Sidvyer, senaste månaden

söndag 31 mars 2013

Blogg 100 Dag 37





Påskdagen.

En jättegod frukost intogs 11.30.
Fast då var klockan egentligen bara 10.30.

Inte så bara ändå, men nu blev det sovmorgon Big Time.

Som grädde på moset, efter ägghalvorna och laxen och Skagenröran och stenbitsrommen, fanns det en bit Citronpaj kvar i kylen.

En enda.

Till mig.

Det borde vara varje människas rättighet, att äta Citronpaj varje dag.
Åtminstone över påsken.

Vad det ska bli den här dagen vet jag faktiskt inte. Jag skulle kunna tänka mig att gå på Konstutställning i stan, med tillhörande loppis, eller kanske det är i dag ska jag få en tid hos Cityfrisörerna, äntligen?

Eller ska jag välja naturen, (snön menar jag), och gå på Walkabout?

Jag behöver fundera på det ett tag. 

Vad vill jag?     Vad behöver jag?     Vad känns roligast?






lördag 30 mars 2013

Blogg100 Dag36

Påskaftonslista:

God mat
Påskäggsgömma
Nära och kära på lunch
Citronpaj som var helt fantastisk
... Och nu ... sex and the City.

Say no more.

torsdag 28 mars 2013

Blogg 100 Dag35 Framme på Blåkulla!

Äntligen framme!
Det var rena kaoset innan jag kom iväg. Som vanligt.
Kvasten gick på tre cylindrar, det var skit i förgasaren (fast jag hade haft den på service), katten var bortsprungen och kaffet slut.
Men med lite Hokus Pokus och jävlar anamma kom jag iväg, lite försenad, men tog igen det på upploppet!

Nu ska vi samlas till vår årliga ceremoni, innan natta-maten! En och annan Häxbrygd drar vi i oss innan dansen börjar, och den, mina vänner, varar i tre dygn!

I år är det inga mindre än Aerosmith som lirar!

Tjohoo!

onsdag 27 mars 2013

Blogg100 Dag34 Back in business!

I dag jobbade jag igen efter sjukledigheten.
Det var en bra dag, och jag har en dag kvar innan jag går på påskledighet i fyra dagar!

Längtar efter påsken, efter att få vara med mina nära och kära, efter att få komma ut till ön igen, och göra lite påskfint där ute.



Glad Påsk!

tisdag 26 mars 2013

Blogg100 Dag 33 Det roliga först!






Det där att skjuta upp belöningar har aldrig varit my cup of tea.
Jag gör det roliga först.
Så vet jag att jag får det gjort.

Att blogga är roligt. Och att göra teckningar på Paper 53 eller vad Appen för iPads nu heter.
Jag skulle (ska) städa lite här i dag.
Men först sätter jag mig och bloggar, ritar och målar med hjälp av den här Appen.
Om jag skulle ha städat först kanske all inspiration skulle ha varit borta, när det väl var dags att blogga?

Inspirationen att städa var borta redan innan jag föddes, så det medför inga risker att göra det efter det roliga.

Det är viktigt att ha roligt. Mycket viktigare än att prestera, vara duktig, göra klart (och helst i går).

Jag tänker ha så roligt det bara går. Varje dag och hela tiden.




måndag 25 mars 2013

söndag 24 mars 2013

Blogg100 Dag31 Tacksamhetslista

Jag ser att det är en lchf-pannkaka på tallriken, med smält Västerbottenost på, men den smakar ingenting.
Likadant är det med kaffet, med apelsinerna, med blåbärssoppan och avokadon med räkor och mayon.

Febern har sjunkit lite. Ute lyser solen och jag vill vill vill. Vill ut, vill till ön, vill ner till stranden, vill sitta och sola mot båthusväggen.

Kraftlös och matt, orkar stå den stund det tar att grädda pannkakan, sen säckar jag ihop i soffan igen.

Fick ett meddelande från en av mina gulliga kollegor, och jag längtar till mitt jobb. Men det ser inte ut som om jag kan jobba i morgon, i alla fall.

Så får vi se hur det är på tisdag.

Så jag lyssnar på Spotify, sitter här i soffan, (som jag snart växer ihop med,) och tänker på allt jag har att vara tacksam för.

Som ...

  • min familj
  • mitt hem
  • mitt jobb
  • att jag snart är frisk igen
  • påsken som närmar sig
  • solen
  • att jag har mat hemma 
  • att jag kan höra, se, gå, andas
  • Livet




lördag 23 mars 2013

Blogg100 Dag 30 Till min Pappa.

En natt, för något år sedan, när jag hade gått och lagt mig, låg jag och tittade på mina foton som jag har i min iPhone.
Jag har bland annat fotograferat av bilden på mina biologiska föräldrars svartvita bröllopsfoto. Nu zoomade jag in bilden på min pappa, som dog när jag bara var tre månader.
Jag såg länge på fotot och upplevde det som om hans ögon verkligen mötte mina.
Som när man trycker på en knapp började jag plötsligt stortjuta.
Jag grät och grät och tårarna bara strömmade ut.
Jag pratade tyst med min fina pappa, som jag bara fick möta på riktigt när jag var så himla liten, och som försvann ur mitt liv alltför fort.
Och så skrev jag det här:

Till min pappa.

Du fick aldrig bli morfar till mina fina tjejer, men jag vet, att du skulle ha varit så stolt över dom. Du skulle ha älskat dom av hela ditt hjärta, och funnits där som en morfar ska finnas. Dom har båda drag efter dig. Det är jag så glad för. Jag ser dig i dom.

Du skulle ha varit stolt över mig också, och älskat mig.
Någonstans vet jag, att du är med oss, pappa. Någonstans vet jag, att du ser oss, hör oss, och att du ler just nu, när jag skriver det här till dig.
Jag har haft upplevelser, som gör att jag inte tvivlar en sekund på att det är så.
Men jag skulle ha önskat att jag hade kunnat ha minnesbilder av dig, av riktiga dig, inte bara från det jag har hört om dig, eller från foton.
Jag skulle ha velat höra hur din röst lät, och fått känna hur du luktade. Jag skulle ha velat höra om dina dagar på ditt jobb, eller sett dig köra rally. Jag skulle ha velat hålla dig i handen, och fått vara trygg med en enda vuxen, som inte var full. En vuxen som var närvarande, och inte bakis, eller packad, eller i ständiga känsloutbrott.
Jag skulle ha velat att du kunde berätta för mig, vad det var, som gjorde dig glad, och vad du tyckte om i skolan, när du var liten.
Jag skulle ha velat höra dig sjunga, och veta hur det skulle ha varit, att sitta i ditt knä.
Jag skulle ha velat få ha dig kvar, pappa.
Längre än tre månader.
Min mamma skrev en dikt till dig.
Eller en sångtext.
I den skrev hon, att vi möts igen vid himlens port, du, hon och jag, en dag.
Jag tror ju inte riktigt, att det går till så.


Men vad vet jag.

Att det ska ta femtioåtta år att komma i kontakt med sorgen efter en pappa som fanns där de första tre månaderna i mitt liv känns inte klokt.
Visst har jag gråtit förut, när jag har varit till din grav.
Visst har jag suttit där, bredvid gravstenen, och pratat med dig under varma sommardagar.
Visst har jag det.
Men i går, med ditt foto i min iPhone, hände det på djupet.
Det är bra.
Att få ut sorg är bra.
Och det har antagligen bara börjat.
Du är min pappa.
Jag är din dotter.
Mina flickor är dina barnbarn.
Du är deras morfar.
Jag älskar dig.


fredag 22 mars 2013

Blogg100 Dag 29 Några sanningens ord


”Varje gång jag hjälper någon som inte behöver min hjälp och inte har bett mig om hjälp, så utför jag en egoistisk handling. Jag trycker på den andra människan det jag TROR att den behöver, samt talar samtidigt med min handling om att jag inte tror att den andra KAN själv. Detta får inte människor att växa, utan krympa.”





































































































































































































































































































torsdag 21 mars 2013

Blogg100 Dag28

I dag ligger jag  i soffan och orkar ingenting.
Feber och förkyld, ja, jag ska inte älta i det.

Men tråkigt. Jag skulle ha tjejmiddag i helgen. Det blir inget av med det.

Utanför fönstret har nordanvinden sopat runt med snön, som har fallit ymnigt.

Jag tänkte på att jag har det bra, som slipper gå ut i kylan.

På att jag hade varmt och skönt.

Att jag hade en apelsin. Och en liter blåbärssoppa.



Jag har inte druckit kaffe i dag.

Då är det riktigt illa.

onsdag 20 mars 2013

Blogg100 Dag 27 När grannen ringde på ...

Så här.

Jag bodde i en etta på norr i Gävle. Hade upptäckt en låt som bara gick rätt in i själen. Ni vet, en så´n som man sätter på "Repeat" timme ut och timme in.
Det är mycket troligt att jag hittade låten tack vara min yngsta dotter. Troligen var det så. Hon hade flyttat hemifrån vid det här laget, men var till min stora glädje hemma över helgen.
Vi spelade den där låten oupphörligt. På ganska hög volym.
På kvällen gick jag på ett möte.
När jag kom hem berättade hon, att det hade ringt på dörren runt sju, halv åtta.
Utanför stod en man i trettibräcket, och förklarade att han bodde i lägenheten ovanpå.
Dottern fick en klump i magen såklart. Fattade att det handlade om musiken.
Då säger han:

 - Ursäkta, men jag måste få veta vad det är för låt du spelar hela tiden. Den är så jäkla bra!

Och här är den: 



Solomon Burke – Cry To Me - Single/LP Version


tisdag 19 mars 2013

Blogg100 Dag 26 In the middle of a f***ing snowfall

Alltså det gick inte.
Med videon, menarjag.
Jag la upp den här men det gick inte att visa den.

Jag släpper det nu.

"Är det lätt så är det rätt, är det rätt så är det lätt".

Det här var inte lätt, alltså är det inte rätt.

I morse vaknade jag och frös. Hade sandpapper i halsen. Men jag gjorde frukost och körde till mitt jobb.

Jag har tagit mig igenom dagen so far.

Längtar hem. Till kaminen. Till min egen säng på mitt eget loft. Till min egen tekopp, och träden utanför,

och visslandet i köket när det blåser mer än 12 m/s.

Om jag fick göra vad jag ville prick NU, så åkte jag till min etta som jag hyr sista dagarna här där jag har mitt jobb, tog med mig alla mina saker i de 3 blåa IKEA-kassarna jag har där, och tömde alla skåp och kyl och frys, och satte mig i bilen och körde ut på E16.

Jag skulle stanna på en mack eller nå´t och köpa på mig en massa kassar med ved.
Och en ask Alvedon.
Jag skulle sätta värmereglaget på HI och elda på med stolsvärmen på max.

Se´n skulle jag stanna på min alldeles egna ICA och bunkra med ägg, grädde, olika ostar, creme fraiche, räkor, (helst inte bacon), Macadamianötter, och dra järnet hem. Hem till mitt hus by the Sea.

Jag får och kan göra vad jag vill.

I´m a grown up woman, liksom.

Men jag ska vänta lite till. Jag kanske inte alls ska bli sjuk. Jag kanske bara är lite trött på snö och kyla. Och jag vill vara på mitt jobb i morgon, och på torsdag.




måndag 18 mars 2013

Blogg100 Dag25

Hörni.
I dag, på dag 25, gjorde jag em avslappningsvideo och skulle lägga upp den här.
Naturligtvis gick inte det med en iPhone.
Kanske var det någon däruppe som stoppade mig.
Det var en ingivelse jag fick. Helt plötsligt.
Ostylad satt jag i soffan, i tjocka fulkoftan, och så körde jag bara.

Men som sagt, det sket sig.

I morgon ska jag se om jag fixar att lägga ut den.

Bra. Vi säger så!

söndag 17 mars 2013

Kan man vara lycklig fast man är singel? Blogg100, Dag 24

Ibland, när jag skriver på Facebook, att jag är Lycklig, då får jag meddelande från mina facebooksvänner, (de kvinnliga, som ständigt är i relationer), och så frågar dom:

 - Har du träffat en man?
eller
 - Är du kär?!

Ja, jag är kär, kanske, men inte i någon man.
Jag är kär i mig själv, och i Livet, och i varje andetag. Jag är kär i vårsolen och i Nötväckan och i solglittret på den frusna viken.
Jag är kär i mitt hem och i mina älskade barn och i sinnesron som numera bor i mitt hjärta.
Jag är kär i mitt jobb, och i himlens alla stjärnor och i känslan av tillit.



Det låter kanske högmodigt, det jag skriver, men believe me, jag har varit där själv. Fast i ett beroende av ständig bekräftelse, av att ständigt vilja vara ihop med någon.

Det har funnits dagar när jag inte har haft förmågan att vara lycklig, om det inte fanns en man i mitt liv.

Om det var en man som söp, eller behandlade mig taskigt, var inte så noga. Det viktiga var, att jag inte var ensam.

Tragiskt. Och sjukt.

Det finns ett relationsberoende, eller kärleksberoende. Det är som en stark drog med förhållanden, för många.

Precis som med alkoholism kan man ta sig ur! Det finns en lösning.

Tänk att det var inte alls det här, som jag skulle blogga om, egentligen.

Jag skulle blogga om Lyckokänslan jag upplevde i dag, när jag var ut till min ö. Och det vara bara jag, himlen, Nötväckan, och grannarna på ön mittemot.

Och jag var alldeles, alldeles lycklig.

Solen värmde riktigt skönt. Himlen var blå. Jag lade mig på snön och plåtade lite.

 Fjolårets vass mot en knallblå himmel.



 Isen har brutits upp runt grunden, och en isklump låg där och glittrade som en jättestor diamant.



 Snart ska björkens knoppar svälla. Har ni sett, att björkskog tenderar att slå över i lila, alldeles innan det bildas "musöron"?

Det här gör mig lycklig. Ända in i själen.

Men jag kan medge att jag är lite avundsjuk på dom, som lever i en bra relation.

Dom som inte håller ihop för att dom inte klarar att vara ensamma, utan för att det känns bra. Där det finns ömsesidig respekt för varandras behov och önskningar, där det finns en sändare och en mottagare i kommunikationen, där det finns närhet, ödmjukhet, luft att andas och tillit.

Där det finns kärlek.

Jag vet inte så många såna förhållanden, om jag ska vara ärlig. De flesta verkar vara baserade på rädsla att uttrycka vad man känner, rädsla att inte duga, rädsla att bli övergiven, rädsla för vad folk ska tänka om man separerar, rädsla för vad barnen ska tycka, rädsla att han super ihjäl sig om hon går, rädsla, rädsla, rädsla.

Men, som sagt, jag vet några, som det fungerar hos. Där det lyser i hjärtat.

Motsatsen till rädsla är Kärlek.

Ha en fin söndag, alla. Och du som far illa i ditt äktenskap eller förhållande, vad väntar du på?

Livet är ditt. Liksom valet.







lördag 16 mars 2013

Blogg 100 Dag 23


I dag har jag planterat. Letade på det lilla mini-växthuset från Trädgårdsmässan och så fick de små krukorna flytta in där. Jag har pratat med de små liven, och sagt att här ska ni stå nu, i ljuset, och rota er, så får ni en större kruka senare.  Jag tror att det är bra att prata med sina blommor.



I köket tog jag ner de röda gardinerna, som jag satte upp strax före jul. Bytte till en vit kappa.


Min lördag är lugn och fridfull.

Tvättmaskinen brummar. Annars är det tyst. Kaffet kallnar i muggen medan jag bloggar.

Jag har allt jag behöver. Måste ingenting.

Kanske åker jag och tvättar bilen.

Kanske stannar jag här.

Jag är lycklig när jag får vara hemma. Gå och poa. Plocka lite, skriva lite, dricka kaffe.

Hämta hem mig själv efter en arbetsvecka.

Och bara andas.

fredag 15 mars 2013

Blogg100 Dag 22

I dag pratade jag och min väninna om Sedona.
Jag längtade dit innan jag hade varit där, och när jag var där (2011), visste jag att jag ville dit igen. Jag sökte på Sedona på min andra blogg, och hittade ett inlägg, men tyvärr var det inte skrivet från när jag var där. Däremot var det en hiskeligt lång lista på saker jag hittade i min Peugeot 107:a, som jag hade då, och här är resultatet:

Bloggat 20120513:  Efter att ha varit ute i princip hela dagen i dag fick jag för mig att jag skulle skriva några fakturor. Letade efter pärmen, och kom på, att den ligger i bilen tillsammans med allt material jag har när jag är ute och konsultar. I det ögonblicket kom en snilleblixt.
- Jag städar bilen!
Ut med dammsugaren som är i ungefär samma storlek och färg som bilen, skarvsladd i och så började jag med att tömma bilen.
Holy Smoke.
Jag hittade en del grejer kan jag säga.
  • en läppglans
  • två cerat
  • fyra läppstift, alltifrån knallrött till beige
  • koden till nya PREEM-kortet (jag har kört Statoil i två månader för att koden var borta)
  • en CD som heter ”Konsten att sälja även om du hatar det” (det var den dottern lackade ur på när hon ville spela nå´n bra musik i somras)
  • CD med Black Jack (se ovan)
  • CD med reggae
  • CD med Danni Leigh
  • En stor påse med grillkol som jag säkert kört omkring med i en månad. Minst.
  • en ficklampa
  • ett gammalt täcke (fråga inte.)
  • en parfym, EDEN
  • en nyckel till en hyrbil (fråga inte)
  • Cashewnötter. Utan påse. Utspridda som gråsuggor på golvet.
  • Sminkväskan
  • Anteckningar från en föreläsning på Andrum Brynäs (intressant faktiskt)
  • nycklarna till Nätverkshuset i den lilla orten där kråkorna osv
  • en liten påse med sex värmeljus och en tändare som Eva-Lena på beroendemottagningen i Sandviken tipsade mig om att alltid ha med i bilen
  • en liten Body Lotion
  • fyra solglasögon
  • en stor IKEA-kasse proppad med behandlingsmaterial
  • senaste deklarationen
  • fyra olästa GD
  • två olästa Vi i Villa
  • motorolja
  • en flytande nyckelhållare till båten
  • en ryggsäck med träningskläder. Utifall att andan skulle falla på, liksom.
  • två paraplyer
  • godispapper i alla dörrfack
  • två tomma LOKA-flaskor
  • fyra pommes frittes
  • hårborste
  • glasspinnar
  • hårmousse
  • tre nagelfilar
  • en drogsticka
  • fyra våtservetter
  • två självstudieböcker för taxilegitimation
  • två CD till som jag inte minns vad det var för musik på
  • en sån där svamp som man tvättar bilen inuti med
  • en kartbok
  • fem isskrapor
  • en reklamskylt från Vistaprint med ”HELA DITT LIV”
  • ICAs reklambrev
  • allt material jag fick tillbaka från min f d revisor
  • en stadskarta över Sedona
  • två kit med plastbestick



torsdag 14 mars 2013

Maktlösheten. Blogg100 Dag 21

En del tuggummin tar slut så fort. Andra har en smak som räcker länge.

Kaffet kallnar innan muggen är tom, bensinen tar slut innan man är framme.

En vän försvinner innan vänskapen har blommat på riktigt.

En alkoholist börjar behandlingen, men super ut sig den tredje veckan.

En farmor dör innan sonsonen hinner till hennes dödsbädd.

Och vi är maktlösa.


Maktlösa inför allt från ett träigt Bugg till att inte kunna "få honom/henne nykter",

som den anhörige ser som sitt livs uppdrag ibland. (Ofta.)

Att acceptera att man är maktlös inför tuggummin som tappar smaken är lätt.

Men att acceptera sin maktlöshet inför alkoholen, eller alkoholistens drickande,

är mer kännbart.

Ändå är det den enda vägen.

Kasta in handduken, kapitulera, hissa vit flagg.

Släpp taget, du, som är anhörig. Sluta kontrollera, klandra och kritisera.

Låt saker och ting hamna där dom ska.

Börja fråga dig själv, vad du behöver.

Lägg fokus på dig själv, ditt liv, och utforska vad det är, som gör att du har

utvecklat ett beteende om du inte mår bra av?

Låt alkoholisten ta sina konsekvenser själv.

Ju mer du försöker skydda, rädda, fixa, greja, desto längre in i missbruket leder du din alkoholist.

Det du gör av kärlek och omsorg blir ett möjliggörande.

Att ta sig ur ett medberoende ensam är omöjligt.

Sök hjälp, hitta en samtalskontakt inom missbruksvården i din kommun, sök upp ett självhjälpsmöte

(Alanon).

Skaffa "Bli fri från ditt medberoende" skriven av Melody Beattie.

Det finns en väg ut! 

Ofta börjar den anhörige med att söka hjälp, och ibland leder det till att alkoholisten också gör det.

Kuggarna går inte längre i varandra, mönstret fungerar inte. Alkoholisten måste själv ta ansvar för sin sjukdom!










onsdag 13 mars 2013

#Blogg 100 Dag 20 Ett Sommarminne




Så här var det i somras.

Det var på Mors Dag. 28:e maj.

Nere på stranden satt jag, i solen, och min yngsta dotter

kom ner till mig med Kladdkaka, grädde och

jordgubbar. Och kaffe såklart.

Nu minns jag, det var på morgonen!

Jag hade antagligen ätit något nyttigare innan kladdkakan.

Båten var i, solen sken, fåglarna kvittrade och himlen var blå.

I min dagbok skrev jag:



Mitt vikariat kanske går ut snart, eller inte, jag kanske blir arbetslös, eller inte, det är i alla fall 14 dagar kvar och jag känner ingen oro.
Det finns en lösning.
Vilken lösningen är vet jag inte i dagsläget och behöver inte veta heller.
Jag kanske vinner på postkodslotteriet eller så.
”Jag har nu mitt perfekta jobb!” är en fantastisk affirmation. Så får änglarna jobba för det, medan jag ligger i båten och guppar i mjuka dyningar och måsarna svävar mot en knallblå sommarhimmel.

Just nu kan jag tänka mig en lång semester.
Den skulle jag spendera på ön, i all enkelhet, grilla lite grönsaker och bara vara, sola,  plantera, bjuda ut vännerna på lite mys, gå i skogen och äga Sommaren.



*

Äga Sommaren.
Ja,  JA!
Det vill jag!
Jag vill bara vara, precis som jag skrev då, i maj förra året.
Den här sommaren äger jag redan.
Den är min, att göra vad jag vill med.
Långa lata sommardagar vid havet.
Hundra stycken.

(Nu jobbar Änglarna för det.)



tisdag 12 mars 2013

Tacksamhetslista Blogg100 Dag19

I dag är jag tacksam för ...


  • mitt hem
  • mitt jobb
  • att så många kom på min föreläsning i dag
  • lunchen (LCHF) på Hotel City
  • Joanna som fixade mina naglar
  • kaminen som sprider värme i detta utkylda hus, och i min själ
  • att jag mindes att köpa smör (herre Gud en lchf-kvinna utan smör?!)
  • att jag inte har ätit godis eller kakor etc i dag
  • alla värmeljus som brinner här hemma
  • min säng och mitt varma täcke
  • en kopp te, som jag ska fixa nu

måndag 11 mars 2013

Blogg 100 Dag 18

Kylan släpper inte greppet.
Jag svär och hatar termometern när den visar - 16 och min vinterjacka ska jag kasta i en UFF-container så fort det blir vårtemperatur.
Och jag får visst gnälla.
Fast min ambition är att alltid vara så positiv det bara går och ha fokus på det som är BRA och som jag är GLAD över, men WTF den här vintern kan ta och kamma sig!

Jag åkte i alla fall och handlade nya ljuslyktor (det är ju alldeles tomt på den varan i mitt hem. NOT!) Turkosa, och så köpte jag Fejk-Pioner och satte i en vas, och på en affär hittade jag YSL:s nya doft "Manifesto", och höll på köpa den också! Shit den vill jag ha! YSL är ett av mina favoritmärken, jag köper alltid YSL på flygplatser för att jag tror att jag ska dö varenda gång och då kan jag lika gärna shoppa loss och tömma mina konton, för who cares liksom? Men av nå'n jäkla anledning har jag överlevt varenda start och landning hittills. Tur som en tokig!



Sedan försökte jag få en klipptid i dag, men det var helt omöjligt.
Jag vill gå till frissan NU, eller helst i går, när jag kommer på att jag vill klippa, färga, slinga eller vad det nu kan vara.
Inte i näste vecka, eller efter påsk. Jag är inte den planerande typen, om man säger så.

Gode Gud, ge mig tålamod, men fort!

söndag 10 mars 2013

blogg 100 Dag 17

 Lyckligare nu ...


   http://youtu.be/RRppbWKdoNE



Med anledning av en film jag såg, "Små citroner gula".

Igenkänningen att tillåta någon använda en som dörrmatta, om och om igen.

Tills det en dag tar stopp, när nej betyder nej, där självutplåningen tar slut och det bara får vara nog.

Den filmen har spelats i mitt liv, fast det var länge sen nu.

Men när jag såg filmen kände jag frustrationen, ilskan, och sen kom tacksamheten att jag inte längre

och aldrig mer.

Nog om det.

I dag var jag ut till ön, plåtade lite, såg det vackra i vintern igen, och lyssnade på tystnaden som var

öronbedövande.

Och längtade.

Längtade efter vårvärmen, efter öppet hav, sjösättning och frukostar på bron.

lördag 9 mars 2013

Blogg100 #Dag 16

Såg här är det.
Det är 25 grader varmt i mitt vardagsrum, och jag fryser.

Jag eldar och eldar, har mysbrallor och tjocktröja och filt.

Men jag ska inte fokusera på det. Jag ville bara nämna det, om jag skulle dö i en febertopp i natt så vet ni.

I dag var vi på en Roadtrip, jag och mina väninnor, till en liten bod i Horndal som heter "Min lilla mormor och jag", där man kan ruinera sig på alla söta vackra romantiska snygga och underbara ting.

Det är schlagern nu. Jag röstar på Louise och Robin.
Och ogillar att han inte är med, den där med slipsen som sjöng "In and out of love". Jag har glömt vad han heter.

Martin kanske.

That'll be all for tonight. I'm huttering and freezing.

fredag 8 mars 2013

I dag har jag dejt med min Själ. #Blogg100 Dag 15






Tommy Hellsten för mig tillbaka till min längtan efter kontakt med min själ.

Jag vet att jag alldeles för sällan ger mig tid att lyssna på den.
Själen har något värdefullt att säga mig.
Ibland viskar den, att "det finns en annan väg".
Men jag ger mig inte tid att göra mig lyhörd, eller att göra rum för att kunna lyssna.
Brådskan tar så lätt överhanden. Alla "måsten", som ändå inte finns. Utom i vår illusion, och i vår framfart i Livet.
Torsdagar ska det vara pannkaka, men längtar jag efter pannkaka? Fredagskväll ska det vara TV och varma mackor och en eller fler flaskor med vin, men är det det vi vill ha? Består semestrarna av det vi vill ha och behöver, eller tar vi ett snabblån och åker till Spanien för att alla andra gör det? För att vi "blir" någon om vi kommer hem med en snygg solbränna? Vad vill vi bevisa?
Finns det tillåtelse att bryta av från "det alla andra gör" eller "så har vi alltid gjort", för att välja något som är sant, och som inte kommer ur rädsla och kontroll eller behov att skydda sprickorna i fasaden?

Görandet knuffar varandet ut på ett skoterspår, och det är Egot som kör.
Egot kör fort, utan att hinna se det vackra på sidan av skoterspåret, kör över trädgrenar och buskar.
Ljudet av fågelsång och vindens sus dränks av motorljudet.
Mobilens ständiga signaler om att det är min tur i Wordfeud, att jag har fått SMS, meddelande på Facebook, mail och så vidare, gör att jag inte är närvarande. Det blir ett brus som pågår hela tiden.
Tystnaden, som skulle vara nyckeln till min själ, får inte plats.


I dag, på Internationella Kvinnodagen, ger jag mig möjligheten att bara vara med mig.
I tystnad.
I stillhet.

Tack Tommy Hellsten, för att du väckte mig.
Igen.






torsdag 7 mars 2013

#Blogg100 Dag 14

I kväll har jag varit på en föreläsning med teologen, terapeuten och författaren Tommy Hellsten.
Jag vet inte vad det är, som gör att jag bara vill stoppa tiden när jag sitter där och lyssnar.
Jag vill inte att det ska ta slut.

Han talar så vackert på Muminspråket, om själen, om visioner och drömmar, om andlighet och om Livet.

Han talar om att det är viktigt att följa visionerna. Att det är intuitionen som drar oss i en viss riktning.

Jag har några gånger i Livet följt min vision.

Det har blivit så bra när jag har haft det modet.

Jag tänker följa visionen och drömmen igen.

Och igen.

"Sitta på rätt tåg", som han sa, Tommy Hellsten. Inte sitta på ett tåg till Moskva, när jag egentligen vill till Rom.

Stjärnhimlen syntes extra klar och glittrande när jag kom hem i kväll.

onsdag 6 mars 2013

#Blogg100 Dag 13 Om att släppa kontrollen ...


Det är ju så här, att när ett besked kommer, som man kanske inte hade förväntat sig, så slår det i alla fall på mig, igång en centrifug i magen.
Sen slutar den snurra efter ett tag, och blir till en klump.
BÅNNNK.
Och därefter, så andas jag ett tag.
Djupa, långa andetag.
Efter det börjar jag se möjligheterna. Klumpen i magen blir mindre kompakt, fast inte helt och hållet upplöst, men den är inte längre lika tung.
Och just nu hoppas jag att det blir verklighet av det, som för ett par timmar sedan tog musten ur mig. Nästan, hoppas jag. Fast jag törs inte fullt ut.

Inte än.
Tillit behöver jag. I massor.
Det kan jag tanka ner. Det är bra.
Så … let it roll.
Jag tror nämligen, att det är en mening med allt, som sker. Och att det kan vara så, att min vilja inte är den bästa.
Väldigt ofta är det så.
Jag är en liten skit här på jorden, och jag har försökt regissera tillvaron i massor av år. Det skulle bli som JAG ville. Jag hade ingen som helst tanke på, att det kanske vore bra att släppa taget nån f***ing gång, och låta saker och ting hamna där dom ska.
Nej. Jag visste bäst. Trodde jag.
Jag kunde gå genom eld och vatten för att få min vilja fram. Stånga huvudet blodigt mot en cementvägg.
Åh, så mycket jag hade sluppit, om jag bara hade satt mig i baksätet! Bara åkt med! Åkt med i det som gjorde ont, i det som skrämde …
Jag ville ha kontroll. Kontroll är motsatsen till tillit. Kontroll kommer ur rädsla, ur fruktan.
Vi kan inte kontrollera Livet, inte vårt eget, och inte andras. Vi hamnar i en falsk föreställning om att vi blir tryggare inuti, om vi försöker kontrollera alkoholisten, barnen, maken, arbetskamraterna eller chefen … but it´s just an illusion.
Det blir som det ska. Allt ÄR som det ska. Även om det inte är som jag vill.

tisdag 5 mars 2013

#Blogg100 Dag 12


Tacksam i dag för:

mitt jobb
min superfina kollega
vattengympan
min lyxiga kväll med räkor, avokado, skagenröra med pepparrot och valnötsost
en varm säng som väntar ...

God Natt

måndag 4 mars 2013

#Blogg100 Dag 11


I Falun var det riktigt vårväder i dag, och utanför någon affär stod det påskris med lysande fjädrar i.
Jag blir glad när jag ser det. Glad för vårens antågande, glad för påsken som ska komma i slutet av mars.
Jag älskar Påsken.

Jag har haft ett otroligt flyt i dag, och jag skrev det till min väninna. Berättade allt som händer.
Hennes svar blev ju lite kul!




Jag har haft en dröm att få sitta i soffan med Malou.
I TV.
Jag tycker att jag har lite bra att förmedla till världen.
Eller i alla fall till några i Sverige.
Nå´n liten tant i Odensbacken, kanske, som är gift med en alkoholist.
Eller någon i Korppilombolo, som har en fru som super hårt och tror att det inte finns någon lösning.

Jag vet att det finns en lösning.

I dag på Facebook stod det, att "Om du vill berätta din historia, så maila till Efter tio".

Nu är bara problemet vad jag ska ha på mig, och så behöver jag boka tid hos frissan.
Eller fixar dom håret i TV-huset?

För visst måste jag väl bli uttagen, när jag har visualiserat och affirmerat mig själv i soffan hos Malou så lång tid?

By the Way. I dag möter jag damen med den stora svarta hunden igen. (Varför???)

Genast börjar hon:

 - Ja, tänk att hen har då aldrig morrat åt någon förut och jag har haft hunden i 6 år!

Vänta ska jag tänka om jag behöver höra det. Igen.


#Blogg100



söndag 3 mars 2013

#Blogg100 Dag 10

Det är inte klokt, nå'nting, egentligen.
I morse vaknade jag med en fast övertygelse att jag måste byta ut LCHF-dieten mot viktklubb.se eller viktväktarna.
Eller så får jag be någon skjuta mig.

Jag har gått upp 1 kilo.

Men jag fattar varför. Jag behöver bara våga inse, att jag inte kan slabba i mig allt jag vill.

I dag har det gått bra. Jag tror till och med att jag har glömt att äta middag, nu , när jag tänker efter!

Men jag är inte det minsta hungrig. Bra där.

Roligare än så här blir det inte i dag.

God natt.




lördag 2 mars 2013

Blogg100 Dag 9


Det kom trevligt besök i dag, och jag fick tulpaner och bjöd på lunch och kaffe med lchf-glass och vispgrädde och blåbär.

Och nu sitter jag och kollar när Caroline med sin self-pity-låt ska tävla i andra chansen. Samma tema som sist hon var med i den här tävlingen.

Whatelse do we need in this contest?

Jag hejar på Louise Hoffsten.

Det är en kvinna med självrespekt.

Ja, för övrigt har jag ätit upp alla Macadamianötterna redan, som jag skulle ha till det här programmet. Så kan det gå.

Det var för att klart.se skrev en varning om vindstyrkan. Det ska blåsa upp till 24 m/s runt midnatt.

Det blir jag nervös av. Jag har varit med förr här ute vid kusten när det har blåst så mycket, och mer.

Det var inte roligt. Skiträdd var jag. Träden föll som plockepinn. Strömmen gick.

Se´n dess är jag så´n här. Rädd när det blåser. Nervös. Drama-Queen. Med Compulsive Overeating-attacker. Äter upp alla nötterna innan programmet börjar, och sån´t.




fredag 1 mars 2013

Blogg100 Dag8



Brooklyn Soul Stew – I´d Rather Go Blind


Äntligen fredag.
Äntligen hemma.
Blåser ur veckans jobb ur skallen med Brooklyn Soul Stew, medan jag fixar midda'n. I kväll blir det LCHF rakt över. No "Cookies from Heaven" tonight.

Jag gillar läget.
Fredagskväll, lugnt och skönt. Jag spelar precis hur högt jag vill, dansar i köket medan jag drar några varv med chilipeppar innan formen ska in i ugnen. Ingen klagar, ingen surar. (Som ni förstår var han ingen muntergök, min sist ... senaste), och det skulle jag inte orka med i dag.
Jag vill ha glada människor runt mig. Positiva och harmoniska. Som ger energi, inte snor den.

Fast se'n. Framför en film, med brasan och ljusen och myset, då skulle det väl inte vara helt fel med någon som låg sked bakom rumpan. Det kan jag motvilligt erkänna.

Motvilligt, nota bene.

Han dyker väl upp när han ska. Inte när jag vill.

Tills dess har jag det lugnt och skönt med me, myself and I. Gör som jag vill. I trasiga mysbyxor och nopprig tröja från Gina Tricot.

Ha en fin fredagskväll, vare sig du är med någon annan än dig själv eller inte.

Om mig

Mitt foto
Skriver helst i hängmattan på min blommande ö, med kaffemuggen bredvid. Jag tror att det går att skriva, tänka, sjunga, måla och rabbla ord som skapar våra liv. Affirmationer är kraftfulla! Jag har skapat ett hus vid havet på det viset. Jag vägrar att delta i samtal om vinterkräksjukor och annat elände, jag vill inte ge min uppmärksamhet till det jag inte vill ha i mitt liv, eftersom jag tror att jag drar till mig det genom att fokusera på det. Det första jag tänker på när jag vaknar är allt jag har att vara tacksam över. Dagen blir alltid så bra då. Mest glad blir jag av två älskade små ungars kiknande skratt när vi busar tillsammans. Då finns inget annat, och mitt hjärta svämmar över av rosa lyckobubblor.