Att säga nej när vi menar nej. #blogg100 Dag 55

Till några av mina kära vänner, och till mig själv, och alla andra som varje timme, varje dag, vecka, månad och år gör en massa saker för att vara andra till lags, vara duktiga, lojala, ställa upp, finnas till, passa in, le och vara snälla och orka lite till fast både kropp och själ skriker STOPP!
Vi säger ja fast vi menar nej för att få vara med, och för att försäkra oss om att vi inte ska bli lämnade, eller av rädsla för att vi inte längre ska vara älskade, och för att inte såra den andra, eller av rädsla för att något hemskt kommer att hända om vi inte, och för att de andra ska börja prata illa om oss och för vad de ska tänka och säga och tro.
Vi är maktlösa över andras förväntningar på oss, och över vad de ska tänka, tycka och säga.
Vi är inte här för att leva våra liv utifrån någon annans manus.
Vi kan börja nu med att lägga märke till hur vi gör när någon har förväntningar på hur vi ska vara, göra, bete oss, se ut, tänka, stå, gå och må.
Vi kan börja försöka komma ihåg att känna efter hur det känns i magen när vi säger ja fast vi menar nej.
Vi kan börja se vad det gör med oss, med våra dagar och veckor och månader och år, när vi lever som marionetter i stället för att själva ta kommandot. 
Vi kan bli medvetna. 
Människor har krav på oss, de vill kanske ha vår energi, vår tid, vår hjälp, bli lyssnade på, ha vår uppmärksamhet, fira jul med oss, låna våra pengar, bli serverade mat, bli skjutsade till olika ställen, få oss att jobba hårdare, låna båten av oss eller att vi ska passa deras hund.
Vi behöver inte säga ja till sån't som inte passar oss. Vi har rätt att säga nej. Vi kan säga nej till våra föräldrar, syskon, söner och döttrar, våra makar och sambos och svärföräldrar och kollegor och grannar och mormödrar och farfäder och vänner och till telefonförsäljaren och chefen.
Vi behöver inte få skuldkänslor. Vi behöver inte känna oss som dåliga människor för att vi säger ifrån. Våra liv är våra. Våra val är viktiga och värda att tas på allvar. 
Och vi behöver inte förklara varför vi säger nej, eller ursäkta oss!
Behåll energin! Ett nej räcker.
Vi ska inte låta någon annan bestämma över våra tankar eller handlingar.
Vi kan sätta gränser. "Det här och det här kan jag göra för dig, men inte det här". 
När vi sätter gränser får vi självrespekt.
När vi får självrespekt börjar andra respektera oss.
Vi kan lyssna på och lita på oss själva. Vi kan ta ansvar för oss så kan andra ta ansvar för sig. Om vi säger nej, och det innebär att den person vi sa nej åt blir ledsen, så är inte det vårt ansvar!
Vi kan sätta upp mål och visioner för hur vi vill vara/leva/må.
Vi kan börja känna oss värdefulla.

Ta lite egen tid.
Tänk på vad DU vill. Tänk på vad du behöver. Vad får dig att må bra? Vad tycker du är roligt?
Vad är det du gör, som du tror att du måste, fast du inte vill?
Vad händer med dig om du fortsätter låta dig styras av andras krav och behov och förväntningar?
Om någon blir arg och besviken för att du säger nej, så är det inte ditt problem.
Välj det som känns rätt för dig.
Livet är här och nu.
Du kan börja leva ditt liv nu.
Precis just nu.
"Det är aldrig kärleksfullt att vara någons dörrmatta" (citat Kay Pollak).

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Lucia

Matt denna natt.

En hinner inte med.