#Blogg100 Dag 13 Om att släppa kontrollen ...


Det är ju så här, att när ett besked kommer, som man kanske inte hade förväntat sig, så slår det i alla fall på mig, igång en centrifug i magen.
Sen slutar den snurra efter ett tag, och blir till en klump.
BÅNNNK.
Och därefter, så andas jag ett tag.
Djupa, långa andetag.
Efter det börjar jag se möjligheterna. Klumpen i magen blir mindre kompakt, fast inte helt och hållet upplöst, men den är inte längre lika tung.
Och just nu hoppas jag att det blir verklighet av det, som för ett par timmar sedan tog musten ur mig. Nästan, hoppas jag. Fast jag törs inte fullt ut.

Inte än.
Tillit behöver jag. I massor.
Det kan jag tanka ner. Det är bra.
Så … let it roll.
Jag tror nämligen, att det är en mening med allt, som sker. Och att det kan vara så, att min vilja inte är den bästa.
Väldigt ofta är det så.
Jag är en liten skit här på jorden, och jag har försökt regissera tillvaron i massor av år. Det skulle bli som JAG ville. Jag hade ingen som helst tanke på, att det kanske vore bra att släppa taget nån f***ing gång, och låta saker och ting hamna där dom ska.
Nej. Jag visste bäst. Trodde jag.
Jag kunde gå genom eld och vatten för att få min vilja fram. Stånga huvudet blodigt mot en cementvägg.
Åh, så mycket jag hade sluppit, om jag bara hade satt mig i baksätet! Bara åkt med! Åkt med i det som gjorde ont, i det som skrämde …
Jag ville ha kontroll. Kontroll är motsatsen till tillit. Kontroll kommer ur rädsla, ur fruktan.
Vi kan inte kontrollera Livet, inte vårt eget, och inte andras. Vi hamnar i en falsk föreställning om att vi blir tryggare inuti, om vi försöker kontrollera alkoholisten, barnen, maken, arbetskamraterna eller chefen … but it´s just an illusion.
Det blir som det ska. Allt ÄR som det ska. Även om det inte är som jag vill.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Omelett på flotten.

Livet är gott.

Lucia