Maktlösheten. Blogg100 Dag 21

En del tuggummin tar slut så fort. Andra har en smak som räcker länge.

Kaffet kallnar innan muggen är tom, bensinen tar slut innan man är framme.

En vän försvinner innan vänskapen har blommat på riktigt.

En alkoholist börjar behandlingen, men super ut sig den tredje veckan.

En farmor dör innan sonsonen hinner till hennes dödsbädd.

Och vi är maktlösa.


Maktlösa inför allt från ett träigt Bugg till att inte kunna "få honom/henne nykter",

som den anhörige ser som sitt livs uppdrag ibland. (Ofta.)

Att acceptera att man är maktlös inför tuggummin som tappar smaken är lätt.

Men att acceptera sin maktlöshet inför alkoholen, eller alkoholistens drickande,

är mer kännbart.

Ändå är det den enda vägen.

Kasta in handduken, kapitulera, hissa vit flagg.

Släpp taget, du, som är anhörig. Sluta kontrollera, klandra och kritisera.

Låt saker och ting hamna där dom ska.

Börja fråga dig själv, vad du behöver.

Lägg fokus på dig själv, ditt liv, och utforska vad det är, som gör att du har

utvecklat ett beteende om du inte mår bra av?

Låt alkoholisten ta sina konsekvenser själv.

Ju mer du försöker skydda, rädda, fixa, greja, desto längre in i missbruket leder du din alkoholist.

Det du gör av kärlek och omsorg blir ett möjliggörande.

Att ta sig ur ett medberoende ensam är omöjligt.

Sök hjälp, hitta en samtalskontakt inom missbruksvården i din kommun, sök upp ett självhjälpsmöte

(Alanon).

Skaffa "Bli fri från ditt medberoende" skriven av Melody Beattie.

Det finns en väg ut! 

Ofta börjar den anhörige med att söka hjälp, och ibland leder det till att alkoholisten också gör det.

Kuggarna går inte längre i varandra, mönstret fungerar inte. Alkoholisten måste själv ta ansvar för sin sjukdom!










Kommentarer

  1. Jättebra skrivet! Precis så är det! Jag själv som hade en mångårig relation med en periodare drack inte själv och skyddade inte heller men fick djupa törnar ändå. Det GÅR INTE att komma oskadd ur en sådan relation, inte heller vara lycklig på riktigt. Så därför alla ni som läser detta och känner igen er: ta er därifrån, jag lovar att då kommer ditt liv tillbaka! Jag LOVAR!:D

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Omelett på flotten.

Livet är gott.

Lucia