Inlägg

Visar inlägg från februari, 2012

Medberoendet och relationsberoendet

”Vare sig de medberoende verkar bräckliga och hjälplösa eller starka och kraftfulla, är de flesta av oss rädda, behövande, sårbara barn som lider och längtar förtvivlat efter att bli älskade och omhändertagna.
Barnet inom oss tror att det inte är möjligt att älska oss och att vi aldrig kommer att finna den tröst vi söker. Ibland blir detta barn alltför desperat. Människor har övergivit oss, känslomässigt och fysiskt. Människor har avvisat oss. Människor har behandlat oss illa, svikit oss. Människor har aldrig funnits tillhands när vi har behövt dem, de har inte sett, hört eller svarat på våra behov.
Vi har funnits till för så många. De flesta av oss längtar förtvivlat efter att det äntligen ska finnas någon för oss. Vi behöver någon, vem som helst, för att rädda oss undan den nakna ensamheten och smärtan.
Vi blir beroende an den personen.
Vi blir beroende av älskare, makar, vänner, föräldrar och barn. Vi blir beroende av deras närvaro. Vi blir beroende av deras behov av oss.”

(Melody…

Kall morgon by the sea.

Jag trodde det var dags nu, för våren och värmen och slut-på-att-köpa-och-släpa-på-ved.
Vaknade i morse och frös under täcket, trots långkallingar och långärmad tröja.
Antagligen är det bara att inse, att det kanske blir varmare i ... maj.
Så slipper jag bli besviken och förbannad när jag tittar på termometern och ser att den stannat på -10.
Måndag i dag, ny vecka, och jag har planer och känner mig lite kreativ.
Det behövs ju.
Jag sitter mest här i magnetsoffhörnet, när jag inte går på walkabout i skogen och jazzar runt på hal is med livet som insats för att ta mig över till ön en stund varje dag.
Jag skulle vilja åka på SPA. Endags-SPA. Ångbastu och nyttiga fruktjuicer och lite värme. En pool att simma runt i. Solarium. Soft musik i högtalarna. Nyrakade ben och hårinpackning.
Ta hand om mig lite.
Because I´m worth it!

Medan pastan kokar

Bild
Det var strålande sol i dag efter klockan 12, och jag ut, glad i hågen. Trodde det skulle bli den där efterlängtade förstafikatutepåtrappen i dag.
Men tji fick jag.
En galet hård och iskall vind fick mig att vända och gå in igen.
Det är nog säkrast i soffan än så länge.

I går däremot, var det helt okey att vara ute. Jag var ute 3 timmar på raken, gick i skogen och efter stranden.

Isen hade smält, och det var barmark på stigen ute på ön.


I viken låg några stora isflak och guppade.


Grattis!

En liten prinsessa har fötts!

En stolt pappa har talat i TV.

Grattis Daniel och Victoria!

Vår i luften!

Möts av Lill-Babs "April"! "En vår är här igen, och jag är kär igen", jag minns den låten från 60-talet, och jag gillar den såååå mycket!
Så det känns bara bra.
"Mer vill jag inte avsluta nu", sa konferenciern, och det vill inte jag heller.
Lite privatliv ska man väl kunna ha. En stund till i alla fall.

Long time no see

Shit vad det var länge sen jag skrev sist.

Jag tar det i listform:

Dagens mood: ran out of gas
Helgen: supertrevlig i Stockholm
Vill inte: åka till Tierp
Vill: ha nytt jobb
Blir gladast av: solen, familjen och vännerna
Andligheten: prima
Föreläsningarna: går bra
Retar mig på: folk som inte respekterar ett NEJ
Beundrar: modiga människor
Ser fram emot: Seacruise
Vägrar: äta Fucking lyckopiller fast läkaren försöker övertala mig
Veckans beslut: byta läkare
Veckans höjdpunkt: fredagskvällen i Stockholm
Veckans impuls: spontanåka till Stockholm direkt efter jobbet utan packning
Veckans lyckokänsla: på terrassen på ön, i strålande sol och vita vidder runtom
Veckans insikt: det gör faktiskt ingenting
Veckans dåliga nyhet: bilen har elfel, felsökningen kostar 2000 balobas
Veckans uttryck: Balobas (Jacob Gordin)
Veckans bottennapp: Melodifestivalen
Veckans duktiga jag: tvättat många maskiner
Veckans slarviga jag: odiskat
Veckans oväntade: köpte nya Jeanstajts
Veckans kanske: gå till frissan

Det börjar likna lite vår.

Underbart fint var det på isen och i skogen i dag.
Knäpptyst.
Gnistrande kallt.
Massor av kläder hade jag på mig, och den nya mössan för 24 kronor på REA.
När jag kom hem satt katten i fönstret, och värmde sig i solen! Det kallar jag vårtecken.

Själv var jag rödklila på kinderna av kyla och snabb promenad.
Nåja, bitvis snabb i alla fall.

Då är det inte lätt att sminka sig. Det blir inget rött läppstift såna dagar, om jag säger så.

Det är en härlig tid vi går till mötes nu. Ljuset som kommer tillbaka, solen, takdropp (snart) och fågelkvitter.

Jag har kommit fram till ett beslut i dag.
Det är bra med walkabouts. Jag tänker så bra då, när jag går där på stigarna.

Att veta vad man vill.

Det är inte alltid så, att jag vet exakt vad jag vill.
Jag vet väldigt väl vad jag inte vill. Det känns i hela kroppen, när jag behöver göra något som jag inte vill. Jag fylls av känslan av motstånd, energin klingar av, jag upplever en enorm tröghet och alldeles stumt och tomt blir det.
När jag ska göra något som jag verkligen vill "kvillrar" det.
Då sjunger det i benen och i hjärtat och energin leker i uppåtgående spiraler, allt blir lätt och roligt och levande.
Jag flyger fram.

Det är såklart så det ska vara.
Energifyllt och glatt och lätt.
"Är det lätt så är det rätt. Är det rätt så är det lätt."
Så säger han, den gode Pollak.

"Fråga inte vad världen behöver, utan vad som får ditt hjärta att sjunga - för vad världen behöver är människor med hjärtan som sjunger!"

Just nu känns det rätt i hela mig när jag tänker att jag ska fixa kaffe.

Allt man ska komma ihåg hela tiden ...

Skriva listor har blivit en nödvändighet för mig. Antingen jag skriver dom direkt i mobilen eller på lösa papper, så fungerar inte min tillvara utan dom.
I dag är det många punkter på listan.
Trevligheter, alltihop.
Klockan 13 ska jag äta lunch med en supertrevlig tjej. Förmiddagen har spenderats på Strömsbro Hälsocentral, där läkaren frågar mig hur jag kan vara kvar på en arbetsplats där ledningen inte vill betala för personalens vård för att kunna komma tillbaka i tjänst igen.
Jag kände ilskan då, när han frågade.
Han är inte den första, som ifrågasätter det.
Jag är i ett "moment22". Men det finns en lösning. Den är bara inte färdigbakad än.
Under tiden spenderar jag mina dagar med ett positivt sinne och en stor portion tillit till att allt är som det ska.

Vinter.

Bild
Ibland känns det som om jag lever i ett vakuum.
Ni vet, jag, ser inga vägskyltar, inga riktningspilar.
Säkert finns det, men jag ser dom inte.
I det är jag just nu.
Det får vara så.
Det går ingen nöd på mig.
Jag har det bra här, i mitt lilla hus vid skogens slut.
Snön faller och jag skottar för att det inte ska bli för mycket att pulsa i. En smal liten stig skottar jag upp, med samma bredd som snöskyffeln.

En dag åkte jag och väninnorna till Elsa Anderssons konditori i Norberg.



Ett anrikt fint konditori, med underbara semlor.



Vi åkte och shoppade lite och jag hittade en ny jacka, en röd, på en Outlet. Min blev ju stulen, och jag har gått omkring i dotterns.

Några bilder från mina walkabouts vill jag lägga ut här på bloggen. De är filtrerade med Instagram.








Jag fick lust att baka matbröd när ett recept dök upp på skärmen nyss. Nyttiga frukostbullar med fullkornsmjöl. Det doftar så himmelskt när man gräddar bröd i ugnen.

I kväll ska jag gå på bio med väninnan. Men först behöver jag åk…