Om att trampa upp nya stigar. #blogg100 Dag 12

Får för mig att gå rätt in i skogen på ett nytt ställe i stället för att gå där jag brukar.
"Trampa upp nya stigar", liksom.
Men terrängen blir mer och mer svår, särskilt för en som lider av tillfällig yrsel. Det är stock och sten och däremellan djupa hål som jag inte upptäcker förrän jag kört ner foten och halva benet däri.
Det skymmer och jag börjar tänka på att det finns björn. Att dom kanske har vaknat nu.
Och inte vet jag var jag är riktigt.
När tweetsignalen som jag har som påminnelse plötsligt ljuder högt från min bakficka ropar jag "Shut the f*** up!" för jag blir så skrämd.
Just då åker det andra benet ner i ett hål, och det är då jag börjat sjunga. För  det har jag hört att man ska. För att skrämma björnar, menar jag.
"Love potion nr 9" blir det. Fråga mig inte varför men den låg väl överst.
Högt sjunger jag. "I didn't know if it was day ot night, I started kissin' everything in sight".
Då ser jag tjärnen en bit bort.
Plötsligt blir allt lugnt igen.
Jag är blöt om både strumpor och skor efter att ha vinglat runt bland Pors och  Skvattram, men jag sätter mig där vid tjärnen en stund, på en sten och andas lite. Det här är den tiden det går att sitta vid tjärnen, för se'n kommer myggen.
Och alla tankar på björnar är som bortblåsta. Allt känns bara rofyllt och jag sitter där länge och mediterar och njuter av den trolska naturen.
Så att trampa upp nya stigar kan skapa oro. Både bokstavligt och bildligt talat.
Men om jag alltid väljer de redan upptrampade stigarna kommer jag inte att utvecklas mer.
Det är tryggt. Men jag växer inte.
Ibland behöver jag tänja på min trygghetszon för att upptäcka nya möjligheter, och även nya sidor hos mig själv.

Kommentarer

  1. Glatt inlägg om att gå en ny väg! Ömsom rädd, ömsom modig! Gör det själv ibland. Gick vilse, men kom till slut till ett spår jag gått tidigare. Den dagen utan telefon.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Lucia

Matt denna natt.