Inlägg

Visar inlägg från januari, 2012

Tankar en tisdagmorgon i januari medan snön faller på tall och gran.

- Gröten! skriker jag högt och kastar mig ur soffan in i köket, där den stormkokar på sexan.
Jag har tur.
Den har ännu inte blivit bränd.
Själv har jag försjunkit i inkorgen som har en del intressanta förfrågningar.

Ute faller snön på tall och gran.
Det är ett mycket bestämt snöfall. Ett snöfall som vet vad det vill. Täta flingor, bra fart. Rakt ner. Inga fladder upp och ner och hit och dit.

Tänk om jag också visste vad jag ville.
I stort vet jag vad jag vill.

Jag vill

bo här, där jag bor
vara hon, som jag är
gå på walkabouts varje dag
skriva
vara närvarande i nuet
umgås med min familj och mina fina vänner
ha fler timmar på dygnet
spendera hela somrarna på, i och vid havet


Så långt råder inga tvivel.

Men sen kommer det där med jobb, till exempel.

Vissa dagar vill jag köra taxi. Andra vill jag sitta i en reception.
Men för det mesta vill jag göra det jag faktiskt har förmånen att få göra just nu; föreläsa, ha ströuppdrag som terapeut och skribent.

I dag ska jag be om självdisciplin och…

Min Högre Kraft

Bild
Jag sitter här i soffan och arbetar med en föreläsning jag ska hålla snart.
Till min inspiration tog jag fram en av mina favoritböcker ur bokhyllan. En bok som jag inte läst på länge, av Melody Beattie. Hon har skrivit om medberoendet, om andligheten, om alkoholismen och om att acceptera maktlösheten. Varje gång jag läser ett litet stycke ur hennes bok händer något inom mig. Jag hamnar på andlighetens stig direkt. Inom mig försvinner alla tvivel, allt blir bara glasklart igen. Så där glasklart som det kan bli ibland, i samtal med någon annan som går på samma stig, eller i en stund av meditation, eller när jag står och ser ut över havet, ensam med mig själv och min högre kraft.
Hon skriver "Jag har upptäckt att meditation inte är mer tidsslöseri än att tanka bilen. Meditation är ett sätt jag utnyttjar för att göra mig av med negativ energi och öppna mig själv för det positiva flödet.
Jag brukade vara mycket ängslig. Jag var orolig för vad som kunde hända, vad jag skulle göra, om d…

Plötsligt blev jag kär.

Bild
Äntligen har jag införskaffat värmeljus igen. Det var helt slut i flera dygn. Minst två.
Jag får abstinens och tänder vanliga ljus, men det är ju inte samma sak.
Det ska vara värmeljus, och dom ska sitta i lyktorna, som jag har. Många har jag.
Väldigt många.
Ändå kom jag på mig själv på IKEA i dag med en lykta i handen, på väg ner i den gula, rymliga plastkassen.
Men en röst inuti ropade "NEJ!"
Väldigt högt.

Men det gick att lura den där rösten lite, för jag hittade ljus i små apsöta porslinskoppar med rosor på. I trepack. Doftljus.
Dom ska vi ha på ön, tänkte jag, i tvättrummet.

Det var riktigt trevligt på shoppingrundan med väninnan i dag. Men det blir dyrt.
Plötsligt ser hon en "jättesöt balja" som jag aldrig skulle ha reagerat på, om hon inte sagt något.
- Den kan du ha på ön och diska i. Den är ju så sööööt.

"Ön" och "söt" i samma mening är som en kod, som gör att allt mitt köpmotstånd försvinner, och så står jag där med en ceriserosa plas…

I dag gästbloggar Christian Johansson hos mig! Håll till godo!

Bild
Författarskapets många Jag
Jag brukar dela upp mitt författande i olika jag. Det handlar om fyra olika jag med vilt skilda karktärer och uppgifter, men som alla är har en stor roll i att det en dag blir ett färdigt manus.
Här följer en kort presentation av dessa jag.
Idé-Jaget, Kreativitets-Jaget, Kritiker-jaget och Korr-Jaget
Först in på banan stiger Idé-Jaget, för det är med detta jag som allt börjar. Idé-Jaget dyker upp när man minst anar det. Jag kan stå i duschen eller steka ägg, eller vara på väg att somna när detta ofta överambitiösa jag dyker upp. Idé-Jaget är ibland som en kalldusch en måndag morgon och när det väl får grepp om uppmärksamheten så släpper det inte gärna taget. Ibland är det som att försöka skaka av sig en grävling som tuggar på ens ben.
Idé-Jaget bryr sig inte heller om att jag redan jobbar på ett manus. Det kräver att jag släpper allt och skriver ner vad det har kommit på. Ibland rör det som om en mening, medan det andra gånger kan producera outlinen t…

Håll ögonen öppna, i morgon har jag en gästbloggare!

Dagen i dag har varit superfin.

Ett tunt lager av snö täckte trädens grenar runt mitt hus på förmiddagen. Så där vackert, skirt, som när man siktar florsocker över en nygräddad kaka.

Lugnt och fridfullt föll snön. Lugnt och fridfullt var det inuti mig.

Jag har jobbat lite hemma, och förberett en del grejer jag har på gång.

Pratade med väninnan om att vi skulle ta en lunch, men vi bestämde oss för att laga egen mat i dag på var sitt håll.

Jag tog fram en burk ur frysen, det var mat sen tjejmiddagen i lördags. Riktigt gott om jag får säga det själv.

Åkte till stan, mötte olika fina människor i olika sammanhang, och kvällen avslutades med ett möte med andra, som liksom jag har vuxit upp i dysfunktionella miljöer.

Samtidigt fick jag ett SMS från en fin tjej jag träffat i liknande sammanhang, hon skrev att det var ett program på TV om Jessica Andersson, som också vuxit upp i ett alkoholisthem.

Jag tänkte en dag, att så många av våra kära artister och idrottsstjärnor faktiskt kommer från…

Mina fötter

Bild
Mina fötter.
Dom har varit med.
I min bok "God morgon God morgon likör" (som du kan beställa på ordrike@live.se för 180 pickadoller med frakt) skrev jag ett helt litet kapitel som en kärleksförklaring till mina fötter.
Gud så dom har kämpat.
Burit på denna kropp i över 50 år.
Dansat i för trånga skor, svettats i för varma stövlar, plågats timme ut och timme in på asfaltsstumma trottoarer och så vidare och så vidare.
Men dom har haft det bra också.
I havsvattnet under heta sommardagar har dom hängt ner från relingen, och dom har vilat i solen och hoppat på stränder och masserats med oljor och krämer.

Nu.

Nu är dom raspiga, torra, olyckliga och oälskade. Dom känner sig säkert oälskade i alla fall. Fast jag älskar dom. Det gör jag.
Jag ringde nyss fotvården och beställde tid.
Vi ska dit nästa vecka, mina fötter och jag.
Bli omhändertagna.
Jag längtar!

Happy Moments

Bild
Happy Moments!
Saker som jag blir glad av, inspireras av, sån´t som föder min entusiasm och min lust. "Moments" att spara i hjärtat. Och glädjas åt innan. Och efteråt.



skriva, skriva och skriva. Ägna hela dagar eller kvällar eller nätter åt min bok

gå på walkabouts i skog och mark

sjunga Calle Schewens Vals på midsommarafton med alla öbor

sätta upp mina (i Älvdalen) nyinköpta hissgardiner med vit spets, men den dagen ska det vara sol, och lite vårkänsla, och talgoxarna ska sjunga i kör medan jag sätter upp dom nya, fina, och sen ska jag dricka kaffe och bara sitta och titta hur fint det blev

sjösätta och åka ut på årets första båttur

åka på shoppingresa med finaste väninnorna och på vägen äta en Semla på Elsa Anderssons konditori

bada i havet (superlycka!)

åka till Göteborg och gå på konsert med Bruce Springsteen

beställa tid för slingor hos frissan och få den där kaffekoppen och lilla kakan medan färgen verkar. Det är sån lyxkänsla! Gärna bläddra i en veckotidning under ti…

Anna Wahlgrens dotter och hennes bok.

Anna Wahlgrens dotter har skrivit en bok, som inte är så smickrande för hennes mamma.
Men jag tycker det är bra att hon skrev den här boken.
Otroligt modigt.

Det anses ”fult” och respektlöst av många, att berätta om hur det faktiskt har sett ut i de dysfunktionella hem, som många av oss formats i.
När man växer upp i en familj med alkoholism, våld, ilska, fattigdom, arbetslöshet, psykisk sjukdom, tablettmissbruk, spelmissbruk, religiös fanatism eller vad det nu är, får man ofta ett budskap med sig i livet, och det är att ”det här pratar vi inte om. Berätta inte för någon, hur det är hemma hos oss.”

För pratar man inte om eländet, så finns det inte.
Lojaliteten är stark, även när den är oförtjänt. Ofta sitter den som berg, och när man sedan sitter där hos sin terapeut, eller i en behandlingsgrupp, så blir det i vissa fall väldigt svårt, att svara på terapeutens frågor. Att säga hur det var. På riktigt.

För det är samma sak som att svika. Att vara illojal. Skvallra. Lämna ut mamma/pappa…

Till pappa.

Bild
I går kväll, eller natt, när jag hade gått och lagt mig, låg jag och tittade på mina foton som jag har i min iPhone.
Jag har bland annat fotograferat av bilden på mina biologiska föräldrars svartvita bröllopsfoto. Nu zoomade jag in bilden på min pappa, som dog när jag bara var tre månader.

Jag såg länge på fotot och upplevde det som om hans ögon verkligen mötte mina.
Som när man trycker på en knapp började jag plötsligt stortjuta.
Jag grät och grät och tårarna bara strömmade ut.
Jag pratade tyst med min fina pappa, som jag bara fick möta på riktigt när jag var så himla liten, som försvann ur mitt liv alltför fort.





Till min pappa.

Du fick aldrig bli morfar till mina fina tjejer, men jag vet, att du skulle ha varit så stolt över dom. Du skulle ha älskat dom av hela ditt hjärta, och funnits där som en morfar ska finnas. Dom har båda drag efter dig, och det är jag så glad för! Jag kan se lite av dig i dom.
Du skulle ha varit stolt över mig också, och älskat mig.
Någonstans vet jag, att du…

Hem, ljuva hem!

Bild
På galan för de hemlösa i vår stad tänkte jag mycket på det där att ha ett eget hem.
En plats som är min.
En dörr att stänga om mig.
Ett ställe där jag har en säng, ett kök, en soffa att koppla av och mysa i.
Kaffe i skåpet.
Konservburkar med bönor, en ostbit i kylen, mjölk, yoghurt, havreflingor att koka gröt av.
Tandborste i badrummet, dusch, toa.

Alla har inte det.

Några får sova i trappuppgångar, i källare, i bilar, hos olika kompisar i bästa fall.

Och ingen har valt att ha det så.

Ingen.

Jag kom hem från skrivretreaten i Älvdalen sent i går kväll.




Gick en långpromenad i det vackra vita landskapet och tog en lunch på hotellet. Sen bestämde jag mig för att åka hem, och packade snabbt ihop mina väskor och städade rummet.







På vägen från Älvdalen stannade jag i Mora och åt en räkmacka med en trevlig man som jag känner. Vi satt där till dom stängde.


När jag kom hem var klockan rätt mycket. Min lilla gulliga katt kom och mötte mig.
Jag hade längtat efter henne så!




Det lilla vandrarhemme…

Jag skriver berättelser. Inte romaner.

Bild
Dagarna här på "Tre Björnar" i vackra Älvdalen är verkligen som en rekreation.
Här får alla vara som dom är.
Ingen blir sur för att någon väljer sig själv, och de egna behoven.

Kanske vill någon sitta bredvid kakelugnen och skriva, kanske vill någon annan skriva i köket. Kanske vill den tredje inte skriva alls.

Och allt är OK.

I går såg vi på TV innan var och en gick till sitt rum.

Frukosten i morse med Dinkelgröt och Soyamjölk var så mysig. En bra start på dagen för mig, att sitta med andra skribenter och författare.
Det tänder skrivarglöden i mig.
- Jag ska ha ett skrivpass fram till 12.
- Jag ska skriva hela da´n i dag.

Och själv ska jag fortsätta på mina två roma berättelser.
Om jag kallar dom berättelser blir det inte så stort, så kravfyllt, så pretantiöst




Jag ska också skriva ihop en föreläsning som jag ska ha på QvinnoQulan i Gävle den 25:e januari.
En föreläsning om att vara kvinna, mamma och beroende.

Det är kallt och vitt utanför mitt fönster.

Men en promenad ska…

Guldpengarna

Bild
Jag samlar på guldtior.
Jag älskar guldtior! Alla jag får lägger jag i en burk.
Sen använder jag dom till något trevligt.

Om jag ska betala en parkeringsautomat och bara har guldtior i plånboken svider det, kan jag säga.

Ibland ber jag att få växeln i guldtior i affären.

Tyvärr använder jag oftast kort, så det blir inte så mycket cash.

Men jag gör vad jag kan.

I dag reste jag till Älvdalen. Det är minus 17 här, och fantastiskt vackert med vita skogar och glittrande snö.

Naturligtvis hade jag guldtiorna med mig. Jag tog dom i en plastpåse och knöt ihop.
Det finns säkert något här att göra av med dom på.

Ett fik måste dom väl ändå ha.

När jag parkerar bilen utanför det lilla pensionatet och kliver ur ramlar plastpåsen med alla guldtiorna ut.
Plastpåsen spricker och alla guldtiorna ramlar ut på snön.

Att plocka guldtior i mörkret och 17 minus utan vantar är inte kul.
Jag tänder ficklampan (app i iPhone) och plockar och plockar.
Några guldtior har redan fastnat i snön. Dom var ju varma …

Kanske håller jag på bli vuxen.

Bild
Ibland känner jag inte igen mig själv.

Jag hade tänkt åka in och lyssna på Brooklyn Soul Stew i går. Dom skulle börja lira klockan 22.

Men jag bara satt här i soffan. Kände ingen ork, ingen entusiasm.

Jag ville hellre stanna hemma och läsa julklappsboken.

Ja men hallå!
Och så känner jag en oro smyga sig på, för jag brukar inte banga för att åka sex mil tur och retur, även om det är mörkt och kallt och halt, när det är något som lockar!

Jag vet inte om det är bra eller dåligt.
Men kanske håller jag på bli vuxen.
Eller jävligt tråkig.

I går på dan gick jag ut med kameran. Det var soligt och vackert, och havet var alldeles knallblått!
Att plåta ger mig energi och glädje.













Can´t stop.

När jag kommenterar andras Bloggar tänker jag att jag ska skriva typ en mening.
Högst två.
Men det blir som ett eget blogginlägg varje gång.
Jag kan liksom inte sluta.

Jag har nog problem med att sluta både när det gäller det ena och det andra.

när jag äter godis
när jag babblar
när jag hänger på Facebook
när jag spelar Wordfeud
när jag sminkar mig (jag tänker att jag ska bara ha lite mascara. Men börjar med en ögonskugga ändå. Och hoppsan så har jag en eyeliner också. Sen kommer mascaran.)
när det handlar handlade om dåliga förhållanden. Jag stannade kvar för länge. Nu har jag slutat med förhållanden.
när det gäller arbetsplatser som jag inte mår bra av att vara på.
när jag kör för fort på motorvägen och har ös i högtalarna.
när jag räknar upp saker jag har svårt att sluta med på bloggen.

23.31

I kväll är jag stolt över att jag betalar TV-licensen.

SVT1 har överträffat sig själva.

Först ELDKVARN med gäster. Höll på svimma.

Och nu AC/DC.

Holy Smoke!

Gävle Bro

Jag kommer ihåg när Gävle Bro skulle byggas.
Det var ett himla undrande och snackande om hur det skulle vara att sitta här och titta ner på tradarna.
På Fotolab där jag jobbade planerade vi att åka hit och luncha. Fönsterbord skulle vi såklart ha.

I dag sitter jag här och känner mig ... pressad.
Efter ett möte i den lilla orten där kråkorna flyger upp och ner har jag lite kaos inuti.
Det jag upplevde under mötet var mycket tydligt.
Min kropp gav mig signaler som inte gick att missförstå.

Så jag behöver min Högre Kraft, jag behöver mod och jag behöver tillit.
Dessutom behöver jag ett mirakel.

Om oro och chokladmousse.

När jag är orolig, vilket jag numera sällan är, eftersom jag tränar hårt på att vara i nuet, och i nuet finns ingen oro, ingen ångest, men när jag ändå inte klarar av att vara här och nu, och oron tar struptag på mig, då äter jag.

Nyss kom jag på mig själv med att stå framför kylskåpet och plocka ut en förpackning med chokladmousse och en tvåa grädde, börja vispa som en besatt, och när jag sedan läste på paketet att moussen skulle stå kallt i t j u g o minuter kände jag i hela kroppen att jag bara inte kommer att kunna stå ut med att vänta så länge!

Irriterande!

Men under tiden hackade jag Cashewnötter och tog fram en näve minimarschmallows, och skar en halv banan i skivor.

När så äntligen denna eviga tid av tjugo minuter hade gått, eller, ja, en kvart då, bara smackade jag på grädden på moussen, och hävde över resten och satte mig i soffan och bara smackade i mig alltihop.

Om jag hade hunnit hade jag ju kunnat ta en bild.

Måndag

Ingen vinter i dag heller, konstaterar jag när jag efter sjutton "stängaavsnoozefunktionen" masar mig ner från loftet och kollar ut.
Det är på gott och ont.
Elräkningarna hålls ju inom en rimlig nivå.

I dag ska jag träffa brudarna. Vi ska ut på fika- prata- kollaiaffärerrunda.
Kan bli shopping också.

Vi får se.

Skip the Bullshit,

Bild
Årets första dag var jag helt bombad, och vaknade 12.
Inte vet jag vad dom har i LOKA Citron nu för tiden, men bedövad blev jag.
Nyårsaftonen var städad, trevlig, kreativ och avslutades med vackra Thailyktor och fyrverkerier.








Inga skandaler, ingen som inte var clean and sober. (Jfr bloggen Monas Universum som jag har på blogglistan här bredvid! Hon kan få en att vrida sig av skratt. Och känna tacksamhet över att slippa umgås med fulla människor som spyr ner hela huset.)

Ett tag kände jag mig verkligen som femte hjulet under vagnen. Det visade sig vara tre par där, varav ett ytterst nyförälskat, ni vet, när man pussas mellan varje mening, och meningarna är väldigt korta. Och många.
Och så två flickor på 6 och 9.
Och så jag.
Jag trodde att en annan kvinna på festen också var singel.
Felinformerad där.

Lite kymigt.
Men hur det var lämnade hennes man festen några timmar innan tolvslaget, så jag kunde andas ut och sluta känna mig som ett UFO.

Då gjorde vi Visionboards.
Jag skrev med glittr…