Kan man vara lycklig fast man är singel? Blogg100, Dag 24

Ibland, när jag skriver på Facebook, att jag är Lycklig, då får jag meddelande från mina facebooksvänner, (de kvinnliga, som ständigt är i relationer), och så frågar dom:

 - Har du träffat en man?
eller
 - Är du kär?!

Ja, jag är kär, kanske, men inte i någon man.
Jag är kär i mig själv, och i Livet, och i varje andetag. Jag är kär i vårsolen och i Nötväckan och i solglittret på den frusna viken.
Jag är kär i mitt hem och i mina älskade barn och i sinnesron som numera bor i mitt hjärta.
Jag är kär i mitt jobb, och i himlens alla stjärnor och i känslan av tillit.



Det låter kanske högmodigt, det jag skriver, men believe me, jag har varit där själv. Fast i ett beroende av ständig bekräftelse, av att ständigt vilja vara ihop med någon.

Det har funnits dagar när jag inte har haft förmågan att vara lycklig, om det inte fanns en man i mitt liv.

Om det var en man som söp, eller behandlade mig taskigt, var inte så noga. Det viktiga var, att jag inte var ensam.

Tragiskt. Och sjukt.

Det finns ett relationsberoende, eller kärleksberoende. Det är som en stark drog med förhållanden, för många.

Precis som med alkoholism kan man ta sig ur! Det finns en lösning.

Tänk att det var inte alls det här, som jag skulle blogga om, egentligen.

Jag skulle blogga om Lyckokänslan jag upplevde i dag, när jag var ut till min ö. Och det vara bara jag, himlen, Nötväckan, och grannarna på ön mittemot.

Och jag var alldeles, alldeles lycklig.

Solen värmde riktigt skönt. Himlen var blå. Jag lade mig på snön och plåtade lite.

 Fjolårets vass mot en knallblå himmel.



 Isen har brutits upp runt grunden, och en isklump låg där och glittrade som en jättestor diamant.



 Snart ska björkens knoppar svälla. Har ni sett, att björkskog tenderar att slå över i lila, alldeles innan det bildas "musöron"?

Det här gör mig lycklig. Ända in i själen.

Men jag kan medge att jag är lite avundsjuk på dom, som lever i en bra relation.

Dom som inte håller ihop för att dom inte klarar att vara ensamma, utan för att det känns bra. Där det finns ömsesidig respekt för varandras behov och önskningar, där det finns en sändare och en mottagare i kommunikationen, där det finns närhet, ödmjukhet, luft att andas och tillit.

Där det finns kärlek.

Jag vet inte så många såna förhållanden, om jag ska vara ärlig. De flesta verkar vara baserade på rädsla att uttrycka vad man känner, rädsla att inte duga, rädsla att bli övergiven, rädsla för vad folk ska tänka om man separerar, rädsla för vad barnen ska tycka, rädsla att han super ihjäl sig om hon går, rädsla, rädsla, rädsla.

Men, som sagt, jag vet några, som det fungerar hos. Där det lyser i hjärtat.

Motsatsen till rädsla är Kärlek.

Ha en fin söndag, alla. Och du som far illa i ditt äktenskap eller förhållande, vad väntar du på?

Livet är ditt. Liksom valet.







Kommentarer

  1. Sådana här inlägg gör mig varm i själen. Jag får en gnutta hoppfullhet inombords. Inser att livet mitt all sin trasiget är ganska vackert.. Man måste bara komma ihåg att ge sig den lilla tiden att se .. att känna efter.
    Men ibland behöver man påminnas. Så tack, tack för att du delar med dig!
    //E

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Lucia

Matt denna natt.

En hinner inte med.