Allt är som det ska. #blogg100 Dag 6

Man kan simma med strömmen och man kan simma mot. Det är alltid bekvämare att simma med. Det går lättare, bara att flyta med och vippa lite på tårna. Med åren har min tro stärkts, att när jag gång på gång stöter på patrull i något jag vill företa mig, då ska jag ska ta en annan väg. "Är det rätt så är det lätt", säger Kay Pollak, och jag håller med. En terapeut jag kände sa, att "När Gud stänger en dörr så öppnar han ett fönster." Jag tror att det är så. När det bara är motstånd ska jag backa. Släppa taget lite. Låta saker och ting hamna där dom ska. Det kanske inte är så, att mitt ego vet vad som är bäst för mig. Jag behöver inte göra mig själv till Gud. Att åka i baksätet kan vara alldeles förträffligt. Lita på livet. Se vart vindarna bär, och släppa rädslan för en stund. Det betyder inte att jag ska bli totalt ansvarslös och sitta med armarna i kors och tro att det ska flyga stekta sparvar i munnen på mig. Jag behöver göra fotarbetet. Men inte i vild förtvivlan, inte med kniven mot strupen. När jag är i bruset som jag kallar det, kan jag inte uppfatta min inre röst. Jag behöver lugn och ro för att kunna göra det. Tystnad. Stillhet. I dag tycker jag om stillheten. Det finns dagar då jag inte vågar vara kvar i tilliten, inte orkar sitta i baksätet. Sådana dagar sätter jag mig bakom ratten och gasar, utan att egentligen veta vart jag är på väg. Kör på i 190. Gör av med min energi. Och kör vilse. De dagarna blir tack och lov färre med tiden. Paniken, som förr infann sig oftare, knackar sällan på numera. Det är lugnt, jag kan andas. Andas och avvakta och se, vad som komma skall. Det blir som det ska.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Omelett på flotten.

Livet är gott.

Lucia