Vad vill du? #blogg100 Dag 5

Ibland när jag i mitt yrke möter en anhörig till en alkoholist och frågar vad hon (det är oftast en hon som söker hjälp), tycker är roligt, så blir det alldeles tyst. Länge blir det tyst, och så säger hon att det vet hon inte, gå på promenad med grannen kanske. Jag brukar svara, att det är ju bra att ta en promenad, men vad är det som får dig att känna glädje, att få ljuset inuti att slås på, vad är det som får dig att känna entusiasm, det där "kvillret" i kroppen? Då blir det ofta tyst igen. En tystnad som ibland innehåller sorg. För hon vet inte längre. Hon har glömt. Hon vet vad alla andra behöver, vad de andra runt omkring tycker är roligt, och ser ofta till att de får det de vill och ser fram emot, men henne själv är det liksom inte så noga med. Hon kan ta från kakfatet sist, om det finns några kakor kvar. Annars var det detsamma också, om kakorna tar slut. "Det är inte så noga med mig, inte. Jag behöver ingenting. Jag är inte så viktig. Och absolut inte värdefull. Nej, ta för er, ni." Man behöver inte vara anhörig till en alkoholist för att ha glömt sina drömmar och visioner. Men ofta har den anhörige all fokus på den beroende, och kontrollerar och klandrar och kritiserar och fixar och skyddar och håller på. All energi går åt till att styra, manipulera och försöka få den andre nykter. Jag satt på en kurs för ett tag sedan för människor som eventuellt kommer att starta företag. Och så ställde jag en fråga till mig själv, "Vad skulle någon här säga att han eller hon skulle starta företag inom, för att jag skulle bli intresserad, engagerad, kanske till och med avundsjuk? Vad skulle någon prata om, för att min lust och min entusiasm skulle vara så stark, så jag inte skulle kunna låta bli att ta kontakt med den personen i pausen, eller kanske till och med bli tvungen att fråga direkt, mitt i presentationen, en massa frågor om hur och när och var?!" Jag hade svaret innan jag hann tänka tanken till slut. Det skulle vara om någon sa att han eller hon skulle skriva böcker. Bli författare. Och föreläsa runtom i landet om sina böcker. Kanske även i andra länder. Ingen sa det. Inte den gången. Men så kom en annan kursledare, i ett nytt block i kursen för egna företagare, och bad oss att presentera vår affärsidé. Den gången var det faktiskt en person, som sa just de orden. "Jag vill skriva och ge ut böcker", sa hon, "och åka runt och föreläsa." Den personen var jag.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Lucia

Matt denna natt.