Sidvyer, senaste månaden

tisdag 24 januari 2012

Tankar en tisdagmorgon i januari medan snön faller på tall och gran.

- Gröten! skriker jag högt och kastar mig ur soffan in i köket, där den stormkokar på sexan.
Jag har tur.
Den har ännu inte blivit bränd.
Själv har jag försjunkit i inkorgen som har en del intressanta förfrågningar.

Ute faller snön på tall och gran.
Det är ett mycket bestämt snöfall. Ett snöfall som vet vad det vill. Täta flingor, bra fart. Rakt ner. Inga fladder upp och ner och hit och dit.

Tänk om jag också visste vad jag ville.
I stort vet jag vad jag vill.

Jag vill

bo här, där jag bor
vara hon, som jag är
gå på walkabouts varje dag
skriva
vara närvarande i nuet
umgås med min familj och mina fina vänner
ha fler timmar på dygnet
spendera hela somrarna på, i och vid havet


Så långt råder inga tvivel.

Men sen kommer det där med jobb, till exempel.

Vissa dagar vill jag köra taxi. Andra vill jag sitta i en reception.
Men för det mesta vill jag göra det jag faktiskt har förmånen att få göra just nu; föreläsa, ha ströuppdrag som terapeut och skribent.

I dag ska jag be om självdisciplin och entusiasm och kraft, och jag ska inte svara i telefonen om det ringer, för jag behöver koncentrera mig.

Det blir en walkabout i snön också. När jag är klar med det jag ska skriva.

Då vill jag göra en snöängel!

1 kommentar:

  1. Känner igen funderingarna. Visst vet man vad man vill om man hade möjlighet att göra precis vad man vill ...

    SvaraRadera

Om mig

Mitt foto
Skriver helst i hängmattan på min blommande ö, med kaffemuggen bredvid. Jag tror att det går att skriva, tänka, sjunga, måla och rabbla ord som skapar våra liv. Affirmationer är kraftfulla! Jag har skapat ett hus vid havet på det viset. Jag vägrar att delta i samtal om vinterkräksjukor och annat elände, jag vill inte ge min uppmärksamhet till det jag inte vill ha i mitt liv, eftersom jag tror att jag drar till mig det genom att fokusera på det. Det första jag tänker på när jag vaknar är allt jag har att vara tacksam över. Dagen blir alltid så bra då. Mest glad blir jag av två älskade små ungars kiknande skratt när vi busar tillsammans. Då finns inget annat, och mitt hjärta svämmar över av rosa lyckobubblor.