Sidvyer, senaste månaden

lördag 21 januari 2012

Plötsligt blev jag kär.

Äntligen har jag införskaffat värmeljus igen. Det var helt slut i flera dygn. Minst två.
Jag får abstinens och tänder vanliga ljus, men det är ju inte samma sak.
Det ska vara värmeljus, och dom ska sitta i lyktorna, som jag har. Många har jag.
Väldigt många.
Ändå kom jag på mig själv på IKEA i dag med en lykta i handen, på väg ner i den gula, rymliga plastkassen.
Men en röst inuti ropade "NEJ!"
Väldigt högt.

Men det gick att lura den där rösten lite, för jag hittade ljus i små apsöta porslinskoppar med rosor på. I trepack. Doftljus.
Dom ska vi ha på ön, tänkte jag, i tvättrummet.

Det var riktigt trevligt på shoppingrundan med väninnan i dag. Men det blir dyrt.
Plötsligt ser hon en "jättesöt balja" som jag aldrig skulle ha reagerat på, om hon inte sagt något.
- Den kan du ha på ön och diska i. Den är ju så sööööt.

"Ön" och "söt" i samma mening är som en kod, som gör att allt mitt köpmotstånd försvinner, och så står jag där med en ceriserosa plastbalja i handen, och ser mig själv sitta på bryggan i sommar med bruna ben och den ljumma vinden i håret medan måsarna flyger över viken och signaturmelodin till "Sommar" strömmar ut från det öppna fönstret uppe i huset, och tvätta färskpotatis.

Så hittade jag en liten rosa plastskål också. Det gick trögt först att fundera ut en enda anledning till varför jag behövde den.
Men så kom jag på det.
Båten. Jag ska ha den med i båten när jag har sjöfrukost.
Det ska vara Yoghurt i den. Men hallon och Pistagenötter.

Jag provade lite kläder också.
Men kom undan utan att köpa en enda klädpalta.

Bra jobbat!

Sen blev jag kär.
Jag körde in på parkeringen vid ICA MAXI och där stod den.
Mitt emot min.
En vit Peugeot 207CC.

Jag hade ju en 307:a förut.





Den glömmer jag aldrig.
Ändå var jag rätt nöjd att sälja den. Vi var klara med varandra.

Men en vit liten 207:a vore ju nå´t. Till våren.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Om mig

Mitt foto
Skriver helst i hängmattan på min blommande ö, med kaffemuggen bredvid. Jag tror att det går att skriva, tänka, sjunga, måla och rabbla ord som skapar våra liv. Affirmationer är kraftfulla! Jag har skapat ett hus vid havet på det viset. Jag vägrar att delta i samtal om vinterkräksjukor och annat elände, jag vill inte ge min uppmärksamhet till det jag inte vill ha i mitt liv, eftersom jag tror att jag drar till mig det genom att fokusera på det. Det första jag tänker på när jag vaknar är allt jag har att vara tacksam över. Dagen blir alltid så bra då. Mest glad blir jag av två älskade små ungars kiknande skratt när vi busar tillsammans. Då finns inget annat, och mitt hjärta svämmar över av rosa lyckobubblor.