till nån ljudinspelare (på min iPhone finns nån inbyggd som heter rRstmemon, finns säkert nån bättre att ladda hem om man vill) på ett ställe där du lätt hittar den utan att vingla mellan filerna, typ längst upp/ned i hörnet på en sida eller så, sen bara babblar du in dina tips och ideer och kloka rader etc. där och kan anteckna dem sedan istället!

    SvaraRadera
  2. Förresten; Delvis tror jag att en grej som gör det är tiden. Den obrutna tiden, som vi så sällan unnar oss. Ibland kan det faktiskt uppstå samma fenomen när man diskar länge, eller promenerar, eller målar eller så. Och att man får ur folk förstroenden, beror kanske lite på att det är ovanligt att få sådan obruten tid ihop med någon, under så okomplicerade förhållanden.

    SvaraRadera
  3. Man slappnar av. Det är då kreativiteten kommer. Jag känner igen det där med att komma på idéer (exempelvis blogguppslag) när jag kör bil. Då brukar jag tala in dem i röstmemon i min iPhone.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Lucia

Att jobba eller inte jobba. (That´s the question.)

Bra lördag!