Sidvyer, senaste månaden

tisdag 10 januari 2012

Jag skriver berättelser. Inte romaner.










Dagarna här på "Tre Björnar" i vackra Älvdalen är verkligen som en rekreation.
Här får alla vara som dom är.
Ingen blir sur för att någon väljer sig själv, och de egna behoven.

Kanske vill någon sitta bredvid kakelugnen och skriva, kanske vill någon annan skriva i köket. Kanske vill den tredje inte skriva alls.

Och allt är OK.

I går såg vi på TV innan var och en gick till sitt rum.

Frukosten i morse med Dinkelgröt och Soyamjölk var så mysig. En bra start på dagen för mig, att sitta med andra skribenter och författare.
Det tänder skrivarglöden i mig.
- Jag ska ha ett skrivpass fram till 12.
- Jag ska skriva hela da´n i dag.

Och själv ska jag fortsätta på mina två roma berättelser.
Om jag kallar dom berättelser blir det inte så stort, så kravfyllt, så pretantiöst




Jag ska också skriva ihop en föreläsning som jag ska ha på QvinnoQulan i Gävle den 25:e januari.
En föreläsning om att vara kvinna, mamma och beroende.

Det är kallt och vitt utanför mitt fönster.

Men en promenad ska jag lägga in i alla fall.
Promenad. Här är det promenader.
Hemma i skogen är det walkabouts.

2 kommentarer:

  1. Att läsa det du skriver är upplyftande och inspirerande. Jag blir så glad. Fortsätt att vara du <3

    SvaraRadera
  2. Avundas dig, skulle också vilja vara i ett srivsällskap i fin miljö och sitta där man känner för det och skriva. Njut!

    SvaraRadera

Om mig

Mitt foto
Skriver helst i hängmattan på min blommande ö, med kaffemuggen bredvid. Jag tror att det går att skriva, tänka, sjunga, måla och rabbla ord som skapar våra liv. Affirmationer är kraftfulla! Jag har skapat ett hus vid havet på det viset. Jag vägrar att delta i samtal om vinterkräksjukor och annat elände, jag vill inte ge min uppmärksamhet till det jag inte vill ha i mitt liv, eftersom jag tror att jag drar till mig det genom att fokusera på det. Det första jag tänker på när jag vaknar är allt jag har att vara tacksam över. Dagen blir alltid så bra då. Mest glad blir jag av två älskade små ungars kiknande skratt när vi busar tillsammans. Då finns inget annat, och mitt hjärta svämmar över av rosa lyckobubblor.