Stora tallen. #blogg100 Dag 2

På vår ö växer en stolt gammal fura, som står där i alla väder, år ut och år in.
Den står där i snö och hagel, i årets första vårregn, i åskväder och i stormar och i solvarma dagar i juni när luften står stilla och det doftar av liljekonvalj och nyutslagna björklöv.

Det växer skägglav på tallen, en indikering på att luften här är fri från luftföroreningar, eftersom skägglaven är känslig för det.

Skägglav tillhör de fjorton viktigaste växterna i en överlevnadssituation.

Den behöver lakas ur, det här är ingenting att satsa på om man är vrålhungrig och håller på svimma.

Men vacker är den, skägglaven.



















När jag kommer ut dit till den där ön vill jag alltid stanna kvar.
Jag hittar tillbaka till mig själv där, i total tystnad, bland tallarna och mossan och stenarna. Jag hör vad själen viskar till mig, jag får kontakt med mitt inre.

Ändå vänder jag tillbaka till fastlandet.
Det är för tidigt, säger jag till mig själv. För kallt. För mörkt.

Och så sitter jag en stund inne i det utkylda huset och ser ut över viken. Tänder ett ljus. Stannar upp lite i nuet, i närvaro.



Kommentarer

  1. Men ååååååååå! Så underbart. Jag vill också ha en ö!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Lucia

Att jobba eller inte jobba. (That´s the question.)

Bra lördag!