Inlägg

Visar inlägg från 2014

Annandag Jul.

Sover länge.Äntligen. Har jobbat hela julafton och även i går. I dag är jag ledig och tar långfrukost i soffan halv elva. Det är kallt nu.  Men ljust.  Både ute och inuti mig, där oron har gnagt. Då har det varit förträffligt fint att arbeta. Gå upp i jobbet. Få en tillfällig illusion om lindring. Jag förstår dom nu. Arbetsnarkomanerna.  Det går att fly från verkligheten på så många sätt. Men här och nu är livet fint och snart ska det firas jul även för min del, med mina nära och kära. På min franska bil fryser bakhjulen igen, som förra vintern då jag ringde bärgar'n. Jag fixar det själv i år. Det blir så dyrt annars. Sliter fram och tillbaka och förr eller senare släpper det. Hann till jobbet med fem minuters sen ankomst i går. Bra jobbat.  Nästa bil jag köper blir nog svensk.

Absent friend.

På ett av de sociala medierna  följer jag en person, som jag inte vet något om.
Jag tror att det är en hon. Jag vill det också.
För i min fantasi har jag omedvetet skapat en identitet på henne.
Hennes användarnamn avslöjer inte om det är en man eller kvinna, men i mitt huvud är det en hon.
Hon har inte så många följare.
Inte så många "gilla" under sina foton.
Jag är nyfiken på vem hon (?) är.
Under de månader jag har följt henne har jag i mitt sinne tänkt att ...
hon är på flykthon bor i en liten stuga någonstans ute i skogenhon lever på sin konst eller möjligen sitt författandehon är ensamhon kan ha använt droger tidigarekanske gör hon det än

Fast jag kan ju ha fel på varenda punkt.


Jag tänker på henne ibland.
Undrar hur hon mår.
Vad hon gör.
Om hon är rädd.


Och det får hon antagligen aldrig veta.
Att hon finns i  mina tankar ibland.


Jag minns inte längre på vilket sätt jag hittade henne där, eller om hon hittade mig.





Vi möts och vi skiljs, vi människor.
På riktigt och p…

Nattuggla is my middlename.

Ibland börjar jag jobba kl 08.Ibland 13. Ibland natt. Ibland inte alls.
I dag var en sån dag, när jag började 08. Det är ganska lugnt att kliva upp när alarmet går, få i mig kaffe SNABBT så jag kan börja ställa in skärpan, dusch och smink och in i bilen. Vinyl 107 på hög volym för att sedan öka, och jag är pigg som en lärka när jag kliver in på jobbet. Det funkar. Kroppen och hjärnan i symbios. Men efter jobbet! Herre Gud. Totalt slut. Sätter jag mig i soffan kommer jag inte upp igen. Så det är bara att köra på. Diska tvätta byta till julgardiner skriva klart alla julkort rulla fucking tryfflar slå in paket lägga på mer ved sortera strumpor raka benen dammsuga och så är klockan tio och jag kan klättra upp på loftet och dö.
Men när jag börjar kl 13. Då är livet gott att leva.  Jag får sova ut. Sedan en skönt lugn och mysig långfrukost med brasa och tusen juleljus. Lite kontemplation. Lite kontakt med min Högre Kraft. Lite Facebook. Instagram. Hinner lägga foundation och rouge. Välja kläder. Inte bara k…

Tredje advent.

Bild
Planen i morse var: Skriva julkort Göra Janssons frestelse Ändra pensionssparandet Slå in julklappar
Men i stället gick jag på walkabout, det var urvackert här vid havet och jag var alldeles lyrisk.
Jag brukar känna när det är dags att packa ihop sakerna på altan och lägga över en presenning. För att det ska komma snö. I dag kändes det så, och jag fixade och staplade och drog runt bord och soffa och på med presenningen, som jag behöver spika fast men det väntar jag med. Sedan sågade jag sönder en gammal skohylla. Det blir bra tänd-ved. Frk "Kan själv" ska vila nu. Brasan brinner och kaffe och Lussebulle är på g. Sen får jag se hur det blir med resten.

Fin eftermiddag och kväll med vänner ...

Bild
I dag var några av mina fina vänner hos mig på middag.
Jag hade gjort en fisksoppa, och pannacotta med äpple och kanel till efterrätt.

Barbro överraskade med bakelser, min favorit dessutom, till kaffet. Vi har pratat - nej förresten, vi har samtalat.  På djupet. De här kvinnorna har jag känt i tjugo år. Åtminstone två av dom. Vi har vandrat samma knöliga och snåriga stig. Stigen har genom åren slätats ut, och blivit fin att vandra på. Det har krävts arbete och vägledning och det har gjort ont men snacka om att det har varit värt det!

Jag fick en liten julgrupp. Så fin.

Det är så fint i mitt hus nu. Jag behöver ha gäster oftare. Det där med städning är inte min bästa gren.
Men jag mår ju så himla bra när det är nystädat.
Lyckligare än vanligt, över mitt lilla hus.
Nu lyser månen klar.
God natt.

Då började hon plötsligt baka!

Bild
Hade planerat att skriva en presentation till en föreläsning i dag före jobbet, och clean up da house, (ska ha middag i morgon för några damer), svabba golvet och måla naglarna. Och vad gör jag? Jo, jag hittar ett recept på pepparkakskex på Instagram.  Eftersom jag har alla ingredienser hemma känns det som att det är meningen att jag ska BAKA. Ja ja, natten är lång! Jag kan städa efter jobbet. Jag är en sån person som gör det roligaste först. Oftast. Känslostyrd som jag är. Men jag jobbar på att bli vuxen.

SÅ HÄR blev det:

Vår i december

Bild
Underbar dag i dag, med efterlängtad sol som faktiskt värmde.
Inte känns det som december!

Snart vänder det.

Julgardin uppe i köket, och med hjälp av en piassavakvast lyckades jag linda en ljusslinga i granen utanför. Bara det nu inte blir för hård vind.December. Underbara tid! Visserligen håller jag på frysa ihjäl stundtals i det här huset, men ändå! Jag längtar efter sill och lax och rödbetssallad och Aladdinaskar som jag hämningslöst ska äta ur. TV-filmer och mys med familjen och med vänner, apelsiner med nejlikor, hyacintdoft och ljus och glitter och rött. Och julmusik.
By the way vänder det snart. Mindre än tre veckor kvar. Är inte det fantastiskt!

Rött.

Vill ha rött. Rött och glittrigt.  Klänning, kjol, tröja eller läppstift.  Och absolut nagellack. Nu börjas det!

Avlyssnat.

Jag sitter i sandlådan och gör sandkakor med mitt lilla barnbarn.Tre andra barn och två pappor är också där. Den ene bor inte längre med barnets mamma förstår jag.  - Har du dragit igång julstöket än? säger han.  - Ja, svarar den andra pappan, jag har gjort ett pepparkakshus med Aron.  - Kul! Gjorde du degen själv eller köpte du färdig?  - Nä, jag gjorde den själv. Det blir mycket godare. Och så är det så mysigt.  - Jag håller med! Jag har alltid drömt om att göra ett pepparkakshus, så nu ska det äntligen bli verklighet. Med egen deg. Sedan snackades det matrecept.  Och vad som skulle lagas till middag. Det händer grejer.

Kärt besök

I dag har jag kärt besök!Vi har gungat och åkt i den nyuppsatta rutchbanan och lyssnat på vågorna. Nu sover den lilla och hans mamma vilar på loftet och i kaminen knastrar elden. I kväll blir det träff på ett hak i stan, med några av mina klasskamrater från klass 1 och uppåt. Det ska bli riktigt trevligt! Och i örat ljuder en neverending symfoni.

Vad har dom gjort med skumtomtarna?!

I dag har jag inget jobb. Jag väljer att tänka att jag är ledig i dag, hellre än arbetslös.
Arbetslös låter så deprimerande. Som ett lidande. Jag lider inte, kan jag säga. Jag är ganska tacksam över en ledig dag. Behöver andas lite.

I dag ska jag packa om vedtraven till altanen. Åtminstone en del av den. Det kanske inte blir djupsnö precis nu, men om och när det blir så vill jag kunna gå ut och hämta ved i pyjamas och foppatofflor och slippa pulsa runt i snö runt knuten där traven är nu.

Jag ska kontakta lite folk också. Se om det bär, det jag har i tankarna.

För övrigt har min kollega konstaterat att skumtomtarna inte smakar som de har gjort tidigare år.
Jag håller med.
Det finns tydligen ingenting som är heligt längre.


Jag har nu mitt perfekta jobb. (Affirmation)

Jag söker massor av jobb.
Hela tiden.
Det är för att jag behöver lämna in rapport till Arbetsförmedlingen varje månad, bland annat.
Jag ska tala om vilka jobb jag har sökt.
Om jag inte rapporterar får jag inga pengar.


Så jag söker och söker. I Flen och i Bollnäs och i Eskilstuna och i Stockholm. Överallt.


Sedan lämnar jag över och släpper taget och låter saker och ting hamna där dom ska.


Under tiden hankar jag mig fram på ett timvik. Det är inte helt fel. Trevliga kollegor, skapliga arbetsuppgifter.


Men det jag är bra på, det får jag inte göra här.


Det är lite synd.


Jag hoppas nu på ett speciellt jobb, som jag har sökt.


Affirmerar och visualiserar.


Sista ansökningsdagen var i går.


Vi får se. I annonsen stod att man helst ville ha en manlig sökande, men vad vet jag? Saker och ting kan ändra sig. Ja, inte att jag blir man, men att det kanske inte är det viktigaste för arbetsplatsen i fråga.


Under tiden räknar jag timmar på min nuvarande arbetsplats och hoppas lönen räcker till att kunn…

Söndagsmorgon.

Söndagsmorgon. Brasa. Långfrukost, och på TV skrapar man Triss. Jag har en i plånboken sen flera månader tillbaka. Så länge den ligger där oskrapad kan jag gå omkring och känna mig rik.  Tyvärr har jag ingen tilltro till Triss-lotter.  Men däremot tilltro till att den här söndagen är en fin dag, och jag ska testa igen att ta mig över till ön och se om jag kan få upp låset till innerdörren som på något mystiskt sätt gått i baklås. Men jag ligger kvar här i soffan en stund till. Bara för att jag kan. Och för att brasan brinner så fint.

Stjärnklart.

Bild
Det är stjärnklart i kväll.Kallare än i går. Mer som oktober. Jag tycker det är jättemysigt att somna till ljudet från elden i kaminen. Det ska jag göra nu. Äntligen ska jag få sova. I kylen står en chia-pudding. Den ska jag ha till frukost. Så gott och kolossalt nyttigt!
Örat har undersökts i dag. Glotts i med mikroskop. Petats i och lysts. Jag har vätska bakom trumhinnan. I båda. Det sjunger och fioler gnids i olika tonarter i ett av dom. Jag hör aldrig vad dom säger på TV:n hemma hos mina nära och kära. Hur jag än anstränger mig hör jag inte. Kanske ett ord här och ett där. Läkaren tror att violinkonserten kan upphöra så småningom, och att hörseln kommer tillbaka. Jag ska få remiss till "öron" på sjukhuset.
Jag tror det blir bra.
För övrigt är jag tacksam i dag med.
God natt.

Längtan.

Bild
Längtar efter att sätta fötterna på mjuk skogsstig och tar på mig mina gamla slitna vinterkängor som Maud tipsade om för typ 12 år sen. Extrapris på ICA MAXI. Har bytt skosnören otaliga gånger och jag älskar dom.

Efter två jobbnätter är hjärnan i dvala. Att vandra runt i ett höstregn gör gott.
Jag sitter i vindskyddet vid tjärnen en stund och mediterar. Regnet på tjärnens vattenyta, vinden i träden, oktoberskymningen.

Alla färger som är. Hundra nyanser av brunt, av grått, blått. Och löven på stigen. Här i skogen och vid havet fyller jag på med energi och sinnesro.  Jag vet inte hur det skulle vara att leva utan  längre.

Vid havet står de vindpinade tallarna. Stadigt med rötterna i marken står dom där. Raka. Stolta.   Eviga.

Jag kommer hem och tänder ljus. Inga lampor. Bara massor av värmeljus. Duschar mig varm, länge. Det finns färdig mat i kylen. Lax med fetaost.
Jag längtar lite efter snö.

Dagen i dag

Går du just nu omkring och oroar dig för något/någon?
Skulle du kunna få en bättre dag om du i stället valde att tänka på något som gör dig glad?
Skulle det vara möjligt för dig, att bara för en stund, en timme i taget, släppa din oro, andas med magen och vara i nuet?
I nuet finns ingen oro, ingen ångest.
Nuet är det enda vi har.
Att oroa sig är att slösa bort sekunder, minuter, timmar, dagar, veckor, månader och år av ditt värdefulla liv.
Finns det här och nu, något du kan påverka, för att din oro ska försvinna?
Kan du i handling förändra något för din egen sinnesfrids skull?
Om inte ~ visualisera att du lägger dina orostankar i en bubbla, som du sedan blåser iväg, upp till Universum att ta hand om.
Lämna över.
Släpp.
Ingenting blir bättre av att vi oroar oss.
Att i stället fråga;  VAD BEHÖVER JAG, just nu, för att göra mig själv så glad det bara går, eller för att må bättre, är en bra idé.
I dag är det onsdag. I dag är den enda dag du har.
Gårdagen har passerat. Den kan du inte län…

Jag vill mååååååla!

Jag var på en konstutställning i dag på Lättings.Några alster gav mig inspiration och längtan att måla. Den längtan tog mig vidare till Panduro i Valbo och där köpte jag lite färg och såna där som man målar på vaddetnuheter och jag vet precis vilka färgnyanser jag vill måla med! Det ska vara färger som jag hittar i skogen nu på hösten vid de tre stenbumlingarna där vettarna bor, och frågan är bara hur jag ska få till det med färgen och formen och filurerna som jag kan föreställa mig bor i mossan? Och så ska jag ha klassisk musik som strömmar ur högtalarna när jag målar. Bergakungens sal eller nåt. Jag ska ha rutig flanellskjorta med linne under, och dom där slaimiga taitsen och en scarf knuten runt håret och så ska jag signera tavlorna med mitt flicknamn. Det matchar den kreativa delen av mig mer än det jag heter nu. Förresten vet jag inte vad det är som gör att jag fortfarande heter det jag hette som gift. Förut var det för att jag ville heta som barnen men herre Gud nu är dom gifta och he…

Sommarfeeling igen!

Bild
Det blev ännu en stund i hängmattan i dag innan jag tog ner den. Jag monterar ner sommaren bit för bit. Lite i taget.  Båtupptagning återstår. Men det känns långt bort en dag som den här.

Tillit, kvinna, tillit!

Bild
Inget jobb i dag heller.Men jag behövde den här dagen till att gå på walkabout. Stå på piren och känna vinden och regnet mot mitt ansikte, finna svar på mina outtalade frågor och andas!


Jag frostade av kylen och frysen, det forsade och droppade och rann. Fåglarna fick gammal upptinad butterkaka på stenen nere vid vattnet, och under tiden isen smälte i kylen löste jag korsord och drack kaffe med After Eight.
Hösten är en underbar årstid. Jag blir mer rofylld än nånsin. För mig är den totalt kravlös, inbjudande och trygg. Jag älskar nyanserna i naturen, dofterna, vindarna, mossans mjuka matta och de dalande löven. Jag älskar havets grymma kraft när Nordanvinden piskar vågorna mot stenarna, det ger mig en känsla av att vara liten, totalt maktlös och i händerna på en högre kraft.


Jag tänker lita på den kraften i dag också. Jag fick en ledig dag. En dag för påfyllning av näring till min själ, och allt är som det ska.

Gamla recept.

Bild
Får gäster i kväll och letade i minnet efter ett recept på en god fisksoppa som jag fick för många år sedan av min barndomsvän.Sökte på "fisksoppa" i mailen och fick några träffar, men inte just den. I en låda har jag en hög på ca två dm med recept. Handskrivna, utprintade, utrivna ur olika tidningar. Recept jag sällan använder, men som kan vara bra att ha. Utifall. Det var bara att ta tag i den där recepthögen. Och jag letade och letade. Många av recepten väckte minnen. Fester och olika romantiska fredagsmiddagar med someone special varvades med smala recept från Viktklubb och Viktväktarna och mina barns favoriträtter. Till sist hittade jag soppreceptet jag sökte, nästan längst ner i högen, och nu puttrar soppgrytan på spisen.

Jag rensade ut lite i den där högen också. Recept som jag aldrig använt mig av, och såna jag inte vill ha längre. Lite har jag förändrat mina kostvanor, tack och lov. Gästerna ska sova med mig på ön! Det blir antagligen en sen och stjärnklar natt med djupa samta…

Föreläsning.

Höstlöven från Asken på min gård singlar ner mot marken i en oavbruten ström. Jag gick ut i pyjamasen efter ved och tände en brasa innan frukost. Talgoxen frågade om jag hade något gott, och jag la ut solrosfrön från Risenta till honom. Skalade. Därefter gjorde jag en omelett med fetaost och tomater på, och en smoothie. Ja, till mig, alltså.  I helgen var jag i Stockholm. Bland annat var jag på Lancômekonsultation, kostnadsfri, på Åhléns. Tjejen som sminkade var jätteduktig och trevlig. Det kändes lyxigt att sitta där och bli ompysslad. Och snygg blev jag!
På söndag ska jag ha en föreläsning om medberoendet och ge lite verktyg till hur man tar sig ur det. Inget man löser i en grisblink men allt börjar med att bli medveten. Släppa förnekandet.
Föreläsningen är på S. Stapeltorgsgatan 3 A i Gävle och börjar kl 17.
Vill du veta mer, maila på heladittliv@live.se
Ha en vacker måndag, kom ihåg att fokusera på det som ger dig glädje!

Mesfrisyr.

Bild
Det värsta jag vet är att se snäll och ordentlig ut i håret. Tantig. Fjompig. Slätkammad. Mesig. Med page och för kort lugg.Jag vill se busig ut. Bråkig. Som om jag just stigit i land efter en båttur i 18 m/s. Eller som jag kan se ut efter en disconatt på Cinderella. Som efter en höststorm eller ett jävla åskväder. Vild. Rebellisk. Uppkäftig. Min frissa är barnledig. I ren panik ringer jag runt och får en tid tidigt dagen därpå. Dagen som är i dag. Jag förklarar så tydligt jag kan hur jag vill se ut. Och hur jag INTE vill se ut.  - Jag vill inte ha nån mesig tantfrisyr! Hon förstår. Tror hon. Tror jag. Tills jag ser resultatet. Det är en halvtimme kvar tills bussen ska gå och ingen tid att börja förklara att det var INTE så här jag sa! Men jag kan bli ordförande i Mespropparnas riksförbund nu, eller i syföreningen i Skulturp eller servera kyrkkaffet i Norrhammar. Det är nu jag förstår vad det är som driver folk att pierca ögonbrynen med taggtråd.  Dom vill inte se ut som mesar, helt enkelt.

Moments.

Bild
Det finns stunder och ögonblick som förgyller min själ. Ögonblickslyckor. Värda att samla på, spara djupt inne i hjärtat. I dag var det en dag fylld med Moments. Jag tog båten ut på havet och hade kaffe med. Solen glittrade på vattnet och värmde så jag satt i bara en top under flytvästen.

Inga andra människor i närheten. Bara himlen, havet och jag. Och hela jag var alldeles alldeles lycklig!

Träden börjar få höstfärger.

Vassen lyste gyllengul i solen.
Att pengar gör en lycklig är en illusion. Jag skulle vara ganska olycklig, om det vore sant.
Frihet i en båt på ett knallblått hav däremot! DET är lycka för mig.

Håller mig vaken med att ta selfies. Med löshår.

Jobbar natt snart igen och efter att ha bott med en morgonpigg liten unge ett par dar är det dags att ställa om till nattugglerytmen. Det är ju mitt naturliga liv. Att vara uppe sent.Då trivs jag! Men nu är det segt. Så jag hämtade min lössvans som jag köpte för massa år sedan och började ta selfies. Nu har jag lust att ha långt hår igen. Om jag orkar vänta.


Hemma.

Bild
Kom hem i kväll efter några dygn i Stockholm och det var så vackert på himlen.


Havet.

Det är magiskt att bo här. När jag kommer hem till havet händer något inuti. Det blir som bomull i bröstet och runt hjärtat. Ja, nog vet jag var jag vill bo. Några söker fortfarande bland mina vänner. Eller i alla fall en. Det är skönt att ha hittat hem.

Morgonlycka

Bild
Jag älskar mina morgnar!Att slippa stressa och få äta frukost i lugn och ro är en gåva varje dag.

I dag gjorde jag bananplättar och strödde på pekannötter. Blåbär till. Levande ljus och en brasa. Och en stor mugg kaffe! Sen sitter jag här och tänker på allt jag har att vara tacksam över.                             💜

Hösten är definitivt här!

Bild
Var ut och säkrade upp på ön inför stormen, och det var nog väldigt bra för jisses hur det har stormat i natt! Det var inte lätt att sova kan jag säga.I går var jag och inhandlade en cardigan. En sån där lång, stor, varm att svepa in sig i under just såna här höstdagar. Jag åkte till köpcentret i sommarkläder. Var där i ett par timmar. När jag kom ut med min påse och skulle gå till bilen hade det blivit höst. Regn, kallt och blåsigt. Så jag tog upp min cardigan ur påsen och tog på mig den direkt. Jag älskar den redan.


Har ätit frukost som i dag bestod av en frukostpannkaka gjord på kokosmjöl, grädde och fiberhusk samt ett ägg. Kaffet tog slut alldeles för fort som vanligt.
Tacksam i dag för
... min nya cardigan ... mitt jobb ... att jag köpte tvåhundra värmeljus i går plus tre blockljus. Det går åt den här årstiden!

Morgonstund.

Bild
Jag tror nog att den måltid jag uppskattar mest på dygnet är själva frukosten. Särskilt när jag får sitta i lugn och ro, utan stress, och njuta länge. Meditera en stund eller läsa en text ur någon av mina "dag-för-dagböcker".

Min mediala förmåga har kommit tillbaka igen. Den kommer starkt, och jag förstår vad det var som gjorde att den inte trängde sig på under åren i Falun, eftersom jag pendlade och inte hade så mycket tid och kraft till att lyssna in annat än det vardagliga, konkreta och nödvändiga.

Nu använder jag den hela tiden, det är allt från att rensa i hus till enskilda möten med de som söker, eller gruppseanser.

Universum är med och jag möter de människor jag behöver för mer inspiration och övertygelse.

Tacksamt tar jag emot det som kommer i min väg, och som är bra.

I går skippadejag Paleo och åt ris och vårrullar på ett hak på söder. Glass och banan ingick i lunchbuffén så jag öste på. Jag tyckte att jag var värd det! :-)

Om jag slutar blogga nu så hinner jag ut i…

Mycket intressant!

Bild
Översikt Nyheter Bilder & Videor Neurolog: ADHD finns inte – men det är en utmärkt ursäkt.

Bilder av september

Bild

När jag blir 85.

Bild
Inuti mig finns många automatiska tankar.Tankar som utan att jag hinner blinka slår till och blir till övertygelser gjutna i betong på en tiondels sekund. En av alla dessa miljoner miljarders tankar är, att när det ska vara trevligt och mysigt, då ska det finnas något gott att äta. Typ chokladpraliner eller Budapestbakelse eller sockerkaka med någon gocka inuti. För mig och mitt inte barn är det tryggt. Kakor och semlor och smågodispåsar med kritor och chokladplättar i. Centerrullar och Prinsesstårta. Guldnougat och chokladpudding med vispgrädde. Jag har en uppväxt med en styvfar som alltid kom hem med Guldnougat från SHELL-macken i Västerås när han slutade jobbet. Han och mamma delade på en sjuttis, jag fick min Guldnougat. "Alla ska trivas", sa mamma. Farmor var den goaste jag mött och när jag var hos henne fanns alltid bullar och saft. Det var kärlek i bullarna. Och kanel.  I barndomen på ön i den nya familjen var det strikta regler. Endast en kaka mörk choklad fanns i farsans by…

September

Bild
Det där med sensommar är så skönt. Att ligga på solvarma stenar vid havet, eller  på bryggan och kolla på tunna slöjmoln mot en knallblå himmel, vara närvarande i nuet och ta vara på varje sensommardag som om den vore den sista, det är vad jag gör.

Nätterna är stjärnklara och inte speciellt kyliga än. September är en av mina favoritmånader. Precis som maj och december och april och oktober. Och juni. Och november. Ja, alla tolv, faktiskt.

Fridaynight.

Been working late.Hem, tänder massa värmeljus. Kokar te med kokosolja i. Lägger mig på soffan, det är så tyst. Njuter av att bara vara.



Kokospannkakor in the making!

Bild
Kokospannkakor utan mjöl eller socker, som smakar gudomligt.

Enkelt, bara att mixa 4 ägg, 1 banan, 1/2 dl kokosmjölk, 1 dl riven kokos och 2 krm vaniljpulver.


Stek på medelvärme i lite kokosfett. Ät med skivad banan eller bär. Supergott! 
Havet i dag:


Life is good.

Full rulle hela tiden.

Har inte hunnit blogga på ett tag, det är liksom full rulle hela tiden.
Restaurangbesök och Stockholmsresor och kryssningar.
 - Du bränner ditt ljus i båda ändar, skulle farsan ha sagt.
Ja, det kan verka så, men jag har en hel låda full med nya ljus.
Det är roliga saker jag gör, jag fylls med ny energi och jag har kul med vänner och familj.
Ibland gör jag gott för andra också.

Mest av allt är jag i nuet, och bekymrar mig inte särskilt mycket för "hur det ska bli".
Jag litar på att allt är som det ska, och att min tidtabell inte alltid är i fas med Universums.

Fast ibland, ska jag erkänna, hugger det till i solar plexus, och så kommer gråmolnen och då får jag ta mig tillbaka till nuet.
I nuet finns ingen oro.
I nuet är det  b a r a  l u g n t.

Det är det där med att gå på timmar och ha arbetsförmedlingen flåsande i nacken.

Deras brev och mail är inte speciellt trevliga.

Ett brev kan börja med meningen "DU HAR INTE GJORT SOM VI SA OCH NU BLIR DET STRYK MED BJÖRKRISET!&quo…

It works.

Bild
Livet.Det fungerar. Jag vaknar med förnöjsamhet. Förnöjsamheten övergår i riktig lyckokänsla flera gånger varje dag. En gång skrev jag på FB att jag kände mig så lycklig.  – Har du träffat en man? frågade en fd väninna som utgick från att det var det enda som kan göra en lycklig.  – Nej, jag har träffat mig själv. Och lärt mig uppskatta det som ÄR. Vinden i aspens lövverk, solen i väster, frukosten och mina vänner, min underbara familj och mig själv.
I morse gjorde jag en brasa. Den första sen i våras.


Frukosten bestod av Avokado mixat med banan och en klick kokosolja. Egen Paleo-musli ovanpå. Och kaffe!


Så kom en förfrågan om jobb en dag i nästa vecka. Tre saker att vara lycklig över innan förmiddan tagit slut. I gårkväll kom ett telefonsamtal som jag blev glad över.  Det handlar om hur jag tänker.  Vad jag lägger fokus på. Och om att vara i nuet. Om jag går och oroar mig över hur jag ska klara ekonomin kommer jag inte att känna mig speciellt lycklig. Eller om jag målar upp scener med eländes elän…

Röjer upp och försöker få lite ordning på mitt liv.

I dag städar jag.Plockar, rensar, dammsuger, torkar golv, röjer upp i ett hem som mest har varit ett ställe jag gått till och duschat och kört en tvättmaskin då och då under sommaren. Som såna där hus på campingplatser, ni vet, med duschar och möjlighet att tvätta kläder. Det har varit rörigt här kan man säga. Det är fortfarande sommar, fortfarande fullt möjligt att bo på ön, men nu har jag en reträtt där det kan kännas någorlunda trivsamt. Som alltid på sensommaren får jag lust att förändra. Möblera om, köpa nytt till hemmet, färga håret rött och bli en ny kvinna.  I dag får jag nog ge mig, ska äta lunch och åka till återvinningen med lite grejer (har äntligen bestämt mig för att slänga lite!), innan jag möter upp mina vänner på stan. Vi ska boka kryssning. Jag älskar kryssningar. God mat, avkoppling, taxfree och dans. På havet! Kan det bli bättre?

Öbo forever

Bild
Ibland leker jag med tanken på hur det skulle vara att bo här på ön.Bo här på riktigt. Inte bara sommarmånaderna.

Mellan maj och säg november skulle det inte vara några problem. Jag skulle lätt kunna ta mig härifrån och det skulle gå bra att hämta vatten i havet till disk och hygien. Jag skulle fortsätta som nu under sommaren, att lyssna på Sjörapporten på P1 och läsa böcker av Tommy Hellsten, Deepak Chopra, Tomas Sjödin och Melody Beattie. Jag skulle också skriva oftare på mina egna påbörjade romaner ett visst antal timmar varje dag och antagligen bli klar nån gång.  Jag skulle, som nu, lyssna på Evert Taube och Ella Fitzgerald och Billie Holiday. På CD. Inte på Spotify. Jag skulle fortsätta betrakta molnen vid horisonten och njuta av ljuset över Ormviken.  Och jag skulle lösa korsord. Riktiga korsord. Med penna. Men vintertid är det mer komplicerat. Fast det finns dom som har gjort det! Kanske senare. Kanske när jag blir pensionär.


Medberoendet igen.

Hon hade alltid varit en person, som såg till, att alla andra mådde bra.Sedan hon var en liten flicka hade hon skyddat andra, tagit ansvar för, räddat, fixat och burit på andras mående.När hon kom in i ett rum kände hon automatiskt in stämningen.Var det en låg stämning gjorde hon något, som fick de andra att skratta.Var det en hotfull stämning, som kunde leda till gräl eller slagsmål mellan mamma och styvpappa, gjorde hon något dumt, som attspilla ut mjölken, och på så vis blev hon själv måltavlan för de vuxnas ilska och irritation.Den det var synd om tröstade hon. Den som var arg mildrade hon. Den som var fullast bäddade hon ner.Hon var fem år och redan vuxen.
Barn som växer upp i alkoholisthem attraherar som vuxna andra att ta hand om och rädda.Kanske gifter man sig med en alkoholist, och kör samma manus, men med andra aktörer och en ny arena. Runt, runt går det, tills det gör så ont en dag, att man blir mer eller mindre tvungen att söka hjälp.Hamnar man då på rätt ställe, (och då me…

Plötsliga minnen när jag sätter mig i bilen utanför Konsum i Norrsundet.

Jag komner ihåg hur Center smakade i mitten på 60-talet.Jag var 12 och bodde ibland hos farmor och farfar. Farfar brukade skicka mig till kiosken för att köpa en tidning. Jag fick lite extra pengar med mig så jag kunde köpa något till mig också, och det blev ofta Bildjournalen och en Center. Sedan låg jag och lyssnade på "Kvällstoppen" hos dom, och åt den där goda Centern och bläddrade i Bildjournalen, och det var Lyckan på jorden. Där fick jag vara ifred. Inget tjat och gnat. Noll kontroll. Jag älskade att vara hos dom.

Luften går att andas.

Jag har varit hos en liten gullig unge i ett par  dagar.Vi har lekt i sandlådan och busat med ballonger och sån't roligt. När jag kom tillbaka var det femton grader i augustikvällen och inne i huset kunde jag andas igen. Den för mig gräsliga värmen hade bytts ut mot klar, hög luft.
I dag skiner solen på ett lugnt och balanserat vis. Inte inställt på max med turboknappen intryckt, om ni förstår.
Jag har slut på ägg. Paleo innebär en hög äggkonsumtion.
I förrgår fuskade jag. Dagen innan också.
Men det går åt rätt håll ändå.
Det är viktigast.



Vattenbrist.

Åskan mullrar, den är inte så nära så jag behöver få puls än. Jag gillar när den mullrar men inte när den är precis över mig och mitt lilla hus som ligger inne bland tall och gran.

Kanske kom det någon regndroppe, men inte var det mycket. Här där jag bor kan det bli så att vattnet tar slut, om det inte kommer regn snart, läste jag på anslagstavlan.
Jag gör inte av med mycket vatten, jag bor ju mest ute på ön, och när jag är hemma är jag verkligen noga med att inte låta vattnet stå och rinna i onödan. Min krasse växer som en galning och den ger jag en kanna när den ropar efter vatten, men jag undrar hur det går för de som har prunkande trädgårdar med massor av växter nu när vi behöver vara rädda om vattnet?
Katastrofbranden i Västmanland tycks ha lagt sig nu. Jag kan inte föreställa mig hur det var för de människor som var tvungna att lämna sina hem.  Det är så lätt hänt nu när det är snustorrt i markerna, att en eld flammar upp! 
I dag ska jag investera i en mixer, från det ena till d…

Sista kvällen i juli.

Bild

I väntans tider.

Bild
Himlen är molntäckt, en svag till måttlig sydostlig vind sveper genom björk och al. På vattenytan syns en lätt krusning.Jag var ut på havet nyss, då sken solen och huden klibbade under flytvästen.  Klibbigt är det fortfarande, varmt, jag vill ha luft. Ny luft. Klart.se har lovat regnskur och åska. Jag väntar och hoppas dom har rätt.
I morse väcktes min längtan efter att skriva på riktigt igen, när Josephine Bornebusch berättade på morgonprogrammet i TV4 om sin bok som kommer ut snart. 
Det finns en sabotör inuti mig, som inte vill att jag ska lyckas riktigt. En av alla mina delpersonligheter. Den är stark. Jag behöver tysta ner den där typen.  Jag har rätt att lyckas!  Min bok kanske är färdig. Eller inte. Jag har skrivit om en tjej som växer upp under 50- och 60-talet. Hon har en del med sig i bagaget redan. Hennes uppväxt i en alkoholistfamilj har präglat henne och gett henne sår som kanske aldrig läker. Hon flyr in i popmusiken, och till vännerna som hennes fosterföräldrar förbjuder henne att…

När jag släpper taget ...

Bild
Jag har så mycket tacksamhet i mig just nu, så om jag skulle skriva en tacksamhetslista, vilket jag ofta gör, skulle den bli alldeles för lång.Det händer bra saker när jag sätter mig i baksätet och inte styr själv. Förut gjorde jag mig själv till regissör och allt skulle bli som JAG ville. För då blev det bäst. Trodde jag. I dag låter jag saker och ting bli som dom ska. Och det blir så himla bra!

Julinatt

Bild
Vackraste julikvällen.Varm. Klar himmel. Varmt vänligt vatten.
I dag loggade jag ut från Facebook. En del dagar går alldeles för långa stunder till att kolla vad folk skriver, hur många "gilla" jag har fått och om någon har kommenterat.
Jag kommer att få abstinens. Kanske redan i natt, kanske i morgon bitti, kanske i morgon kväll.
Då får jag väl logga in igen. Om jag liksom bara MÅSTE.
Men det finns så mycket annat, som jag vill fokusera på. Brisen som krusar vattnet, fåglarna, himlen, abborrarna vid bryggan, blommorna på stranden.  Dom är helt förtjusande vackra! Och många olika arter växer det här. Dom bara finns. Ingen har planterat dom, visst är det fantastiskt.
Och ljuset över viken. Ljuset, som skiftar i tusen olika nyanser, och färgar vattnet rosa.

Skamattack.

😊Ni vet när man är så där himla törstig så det känns som man skulle kunna dricka 10 L vatten. Iskallt. I ett svep.Så törstig var jag i kväll och jag är inte hemma vilket betyder att jag där jag befinner mig har gångavstånd till ICA. Köper en liten kyld Ramlösa att dra i mig direkt efter kassan och en stor att ha i kylen. Måste måste måste ha en isglass också. Colasmak. Sätter mig ute på lekplatsen och äter den. Kvällen är ljum.  Två småpojkar kommer ut ur en port. Den yngre, typ 6, stirrar på mig. Sen säger han förfärad och med hög röst till den något äldre pojken, som skulle kunna vara hans bror:  - HON ÄTER COLAGLASS! Jag blir fundersam och måste fråga om han tycker det är konstigt eftersom jag är en tant?  - Nej! Men det är inte bra!  - Hrrmbff ... Nä det har du rätt i. Du tänker för tänderna och så? Han nickar bestämt.  - Jag dricker bara mjölk, meddelar han och försvinner till krocketspelet på gräsmattan.
Jag puttar ut isglassen som är kvar bakom bänken jag sitter på och viker ihop själva om…

Utan min iPhone.

Let me tell you hur det kan vara när en iPhone dör efter en tragisk vattenolycka, och du befinner dig på en ö.
 ~ Du vet inte hur mycket klockan är. För att ta reda på det måste en gammal TV inne i huset sättas igång. Det tar sin tid. ~ Du vill kolla om du fått svar på ett angeläget SMS. Går INTE.  ~ Du vill kolla vad du ska handla, noterat i "Anteckningar". Vad var det nu igen? Smör? Avokado? ~ Du vill se om det dykt upp nya bilder på Instagram från den semesterfirande familjen som åker hemåt i dag. Nä. Gick inte. Ingen koll. ~ Du vill bara lätta på trycket och skriva hur förb***d du är eller glad eller whatever till nån vän på FB, eller Whatts Up för hon som inte har FB, nä-ä. Det får du i stället berätta för hägern när den flyger förbi. Det blir liksom inte samma sak. ~ Du kanske vill plåta fullmånen i kväll och lägga ut bilder på Instagram och tagga #fullmoon, #supermoon osv. No way. ~ BLIR DET NÅ'T kul på TV? En romantisk rulle med Meg Ryan eller Bullock kanske? Det …