Om oro och chokladmousse.

När jag är orolig, vilket jag numera sällan är, eftersom jag tränar hårt på att vara i nuet, och i nuet finns ingen oro, ingen ångest, men när jag ändå inte klarar av att vara här och nu, och oron tar struptag på mig, då äter jag.

Nyss kom jag på mig själv med att stå framför kylskåpet och plocka ut en förpackning med chokladmousse och en tvåa grädde, börja vispa som en besatt, och när jag sedan läste på paketet att moussen skulle stå kallt i t j u g o minuter kände jag i hela kroppen att jag bara inte kommer att kunna stå ut med att vänta så länge!

Irriterande!

Men under tiden hackade jag Cashewnötter och tog fram en näve minimarschmallows, och skar en halv banan i skivor.

När så äntligen denna eviga tid av tjugo minuter hade gått, eller, ja, en kvart då, bara smackade jag på grädden på moussen, och hävde över resten och satte mig i soffan och bara smackade i mig alltihop.

Om jag hade hunnit hade jag ju kunnat ta en bild.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Lucia

Bra lördag!

Att jobba eller inte jobba. (That´s the question.)